Johannes 20
1 På den ena Sabbathen kom Maria Magdalena om morgonen, då ännu mörkt var, till grafvena, och såg stenen vara borto af grafvene.
But, on the first day of the week, Mary the Magdalene, cometh early, while it is yet, dark, unto the tomb, —and beholdeth the stone, already taken away out of the tomb.
2 Då lopp hon, och kom till Simon Petrum, och till den andra Lärjungan, som Jesus älskade, och sade till dem: De hafva tagit Herran bort utaf grafvene, och vi vete icke hvart de hafva lagt honom.
She runneth, therefore, and cometh unto Simon Peter, and unto the other disciple whom Jesus dearly loved, and saith unto them—They have taken away the Lord out of the tomb, and we know not where they have laid him.
3 Då gick Petrus ut, och den andre Lärjungen, och kommo till grafvena.
Peter, therefore, went out, and the other disciple, —and they were going unto the tomb;
4 Både lupo de tillika; och den andre Lärjungen lopp före, snarare än Petrus, och kom först till grafvena.
and the two were running together, and, the other disciple, outran Peter, and came first unto the tomb;
5 Och när han lutade sig ned, fick han se lakanen lagd; dock gick han icke in.
and, stooping aside, beholdeth, lying, the linen-bandages, nevertheless, he entered not.
6 Så kom då Simon Petrus efter honom, och gick in i grafvena, och såg lakanen lagd;
So Simon Peter also cometh, following him, and entered into the tomb, and vieweth the linen-bandages lying, —
7 Och svetteduken, som hade varit om hans hufvud, icke lagd när lakanen, utan afsides i ett rum tillhopasvept.
and the napkin, which was upon his head, not, with the linen-bandages, lying, but apart, folded up into one place.
8 Då gick ock den andre Lärjungen in, som förr var kommen till grafvena, och såg det, och troddet.
Then, entered, therefore, the other disciple also, who had come first unto the tomb, and he saw and believed.
9 Ty de förstodo icke än då Skriftena, att han skulle uppstå ifrå de döda.
For, not yet, knew they the Scripture, that he must needs, from among the dead, arise.
10 Och Lärjungarna gingo åter tillhopa igen.
The disciples, therefore, departed again, by themselves.
11 Men Maria stod och gret utanför grafvene. Vid hon nu så gret, lutade hon sig in i grafvena;
Howbeit, Mary, remained standing against the tomb, outside, weeping. So then, as she wept, she stooped aside into the tomb,
12 Och fick se två Änglar i hvit kläder, sittande, den ene vid hufvudet, och den andre vid fötterna, der de hade lagt Jesu lekamen.
and beholdeth two messengers, in white garments, sitting, one at the head, and the other at the feet, where had been lying the body of Jesus.
13 De sade till henne: Qvinna, hvad gråter du? Sade hon till dem: De hafva tagit bort min Herra; och jag vet icke hvart de hafva lagt honom.
And, they, say unto her—Woman! why weepest thou? She saith unto them—They have taken away my Lord, and I know not where they have laid him.
14 När hon detta sade, vände hon sig tillbaka, och fick se Jesum ståndandes; och visste icke att det var Jesus.
These things saying, she turned round, and seeth Jesus standing, and knew not that it was, Jesus.
15 Sade Jesus till henne: Qvinna, hvad gråter du? Hvem söker du? Hon mente, att det hade varit örtagårdsmästaren, och sade till honom: Herre, hafver du burit honom bort; säg mig hvart du hafver lagt honom, och jag vill tågan.
Jesus saith unto her—Woman! why weepest thou? Whom seekest thou? She, supposing he was, the gardener, saith unto him—Sir! If, thou, hast borne him hence, tell me where thou hast laid him; and, I, will take him away.
16 Jesus sade till henne: Maria. Då vände hon sig om, och sade till honom: Rabbuni, det är, Mästar.
Jesus saith unto her—Mary! She, turning saith unto him, in Hebrew—Rabboni! which meaneth, Teacher.
