Job 9
1 Job svarade och sade:
And Job, responding, said:
2 Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
Truly, I know that it is so, and that man cannot be justified compared with God.
3 Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
If he chooses to contend with him, he is not able to respond to him once out of a thousand times.
4 Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
He is understanding in heart and mighty in strength; who has resisted him and yet had peace?
5 Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
He has moved mountains, and those whom he overthrew in his fury did not know it.
6 Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
He shakes the earth out of its place and its pillars tremble.
7 Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
He commands the sun and it does not rise, and he closes the stars as if under a seal.
8 Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
He alone extends the heavens, and he walks upon the waves of the sea.
9 Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
He fashions Arcturus, and Orion, and Hyades, and the interior of the south.
10 Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
He accomplishes great and incomprehensible and miraculous things, which cannot be numbered.
11 Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
If he approaches me, I will not see him; if he departs, I will not understand.
12 Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
If he suddenly should question, who will answer him? Or who can say, “Why did you do so?”
13 Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
God, whose wrath no one is able to resist, and under whom they bend who carry the world,
14 Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
what am I then, that I should answer him and exchange words with him?
15 Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
And if I now have any justice, I will not respond, but will beseech my judge.
16 Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
And if he should listen to me when I call, I would not believe that he had heard my voice.
17 Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
For he will crush me in a whirlwind and multiply my wounds, even without cause.
18 Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
He does not permit my spirit to rest, and he fills me with bitterness.
19 Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
If strength is sought, he is most strong; if equity in judgment, no one would dare to give testimony for me.
20 Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
If I wanted to justify myself, my own mouth will condemn me; if I would reveal my innocence, he would prove me depraved.
21 Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
And if I now became simple, my soul would be ignorant even of this, and my life would weary me.
22 Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
There is one thing that I have said: both the innocent and the impious he consumes.
23 När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
If he scourges, let him kill all at once, and not laugh at the punishment of the innocent.
24 Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
Since the earth has been given into the hand of the impious, he covers the face of its judges; for if it is not him, then who is it?
25 Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
My days have been swifter than a messenger; they have fled and have not seen goodness.
26 De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
They have passed by like ships carrying fruits, just like an eagle flying to food.
27 När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
If I say: “By no means will I speak this way.” I change my face and I am tortured with sorrow.
28 Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
I have dreaded all my works, knowing that you did not spare the offender.
29 Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
Yet, if I am also just as impious, why have I labored in vain?
30 Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
If I had been washed with snow-like waters, and my hands were shining like the cleanest thing,
31 Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
yet you would plunge me in filth, and my own garments would abhor me.
32 Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
For even I would not answer a man who were like myself, nor one who could be heard with me equally in judgment.
33 Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
There is no one who could both prevail in argument and in placing his hand between the two.
34 Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
Let him take his staff away from me, and let not the fear of him terrify me.
35 Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
I will speak and I will not fear him, for in fearfulness I am not able to respond.
