Johannes 4
1 Då nu Herren förnam, att Phariseerna hade hört att Jesus gjorde flera Lärjungar, och döpte, än Johannes;
Quando dunque il Signore ebbe saputo che i Farisei aveano udito ch’egli faceva e battezzava più discepoli di Giovanni
2 (Ändock Jesus döpte icke sjelf, utan hans Lärjungar; )
(quantunque non fosse Gesù che battezzava, ma i suoi discepoli),
3 Öfvergaf han Judeen, och drog åter in i Galileen.
lasciò la Giudea e se n’andò di nuovo in Galilea.
4 Så måste han gå genom Samarien.
Or doveva passare per la Samaria.
5 Och när han kom till en stad i Samarien, som kallas Sichar, vid en bolstad, som Jacob gaf sinom son Joseph;
Giunse dunque a una città della Samaria, chiamata Sichar, vicina al podere che Giacobbe dette a Giuseppe, suo figliuolo;
6 Och der var Jacobs brunn. Och efter det Jesus var trötter af vägen, satte han sig så ned vid brunnen; och det var vid sjette timman.
e quivi era la fonte di Giacobbe. Gesù dunque, stanco del cammino, stava così a sedere presso la fonte. Era circa l’ora sesta.
7 Då kom en qvinna af Samarien, till att hemta vatten. Sade Jesus till henne: Gif mig dricka;
Una donna samaritana venne ad attinger l’acqua. Gesù le disse: Dammi da bere.
8 Ty hans Lärjungar voro gångne in i staden, till att köpa mat.
(Giacché i suoi discepoli erano andati in città a comprar da mangiare).
9 Då sade den Samaritiska qvinnan till honom: Huru bedes du, som äst en Jude, dricka af mig, som är en Samaritisk qvinna? Ty Judarna hafva ingen handel med de Samariter.
Onde la donna samaritana gli disse: Come mai tu che sei giudeo chiedi da bere a me che sono una donna samaritana? Infatti i Giudei non hanno relazioni co’ Samaritani.
10 Jesus svarade, och sade till henne: Förstode du Guds gåfvo, och ho den är, som säger till dig: Gif mig dricka; då beddes du af honom, och han gåfve dig lefvandes vatten.
Gesù rispose e le disse: Se tu conoscessi il dono di Dio e chi è che ti dice: Dammi da bere, tu stessa gliene avresti chiesto, ed egli t’avrebbe dato dell’acqua viva.
11 Sade qvinnan till honom: Herre, icke hafver du det du kan tågat med, och brunnen är djuper; hvadan hafver du då lefvandes vatten?
La donna gli disse: Signore, tu non hai nulla per attingere, e il pozzo è profondo; donde hai dunque cotest’acqua viva?
12 Månn du vara mer än vår fader Jacob, som gaf oss brunnen, och drack af honom, med sin barn och sin boskap?
Sei tu più grande di Giacobbe nostro padre che ci dette questo pozzo e ne bevve egli stesso co’ suoi figliuoli e il suo bestiame?
13 Då svarade Jesus, och sade till henne: Hvar och en som dricker af detta vattnet, han varder törstig igen;
Gesù rispose e le disse: Chiunque beve di quest’acqua avrà sete di nuovo;
15 Då sade qvinnan till honom: Herre, gif mig det vattnet, att jag icke törster, eller behöfver komma hit efter vatten.
La donna gli disse: Signore, dammi di cotest’acqua, affinché io non abbia più sete, e non venga più sin qua ad attingere.
16 Sade Jesus till henne: Gack, kalla din man, och kom hit.
Gesù le disse: Va’ a chiamar tuo marito e vieni qua.
17 Svarade qvinnan, och sade: Jag hafver ingen man. Sade Jesus till henne: Du sade rätt, jag hafver ingen man;
La donna gli rispose: Non ho marito. E Gesù: Hai detto bene: Non ho marito;
18 Ty du hafver haft fem män, och den du nu hafver, är icke din man; det sade du sant.
perché hai avuto cinque mariti; e quello che hai ora, non è tuo marito; in questo hai detto il vero.
19 Då sade qvinnan till honom: Herre, jag ser, att du äst en Prophet.
La donna gli disse: Signore, io vedo che tu sei un profeta.