17 Sade Jesus till henne: Kom icke vid mig; ty jag är icke ännu uppfaren till min Fader; men gack till mina bröder, och säg dem: Jag far upp till min Fader, och edar Fader; och till min Gud, och edar Gud.
Jesus saith unto her—Be not detaining me, for, not yet, have I ascended unto the Father; but be going unto my disciples, and say unto them—I am ascending unto my Father and your Father, and my God and your God.
18 Maria Magdalena kom, och bådade Lärjungomen, att hon hade sett Herran, och att han hade sagt henne detta.
Mary the Magdalene cometh, bringing tidings unto the disciples—I have seen the Lord! and that these things he had said unto her.
19 Men om aftonen, på den samma Sabbathen, då dörrarna voro lyckta, der Lärjungarna voro församlade, för Judarnas rädslos skull, kom Jesus, och stod midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder.
It being late, therefore, on that day, the first of the week, —and, the doors, having been made fast where the disciples were, for fear of the Jews, Jesus came, and stood in the midst, and saith unto them—Peace be unto you!
20 Och när han hade detta sagt, lät han dem se händerna, och sina sido. Då vordo Lärjungarna glade, att de sågo Herran.
and, this, saying he pointed out both his hands and his side unto them. The disciples, therefore, rejoiced, seeing the Lord.
21 Då sade Jesus åter till dem: Frid vare eder; såsom Fadren hafver mig sändt, så sänder ock jag eder.
Jesus, therefore, said unto them, again, —Peace be unto you! Just as, my Father, sent me forth, I, also, send you.
22 När han detta sagt hade, blåste han på dem, och sade till dem: Tager den Helga Anda;
And, this, saying, he breathed strongly, and saith unto them—Receive ye Holy Spirit: —
23 Hvilkom I förlåten synderna, dem förlåtas de; och hvilkom I behållen dem, dem äro de behållna.
Whosesoever sins ye shall remit, they are remitted unto them, whosesoever ye shall retain, they are retained.
24 Men Thomas, en af de tolf, hvilken kallas Tvilling, var icke med dem, när Jesus kom.
But, Thomas, one of the twelve, the one called Didymus, was not with them when Jesus came.
25 Då sade de andre Lärjungarna till honom: Vi sågom Herran. Sade han till dem: Utan jag ser hålen efter spikarna i hans händer, och stinger mitt finger i hålen efter spikarna, och stinger min hand i hans sido, tror jag det icke.
The other disciples, therefore, were saying unto him—We have seen the Lord! But, he, said unto them—Except I see, in his hands, the print of the nails, and press my finger into the print of the nails, and press my hand into his side, in nowise will I believe.
26 Och åtta dagar derefter voro åter hans Lärjungar inne, och Thomas med dem; då kom Jesus, vid dörrarna voro lyckta, och stod midt ibland dem, och sade: Frid vare eder.
And, eight days after, his disciples again were within, and Thomas with them. Jesus cometh—the doors having been made fast—and stood in the midst, and said—Peace be unto you!
27 Sedan sade han till Thomas: Räck hit ditt finger, och ge mina händer, och räck hit dina hand, och stick henne i mina sido; och var icke tvifvelaktig, utan trogen.
Then, saith he unto Thomas—Reach thy finger hither, and see my hands, and reach thy hand, and press into my side, —and become not disbelieving, but believing.
28 Thomas svarade, och sade till honom: Min Herre, och min Gud.
Thomas answered, and said unto him—My Lord, and my God!
29 Jesus sade till honom: Efter du såg mig, Thoma, tror du; salige äro de som icke se, och dock tro.
Jesus saith unto him—Because thou hast seen me, hast thou believed? Happy, they who have not seen, and yet have believed!
30 Gjorde ock Jesus mång annor tecken, i sina Lärjungars åsyn, som i denna bokene icke äro skrifne.
Many other signs, doubtless, did Jesus, in presence of the disciples, which are not written in this book;
31 Men dessa äro skrifne, på det I tro skolen, att Jesus är Christus, Guds Son; och att I, genom trona, skolen hafva lif i hans Namn.
but, these, are written, that ye may believe that, Jesus, is, the Christ, the Son of God; and that, believing, ye may have life in his name.
