< Job 37 >

1 Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
Oui, à ce bruit mon cœur s'épouvante, il s'ébranle et se déplace.
2 Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
Ecoutez! écoutez le roulement de sa voix, et le murmure qui sort de sa bouche!
3 Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
Il lui fait parcourir tout le ciel, et Il lance l'éclair jusqu'à l'horizon de la terre.
4 Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
Aussitôt sa voix mugit, Il tonne de sa voix de majesté, et ne retient plus sa foudre,
5 Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
Dieu par sa voix produit la merveille du tonnerre; Il fait des choses grandes que nous ne comprenons point.
6 Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
Il dit à la neige: Tombe sur la terre! la pluie et les torrents de pluie attestent sa puissance.
7 Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
Il engourdit les mains de tous les hommes, afin que tous les humains qui sont ses créatures, reconnaissent ce qu'il est.
8 Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
Alors les bêtes sauvages gagnent leurs tanières, et sommeillent dans leurs cavernes.
9 Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
La tempête sort de sa prison, et les vents impétueux amènent la froidure.
10 Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
Au souffle de Dieu la glace est formée, et les ondes dilatées se condensent;
11 De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
d'humidité Il charge aussi la nue; Il épand les nuages porteurs de ses feux,
12 Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
qui tournoient en tout sens, sous sa conduite, pour exécuter tout ce qu'il leur commande, sur la surface du disque de la terre;
13 Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
tantôt pour punir, si sa terre est coupable, tantôt pour bénir, Il les fait arriver.
14 Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
O Job, prête l'oreille à ces choses! continue à étudier les miracles de Dieu!
15 Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
En sais-tu les causes, quand Dieu les fait paraître, et qu'il fait resplendir le feu de sa nuée?
16 Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
Comprends-tu le balancement des nues, merveille du Dieu parfaitement sage,
17 Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
la chaleur que prennent tes vêtements, quand la terre reçoit du midi un air qui accable?
18 Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
Etendras-tu, comme Lui, le firmament, lui donnant la solidité d'un miroir de fonte?
19 Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
Apprends-nous ce qu'il nous faut Lui dire? Ah! les ténèbres où nous sommes, nous mettent hors d'état de Lui rien proposer!…
20 Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
Mes discours lui seront-ils rapportés?… Mais désira-t-on jamais d'être anéanti?
21 Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
Aussi bien l'on ne regarde point fixement le soleil, quand il brille dans les airs, et qu'un vent passe, et lui rend sa pureté.
22 Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
Du Septentrion l'on peut bien tirer l'or, mais Dieu oppose un éclat formidable.
23 Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
Jusqu'au Tout-puissant nous ne saurions pénétrer! Il est éminent par la force et par l'équité, et par une souveraine justice; Il ne rend aucun compte.
24 Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
Craignez-le donc, ô hommes; Il n'accorde ses regards à aucun des sages.

< Job 37 >