20 Våre fäder hafva tillbedit på detta berget, och I sägen, att i Jerusalem är det rum, der man tillbedja skall.
I nostri padri hanno adorato su questo monte, e voi dite che a Gerusalemme è il luogo dove bisogna adorare.
21 Jesus sade till henne: Qvinna, tro mig; den tid kommer, att hvarken på detta berget, eller i Jerusalem, skolen I tillbedja Fadren.
Gesù le disse: Donna, credimi; l’ora viene che né su questo monte né a Gerusalemme adorerete il Padre.
22 I veten icke hvad I tillbedjen; men vi vete hvad vi tillbedje; ty saligheten är af Judomen.
Voi adorate quel che non conoscete; noi adoriamo quel che conosciamo, perché la salvazione vien da’ Giudei.
23 Men den tid kommer, och är nu allaredo, att rätte tillbedjare skola tillbedja Fadren i Andanom och sanningen; ty Fadren vill ock sådana hafva, som honom tillbedja skola.
Ma l’ora viene, anzi è già venuta, che i veri adoratori adoreranno il Padre in ispirito e verità; poiché tali sono gli adoratori che il Padre richiede.
24 Gud är en Ande; och de honom tillbedja, skola tillbedja honom i Andanom, och i sanningen.
Iddio è spirito; e quelli che l’adorano, bisogna che l’adorino in ispirito e verità.
25 Då sade qvinnan till honom: Jag vet, att Messias skall komma, som kallas Christus; när han kommer, varder han oss all ting undervisandes.
La donna gli disse: Io so che il Messia (ch’è chiamato Cristo) ha da venire; quando sarà venuto, ci annunzierà ogni cosa.
26 Sade Jesus till henne: Jag är den samme, som talar med dig.
Gesù le disse: Io che ti parlo, son desso.
27 Och i det samma kommo hans Lärjungar, och undrade derpå, att han talade med qvinnone; dock sade ingen: Hvad frågar du, eller hvad talar du med henne?
In quel mentre giunsero i suoi discepoli, e si maravigliarono ch’egli parlasse con una donna; ma pur nessuno gli chiese: Che cerchi? o: Perché discorri con lei?
28 Då lät qvinnan stå sina kruko, och gick in i staden, och sade till det folket:
La donna lasciò dunque la sua secchia, se ne andò in città e disse alla gente:
29 Kommer, och ser en man, som mig hafver sagt allt det jag hafver gjort. Månn han icke vara Christus?
Venite a vedere un uomo che m’ha detto tutto quello che ho fatto; non sarebb’egli il Cristo?
30 Då gingo de af staden, och kommo till honom.
La gente uscì dalla città e veniva a lui.
31 Deremellan bådo Lärjungarna honom, sägande: Rabbi, ät.
Intanto i discepoli lo pregavano, dicendo: Maestro, mangia.
32 Sade han till dem: Jag hafver mat att äta, der I intet af veten.
Ma egli disse loro: Io ho un cibo da mangiare che voi non sapete.
33 Då sade Lärjungarna emellan sig: Månn någor hafver burit honom äta?
Perciò i discepoli si dicevano l’uno all’altro: Forse qualcuno gli ha portato da mangiare?
34 Sade Jesus till dem: Min mat är det, att jag gör hans vilja, som mig sändt hafver, och fullbordar hans verk.
Gesù disse loro: Il mio cibo è di far la volontà di Colui che mi ha mandato, e di compiere l’opera sua.
35 Sägen I icke, fyra månader äro ännu, och skördatimmen kommer? Si, jag säger eder: Lyfter upp edor ögon, och beser markena; ty hon begynner hvitna till skörd.
Non dite voi che ci sono ancora quattro mesi e poi vien la mietitura? Ecco, io vi dico: Levate gli occhi e mirate le campagne come già son bianche da mietere.
36 Och den der uppskär, han tager lön, och församlar frukt till evinnerligit lif; på det att både den som sår, och den som uppskär, skola tillsamman glädjas. (aiōnios g166)
Il mietitore riceve premio e raccoglie frutto per la vita eterna, affinché il seminatore ed il mietitore si rallegrino assieme. (aiōnios g166)
37 Ty här är det ordet sant, att en annar är den som sår, och en annar som uppskär.
Poiché in questo è vero il detto: L’uno semina e l’altro miete.
