Johannes 10
1 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken icke går in genom dörrena i fårahuset, utan stiger annorstäds in, han är en tjuf, och en röfvare.
“Most assuredly, I tell you, whoever doesn’t enter the sheepfold by the door, but climbs in some other way, is a thief and a robber.
2 Men hvilken som går in genom dörrena, han är herden till fåren.
The one who enters by the gate is the sheep’s shepherd.
3 För honom låter dörravården upp, och fåren höra hans röst; och sin egen får kallar han vid namn, och leder dem ut.
The gatekeeper opens the gate for him, and the sheep hear his voice. He calls his own sheep by name and leads them out.
4 Och när han hafver släppt sin egen får ut, går han för dem, och fåren följa honom efter; ty de känna hans röst.
When he brings out his own sheep, he goes before them, and the sheep follow him, because they know his voice.
5 Men den främmande följa de icke, utan fly ifrå honom; ty de känna icke deras röst, som främmande äro.
There is no way that they will follow a stranger, but will run away from the stranger, because they don’t know the voice of strangers.”
6 Denna liknelsen sade Jesus till dem; men de förstodo icke hvad det var, som han sade dem.
Jesus used this illustration, but the Pharisees didn’t understand what He was telling them.
7 Åter sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Jag är dörren för fåren.
Then Jesus told them again, “Most assuredly, I tell you, I am the sheep’s door.
8 Alle de som för mig komne äro, de äro tjufvar och röfvare; men fåren hörde dem intet.
All who ever came before me are thieves and robbers, but the sheep didn’t listen to them.
9 Jag är dörren; hvilken som ingår igenom mig, han skall blifva salig; och skall ingå och utgå, och finna bet.
I am the door. Anyone who enters by me will be saved, and will go in and out and find pasture.
10 Tjufven kommer icke, utan till att stjäla, slagta och förgöra; jag är kommen, på det de skola hafva lif, och öfvernog hafva.
The thief comes only to steal, and kill, and destroy. I came that they might have life, and that they might have it in all its fullness.
11 Jag är den gode herden; den gode herden låter sitt lif för fåren.
I am the good shepherd. The good shepherd lays down His life for the sheep.
12 Men den som lejder är, och icke är herden, hvilkom fåren icke tillhöra, ser ulfven komma, och öfvergifver fåren, och flyr; och ulfven bortrycker och förskingrar fåren.
The hired hand, who isn’t the shepherd and doesn’t own the sheep, sees the wolf coming and leaves the sheep and runs away. So, the wolf snatches them and scatters them.
13 Men den lejde flyr; ty han är lejd, och värdar intet om fåren.
The hired hand is concerned about the wages, and not the sheep, so the hired hand runs away.
14 Jag är den gode herden, och känner min får, och min känna mig;
I am the good shepherd. I know my own and my own know me,
15 Såsom Fadren känner mig; och jag känner Fadren; och jag låter mitt lif för fåren.
just as the Father knows me and I know the Father. I lay down my life for the sheep.
16 Jag hafver ock annor får, som icke äro af detta fårahuset; dem måste jag ock draga härtill, och de skola höra min röst; och det skall varda ett fårahus och en herde.
I have other sheep that don’t belong to this fold. I must bring them also, and they will listen to my voice. So, there will be one flock, with one shepherd.
17 Fördenskull älskar Fadren mig, att jag låter mitt lif, på det jag skall åter tagat igen.
For this reason the Father sincerely loves me, because I lay down my life, so that I may take it up again.
18 Ingen tager det af mig; men jag låter det af mig sjelf; jag hafver magt att låta det, och jag hafver magt taga det igen. Detta budet fick jag af minom Fader.
No one takes it away from me, but I lay it down of my own free will. I have the authority to lay it down, and I have the authority to take it up again. I received this commandment from my Father.”
19 Då vardt åter en tvedrägt ibland Judarna, för detta talets skull.
The Jews were divided again, because of these words.
20 Månge af dem sade: Han hafver djefvulen, och är ursinnig; hvi hören I honom?
Many of them were saying, “He has a demon and is insane. Why do you listen to Him?”
