Job 36

1 Elihu talade ytterligare, och sade:

OLELO hou aku la o Elihu, i aku la,

2 Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.

E ahonui iki mai ia'u, a e hoike aku au ia oe, No ka mea, he wahi olelo ka'u i koe no ke Akua.

3 Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.

E lawe mai no au i kuu ike mai kahi loihi mai, A e hoapono aku au i kuu mea nana i hana.

4 Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.

No ka mea, aole e wahahee ka'u olelo; O ka mea hemolele i ka ike, oia me oe.

5 Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.

Aia hoi, he mana ke Akua, aole ia e hoowahawaha: He mana kona, he ikaika ka naauao.

6 Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.

Aole ia e hoopomaikai i ka aia: Aka, e haawi no ia i ka pono no na ilihune.

7 Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.

Aole ia e lawe ae i kona mau maka mai ka poe pono aku; Aia no ia me na'lii maluna o ka nohoalii; A e hoonoho paa no oia ia lakou, i kiekie ai lakou.

8 Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,

A ina e hoopaaia lakou i na kaulahao, A e hoopaaia lakou i ke kaula o ka popilikia;

9 Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;

Alaila hoike no ia ia lakou i ka lakou hana, A me ko lakou hewa, no ka mea, ua hana kiekie lakou.

10 Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.

Wehe ae no ia i ko lakou pepeiao no ke ao ana, A olelo aku e huli mai lakou mai ka hewa mai.

11 Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.

Ina hoolohe lakou, a malama ia ia, E noho lakou i ko lakou mau la me ka pomaikai, A i ko lakou mau makahiki me ka oluolu.

12 Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.

Aka, i hoolohe ole lakou, e make lakou i ka pahikaua, A e make lakou iloko o ka naaupo.

13 De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;

A o ka poe aia ma ka naau, hoiliili lakou i ka inaina: Aole lakou e kahea aku, i ka wa e hoopaa aku ai oia ia lakou.

14 Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.

E make no lakou i ka wa ui, A ua pau ko lakou ola ana iwaena o ka poe haumia.

15 Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.

Hoopakele no ia i ka mea hune i kona popilikia, A wehe ae ia i ko lakou pepeiao i ka wa kaumaha.

16 Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.

A lawe auanei hoi oia ia oe mai kahi pilikia a kahi akea, Ma kahi aohe ona pilikia: A o ka mea e kauia ma kou papaaina, e piha ia i ka momona.

17 Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.

Aka, i lawe paha oe i ka hewa o ka mea aia, O ka hoohewa, a me ka hoopai e hahai mai.

18 Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.

No ka mea, no ka huhu, [E ao, ] o lawe aku oia ia oe me ka hahau ana; Alaila aole e hiki i ka panai nui ke hoopakele ia oe.

19 Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?

E manao anei oia i kou waiwai? Aole! aole ke gula, aole hoi na mea waiwai a pau.

20 Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.

Mai iini oe i ka po, I ka wa i okiia'i na kanaka mai ko lakou wahi.

21 Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.

E makaala, mai malama oe i ka hewa: No ka mea, ua koho aku oe i keia mamua o ka popilikia.

22 Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?

Aia hoi, o ke Akua ke hookiekie ma kona mana, Owai ke ao aku e like me ia?

23 Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?

Owai la i kuhikuhi aku ia ia i kona aoao? Owai la ke olelo aku, Ua hana oe i ka hewa?

24 Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.

E hoomanao, e hoonui aku oe i kana hana, Ka mea a na kanaka i ike ai.

25 Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.

E ike na kanaka a pau ia; E nana ke kanaka mai kahi loihi.

26 Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.

Aia hoi, he nui ke Akua, aole kakou i ike, A o ka heluna o na makahiki ona, aole e huliia.

27 Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;

No ka mea, ua hoopii aku ia i na kulu wai; Ninini iho lakou he ua, noloko o kona ohu,

28 Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.

Ka mea a na naulu i hookulukulu iho ai, A ninini nui maluna o ke kanaka.

29 Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;

E hoomaopopo anei kekahi i ka hohola ana o na ao? A me ka halulu ana o kona halelewa?

30 Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.

Aia hoi, hohola aku no ia i kona malamalama maluna ona, A uhi no ia i ka hohonu o ke kai.

31 Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.

No ka mea, ma o lakou la ke hooponopono nei ia i na kanaka; Ke haawi nei ia i ka ai a nui loa.

32 Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.

Me na poho lima ke uhi no ia i ka uila, A kauoha aku ia ia i kona wahi e kau ai:

33 Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.

I kuhikuhi aku ia ia ia i kona mau makamaka; Aia ka ahu ana o ka huhu maluna o ka mea hewa.