Job 38

1 Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:

Depois disto o Senhor respondeu a Job dum redemoinho, e disse:

2 Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?

Quem é este que escurece o conselho com palavras sem conhecimento?

3 Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?

Agora cinge os teus lombos, como homem; e perguntar-te-ei, e tu me ensina.

4 Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:

Onde estavas tu, quando eu fundava a terra? faze-mo saber, se tens inteligência.

5 Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?

Quem lhe pôs as medidas? se tu o sabes; ou quem estendeu sobre ela o cordel?

6 Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;

Sobre que estão fundadas as suas bases? ou quem assentou a sua pedra da esquina,

7 Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?

Quando as estrelas da alva juntas alegremente cantavam, e todos os filhos de Deus jubilavam?

8 Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;

Ou quem encerrou o mar com portas, quando trasbordou e saiu da madre;

9 Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;

Quando eu pus as nuvens por sua vestidura, e a escuridão por envolvedouro?

10 Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;

Quando passei sobre ele o meu decreto, e lhe pus portas e ferrolhos;

11 Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?

E disse: Até aqui virás, e não mais adiante, e aqui se quebrarão as tuas ondas empoladas?

12 Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;

Ou desde os teus dias deste ordem à madrugada? ou mostraste à alva o seu lugar;

13 Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?

Para que pegasse dos fins da terra, e os ímpios fossem sacudidos dela;

14 Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;

E se transformasse como o barro, sob o selo, e se pusessem como vestidos;

15 Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.

E dos ímpios se desvie a sua luz, e o braço altivo se quebrante;

16 Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?

Ou entraste tu até às origens do mar? ou passeaste no mais profundo do abismo?

17 Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?

Ou descobriram-se-te as portas da morte? ou viste as portas da sombra da morte?

18 Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?

Ou com o teu entendimento chegaste às larguras da terra? faze-mo saber, se sabes tudo isto.

19 Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;

Onde está o caminho para onde mora a luz? e, quanto às trevas, onde está o seu lugar;

20 Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?

Para que as tragas aos seus limites, e para que saibas as veredas da sua casa?

21 Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?

Acaso tu o sabes, porque já então eras nascido, e por ser grande o número dos teus dias?

22 Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;

Ou entraste tu até aos tesouros da neve? e viste os tesouros da saraiva,

23 Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?

Que eu retenho até do tempo da angústia, até ao dia da peleja e da guerra?

24 Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?

Onde está o caminho em que se reparte a luz, e se espalha o vento oriental sobre a terra?

25 Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;

Quem abriu para a inundação um leito, e um caminho para os relâmpagos dos trovões;

26 Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;

Para chover sobre a terra, onde não há ninguém, e no deserto, em que não há gente;

27 Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?

Para fartar a terra deserta e assolada, e para fazer crescer os renovos da erva?

28 Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?

A chuva porventura tem pai? ou quem gera as gotas do orvalho,

29 Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;

De cujo ventre procede o gelo? e quem gera a geada do céu?

30 Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?

Como debaixo de pedra as águas se escondem: e a superfície do abismo se coalha.

31 Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?

Ou poderás tu ajuntar as delícias das sete estrelas, ou soltar os atilhos do Orion?

32 Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?

Ou produzir as constelações a seu tempo? e guiar a Ursa com seus filhos?

33 Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?

Sabes tu as ordenanças dos céus? ou podes dispor do domínio deles sobre a terra?

34 Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?

Ou podes levantar a tua voz até às nuvens, para que a abundância das águas te cubra?

35 Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?

Ou enviarás aos raios para que saiam, e te digam: Eis-nos aqui?

36 Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?

Quem pôs a sabedoria nas entranhas? ou quem deu ao sentido o entendimento?

37 Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,

Quem numerará as nuvens pela sabedoria? ou os odres dos céus, quem os abaixará,

38 När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?

Quando se funde o pó numa massa, e se apegam os torrões uns aos outros?

39 Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;

Porventura caçarás tu preza para a leoa? ou fartarás a fome dos filhos dos leões,

40 Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?

Quando se agacham nos covis, e estão à espreita nas covas?

41 Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?

Quem prepara aos corvos o seu alimento, quando os seus pintainhos gritam a Deus e andam vagueando, por não terem de comer?