Johannes 16

1 Detta hafver jag sagt eder, på det I icke skolen förargas.

Silerning putliship ketmeslikinglar üchün bularni silerge éyttim.

2 De skola utskjuta eder af Synagogorna; men den tid skall komma, att den eder dräper, skall mena sig göra Gudi tjenst dermed.

Ular silerni sinagoglarning jamaetliridin qoghlap chiqiriwétidu; hemde shundaq bir waqit-saet kéliduki, silerni öltürgüchi özini Xudagha xizmet qiliwatimen, dep hésablaydu.

3 Och detta skola de göra eder; ty de känna icke Fadren, ej heller mig.

Ular bularni ya Atini, ya méni tonumighanliqi üchün qilidu.

4 Men detta hafver jag sagt eder, att, när den tiden kommer, skolen I komma ihåg, att jag hafver det sagt eder. Detta hafver jag icke sagt eder af begynnelsen; ty jag var med eder.

Lékin men bu ishlarni silerge éyttimki, waqit-saiti kelgende, men shundaq aldin’ala éytqinimni ésinglargha keltüreleysiler.

5 Men nu går jag till honom, som mig sändt hafver; och ingen af eder spor mig, hvart jag går.

— Men bashta bularni silerge éytmidim, chünki men siler bilen bille idim. Lékin emdi méni ewetküchining yénigha qaytip kétimen. Shundaq turuqluq, aranglardin héchkim mendin: «Nege kétisen?» dep sorimaywatidu.

6 Men efter det jag hafver detta sagt eder, är edart hjerta vordet fullt med bedröfvelse.

Eksiche, silerge bularni éytqinim üchün, qelbinglar qayghugha chömüp ketti.

7 Dock säger jag eder sanningen: Eder är nyttigt, att jag bortgår; ty om jag icke bortgår, kommer icke Hugsvalaren till eder; men går jag bort, så skall jag sända honom till eder.

Emma men silerge heqiqetni éytip qoyayki, méning kétishim silerge paydiliqtur. Chünki eger ketmisem, Yardemchi silerge kelmeydu. Emma ketsem, Uni silerge ewetimen.

8 Och när han kommer, skall han straffa verldena för synd, och för rättfärdighet, och för dom;

U kelgende, bu dunyadikilerge gunah toghrisida, heqqaniyliq toghrisida we axiret soriqi toghrisida heqiqetni bilgüzidu.

9 För synd; ty de tro icke på mig;

U ularni gunah toghrisida bilgüzidu, chünki ular manga étiqad qilmidi.

10 Men för rättfärdighet; ty jag går till Fadren, och härefter sen I mig intet;

Ularni heqqaniyliq toghrisida [bilgüzidu], chünki Atamning yénigha qaytip barimen we siler méni yene körelmeysiler.

11 Men för dom; ty denna verldenes Förste är nu dömd.

Ularni axiret soriqi toghrisida [bilgüzidu], chünki bu dunyaning hökümdari üstige höküm chiqirildi.

12 Jag hafver ännu mycket säga eder; men I kunnen det icke nu bära.

Silerge éytidighan yene köp sözlirim bar idi; lékin siler ularni hazirche kötürelmeysiler.

13 Men när han kommer, som är sanningenes Ande, han skall leda eder uti all sanning; ty han skall icke tala af sig sjelf; men hvad han hörer, det skall han tala, och det som ske skall, skall han förkunna eder.

Lékin U, yeni Heqiqetning Rohi kelgende, U silerni barliq heqiqetke bashlap baridu. Chünki U özlükidin sözlimeydu, belki némini anglighan bolsa, shuni sözleydu we kelgüside bolidighan ishlardin silerge xewer béridu.

14 Han skall prisa mig; ty af mino skall han taga, och förkunna eder.

U méni ulughlaydu; chünki U mende bar bolghanni tapshuruwélip, silerge jakarlaydu.

15 Allt det Fadren hafver, det är mitt; fördenskull sade jag, att han skall taga af mino, och förkunna eder.

Atida bar bolghanning hemmisi hem méningkidur; mana shuning üchün men: «U mende bar bolghanni tapshuruwélip, silerge jakarlaydu» dep éyttim.

16 Någon liten tid, och I sen mig intet; och åter en liten tid, och I fån se mig; ty jag går till Fadren.

Az waqittin kéyin, méni körmeysiler; we yene bir’az waqit ötkendin kéyin, méni qayta körisiler, chünki men Atamning yénigha kétimen».

17 Då sade någre af hans Lärjungar emellan sig: Hvad är det han säger oss? En liten tid, och I sen mig intet; och åter: En liten tid, och I fån se mig; och att jag går till Fadren?

Shunga muxlislarning beziliri bir-birige: — Bizlerge: — «Az waqittin kéyin, méni körmeysiler; yene bir’az waqit ötkendin kéyin, méni qayta körisiler» we yene «Chünki men Atamning yénigha kétimen» dégini néme déginidu?

18 Då sade de: Hvad är det han säger: En liten tid? Vi vete icke hvad han talar.

«Az waqittin kéyin» dégen sözining menisi néme? Uning némilerni dewatqanlirini bilmiduq, — déyishidu.