21 Somlige sade: Sådana ord äro icke dens mans, som djefvulen hafver; icke kan djefvulen öppna de blindas ögon.
Others were saying, “These aren’t the sayings of a demon-possessed person. Can a demon open the eyes of the blind?”
22 Så vardt då i Jerusalem kyrkomessa; och det var vinter.
At that time the Feast of Dedication took place in Jerusalem. It was winter,
23 Och Jesus gick i templena, i Salomos förhus.
and Jesus was walking in the temple, in Solomon’s porch.
24 Då kringhvärfde Judarna honom, och sade till honom: Huru länge förhalar du med oss? Säg oss fri, om du äst Christus.
Then the Jews gathered around Him, and asked Him, “How long will You keep us in suspense? If You are the Christ, tell us plainly.”
25 Jesus svarade dem: Jag hafver sagt eder det, och I tron det icke; gerningarna, som jag gör i mins Faders Namn, de bära vittne om mig.
Jesus answered, “I told you, but you don’t believe. The works that I do in my Father’s name testify about me,
26 Men I tron det icke; ty I ären icke af min får, såsom jag sade eder.
but you don’t believe, because you aren’t of my sheep.
27 Min får höra mina röst, och jag känner dem, och de följa mig;
My sheep listen to my voice. I know them, and they follow me.
29 Min Fader, som mig dem gifvit hafver, är store än alle; och ingen kan rycka dem utaf mins Faders hand.
My Father, who has given them to me, is greater than all; and no one is able to snatch them out of my Father’s hand.
30 Jag och Fadren ärom ett.
I and my Father are one.”
31 Då togo åter Judarna stenar, till att stena honom.
Therefore the Jews took up stones again to stone Him.
32 Jesus svarade dem: Jag hafver många goda gerningar bevist eder af minom Fader; för hvilka af dem stenen I mig?
Jesus answered, “I showed you many good works from the Father. For which of them are you stoning me?”
33 Judarna svarade honom, och sade: För god gernings skull stene vi dig icke, utan för hädelsens skull; och att du, som äst en menniska, gör dig sjelf till Gud.
The Jews answered Him, “We aren’t stoning you for a good work, but for blasphemy, because You, being a man, claim to be God.”
34 Jesus svarade dem: Är icke skrifvet i edor lag: Jag sade, I ären gudar?
Jesus answered, “Isn’t it written in your Law, ‘I said, “You are gods”’?
35 Hafver han nu kallat dem gudar, till hvilka Guds ord skedde; och Skriften kan icke varda omintet;
If he, who God’s word came to, called them gods, (and the Scripture can’t be broken),
36 Och I sägen dock till honom, som Fadren helgat hafver, och sändt i verldena: Du häder Gud; derföre, att jag säger: Jag är Guds Son?
do you say of Him who the Father set apart and sent into the world, ‘You are blaspheming,’ because I said, ‘I am God’s Son’?
37 Gör jag icke mins Faders gerningar, så tror mig intet.
If I don’t do my Father’s works, then don’t believe me.
38 Men gör jag dem, tror då gerningomen, om I icke viljen tro mig; på det I skolen förstå, och tro, att Fadren är i mig, och jag i honom.
But if I do them, even if you don’t believe me, believe the works, so that you may know and understand that the Father is in me, and I am in the Father.”
39 Åter foro de efter att gripa honom; och han gick utu deras händer.
Therefore they were trying again to seize Him, and He escaped from their grasp.
40 Och drog åter bort på hinsidon Jordan, till det rummet der Johannes hade först döpt; och blef der.
Jesus went away again across the Jordan to the place where John was first baptizing, and He was staying there.
41 Och månge kommo till honom, och sade: Johannes gjorde intet tecken; men allt det Johannes om denna sagt hafver, är sant.
Many came to Him and were saying, “John performed no miraculous sign, but everything that John said about this man was true.”
42 Och trodde månge der på honom,
Many believed in Jesus there.