38 Jag sände eder ut att uppskära, det I hafven intet arbetat; andre hafva arbetat, och I ären ingångne i deras arbete.
Io v’ho mandati a mieter quello intorno a cui non avete faticato; altri hanno faticato, e voi siete entrati nella lor fatica.
39 Och månge Samariter af den staden trodde på honom, för qvinnones tals skull, som vittnade, att han hade sagt henne allt det hon hade gjort.
Or molti de’ Samaritani di quella città credettero in lui a motivo della testimonianza resa da quella donna: Egli m’ha detto tutte le cose che ho fatte.
40 När nu de Samariter kommo till honom, bådo de honom att han ville blifva när dem; och han blef der i två dagar.
Quando dunque i Samaritani furono venuti a lui, lo pregarono di trattenersi da loro; ed egli si trattenne quivi due giorni.
41 Och mycket flere trodde för hans ords skull;
E più assai credettero a motivo della sua parola;
42 Och sade till qvinnona: Nu tro vi icke för ditt tals skull; ty vi hafve sjelfve hört, och vete, att han är visst Christus, verldenes Frälsare.
e dicevano alla donna: Non è più a motivo di quel che tu ci hai detto, che crediamo; perché abbiamo udito da noi, e sappiamo che questi è veramente il Salvator del mondo.
43 Men två dagar derefter gick han dädan, och drog in i Galileen.
Passati que’ due giorni, egli partì di là per andare in Galilea;
44 Ty Jesus vittnade sjelf, att en Prophet varder intet afhållen i sitt fädernesland.
poiché Gesù stesso aveva attestato che un profeta non è onorato nella sua propria patria.
45 Och när han kom i Galileen, undfingo de Galileer honom, efter de all ting sett hade, som han gjort hade i Jerusalem, på högtidsdagen; ty de hade ock varit till högtidsdagen.
Quando dunque fu venuto in Galilea, fu accolto dai Galilei, perché avean vedute tutte le cose ch’egli avea fatte in Gerusalemme alla festa; poiché anch’essi erano andati alla festa.
46 Så kom åter Jesus i Cana i Galileen, der han hade gjort vin af vatten. Och der var en Konungsman, hvilkens son låg sjuk i Capernaum.
Gesù dunque venne di nuovo a Cana di Galilea, dove avea cambiato l’acqua in vino. E v’era un certo ufficial reale, il cui figliuolo era infermo a Capernaum.
47 När han hörde, att Jesus var kommen af Judeen till Galileen, gick han till honom, och bad honom, att han ville komma ned, och göra hans son helbregda; ty han låg för döden.
Come egli ebbe udito che Gesù era venuto dalla Giudea in Galilea, andò a lui e lo pregò che scendesse e guarisse il suo figliuolo, perché stava per morire.
48 Då sade Jesus till honom: Utan I sen tecken och under, tron I icke.
Perciò Gesù gli disse: Se non vedete segni e miracoli, voi non crederete.
49 Konungsmannen sade till honom: Herre, kom ned, förr än min son dör.
L’ufficial reale gli disse: Signore, scendi prima che il mio bambino muoia.
50 Sade Jesus till honom: Gack, din son lefver. Då trodde mannen ordena, som Jesus sade till honom, och gick.
Gesù gli disse: Va’, il tuo figliuolo vive. Quell’uomo credette alla parola che Gesù gli avea detta, e se ne andò.
51 Och i det han gick ned, mötte honom hans tjenare, och bebådade honom, sägande: Din son lefver.
E come già stava scendendo, i suoi servitori gli vennero incontro e gli dissero: Il tuo figliuolo vive.
52 Då besporde han med dem, hvad stund det var vordet bättre med honom. Och de sade till honom: I går, på sjunde timman, öfvergaf skälfvan honom.
Allora egli domandò loro a che ora avesse cominciato a star meglio; ed essi gli risposero: Ieri, all’ora settima, la febbre lo lasciò.
53 Då förstod fadren, att det var den timmen, i hvilkom Jesus hade sagt till honom: Din son lefver. Och han trodde, och allt hans hus.
Così il padre conobbe che ciò era avvenuto nell’ora che Gesù gli avea detto: Il tuo figliuolo vive; e credette lui con tutta la sua casa.
54 Detta är nu det andra tecknet, som Jesus gjorde, när han kom af Judeen i Galileen.
Questo secondo miracolo fece di nuovo Gesù, tornando dalla Giudea in Galilea.