19 Då märkte Jesus, att de ville spörja honom, och sade till dem: Derom frågen I emellan eder, att jag sade: En liten tid, och I sen mig intet; och äter: En liten tid, och I fån se mig.

Eysa ularning özidin némini sorimaqchi bolghinini bilip ulargha mundaq dédi: — «Méning «Az waqittin kéyin, méni körmeysiler; yene bir’az waqit ötkendin kéyin, méni körisiler» déginimning menisini bir-biringlardin sorawatamsiler?

20 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I skolen gråta, och jämra eder; men verlden skall glädjas; I skolen varda bedröfvade; men edor sorg skall vändas i glädje.

Berheq, berheq, men silerge shuni éytip qoyayki, siler yigha-zar kötürüsiler, lékin bu dunyadikiler xushal bolushup kétidu; siler qayghurisiler, lékin qayghuliringlar shadliqqa aylinidu.

21 När qvinnan föder barn, hafver hon sorg; ty hennes stund är kommen; men när hon hafver födt barnet, kommer hon sin bedröfvelse intet ihåg; ty hon gläds, att menniskan är född i verldena.

Ayal kishi tughutta azablinidu, chünki uning waqit-saiti yétip kelgen; lékin bowiqi tughulup bolghandin kéyin, bir perzentning dunyagha kelgenlikining shadliqi bilen tartqan azabini untup kétidu.

22 Så hafven I ock nu bedröfvelse; men jag skall återse eder, och edart hjerta skall glädjas, och ingen skall taga edor glädje ifrån eder.

Shuninggha oxshash, silermu hazir azabliniwatisiler, lékin men siler bilen qayta körüshimen, qelbinglar shadlinidu we shadliqinglarni héchkim silerdin tartiwalalmaydu.

23 Och på den dagen skolen I intet spörja mig. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Allt det I bedjen Fadren i mitt Namn, skall han gifva eder.

Shu künde siler mendin héchnerse sorimaysiler. Berheq, berheq, men silerge shuni éytip qoyayki, méning namim bilen Atidin némini tilisenglar, u shuni silerge béridu.

24 Härtill hafven I icke bedit i mitt Namn; beder, och I skolen få, att edor glädje må varda fullkommen.

Hazirghiche méning namim bilen héchnéme tilimidinglar. Emdi tilenglar, érishisiler, buning bilen shadliqinglar tolup tashidu!

25 Detta hafver jag talat till eder med förtäckt ord; den tid skall komma, att jag icke skall tala med eder med förtäckt ord; utan uppenbarliga skall jag förkunna eder om min Fader.

Silerge bularni temsiller bilen éytip berdim. Biraq shundaq bir waqit kéliduki, u chaghda silerge yene temsiller bilen sözlimeymen, Ata toghruluq silerge ochuq éytimen.

26 På den dagen skolen I bedja i mitt Namn; och jag säger icke eder, att jag skall bedja Fadren för eder.

Shu küni tilekliringlarni méning namim bilen iltija qilisiler. Men siler üchün Atidin telep qilimen, dep éytmaymen;

27 Ty Fadren sjelf hafver eder kär, efter det I haden mig kär, och trodden, att jag är utgången af Gudi.

chünki Ata özimu silerni söyidu; chünki siler méni söyisiler we méning Xudaning yénidin kelgenlikimge ishendinglar.

28 Jag gick ut af Fadren, och kom i verldena; åter öfvergifver jag verldena, och går till Fadren.

Men Atining yénidin chiqip bu dunyagha keldim; emdi men yene bu dunyadin kétip Atining yénigha barimen».

29 Sade hans Lärjungar till honom: Si, nu talar du uppenbarliga, och säger inga förtäckt ord.

Muxlisliri: — Mana sen hazir ochuq éytiwatisen, temsil keltürüp sözlimiding!

30 Nu vete vi, att du vetst all ting, och dig görs icke behof, att någor spor dig; derföre tro vi, att du äst utgången af Gudi.

Biz séning hemmini bilginingni, shundaqla héchkimning sendin soal sorishining hajiti yoqluqini emdi bilip yettuq. Shuningdin séning Xudaning yénidin kelgenlikingge ishenduq, — déyishti.

31 Svarade Jesus dem: Nu tron I?

Eysa jawaben ulargha: — Hazir ishendinglarmu?

32 Si, tiden tillstundar, och är redo kommen, att I varden förskingrade, hvar och en till sitt, och låten mig blifva allena; men jag är icke allena; ty Fadren är med mig.

Mana, shundaq waqit-saiti kéley dep qaldi, shundaqla kélip qaldiki, hemminglar méni yalghuz tashlap herbiringlar öz yolliringlargha tarqilip kétisiler. Biraq men yalghuz emesmen, chünki Ata men bilen billidur.

33 Detta hafver jag talat med eder, att I skolen hafva frid i mig; i verldene hafven I tvång; men varer vid en god tröst, jag hafver öfvervunnit verldena.

Silerning mende xatirjemlikke ige bolushunglar üchün bularni silerge éyttim. Bu dunyada turup azab-oqubet tartisiler, emma gheyretlik bolunglar! Men bu dunya üstidin ghelibe qildim!