Job 32

1 Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.

quei tre uomini cessarono di rispondere a Giobbe, perchè egli si riteneva giusto.

2 Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.

Allora si accese lo sdegno di Eliu, figlio di Barachele il Buzita, della tribù di Ram. Si accese di sdegno contro Giobbe, perché pretendeva d'aver ragione di fronte a Dio;

3 Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.

si accese di sdegno anche contro i suoi tre amici, perché non avevano trovato di che rispondere, sebbene avessero dichiarato Giobbe colpevole.

4 Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.

Però Eliu aveva aspettato, mentre essi parlavano con Giobbe, perché erano più vecchi di lui in età.

5 Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.

Quando dunque vide che sulla bocca di questi tre uomini non vi era più alcuna risposta, Eliu si accese di sdegno.

6 Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.

Giovane io sono di anni e voi siete gia canuti; per questo ho esitato per rispetto a manifestare a voi il mio sapere. Presa dunque la parola, Eliu, figlio di Barachele il Buzita, disse:

7 Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.

Pensavo: Parlerà l'età e i canuti insegneranno la sapienza.

8 Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.

Ma certo essa è un soffio nell'uomo; l'ispirazione dell'Onnipotente lo fa intelligente.

9 Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.

Non sono i molti anni a dar la sapienza, né sempre i vecchi distinguono ciò che è giusto.

10 Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.

Per questo io oso dire: Ascoltatemi; anch'io esporrò il mio sapere.

11 Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.

Ecco, ho atteso le vostre parole, ho teso l'orecchio ai vostri argomenti. Finché andavate in cerca di argomenti

12 Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.

su di voi fissai l'attenzione. Ma ecco, nessuno ha potuto convincere Giobbe, nessuno tra di voi risponde ai suoi detti.

13 I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.

Non dite: Noi abbiamo trovato la sapienza, ma lo confuti Dio, non l'uomo!

14 Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.

Egli non mi ha rivolto parole, e io non gli risponderò con le vostre parole.

15 Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.

Sono vinti, non rispondono più, mancano loro le parole.

16 Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;

Ho atteso, ma poiché non parlano più, poiché stanno lì senza risposta,

17 Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;

voglio anch'io dire la mia parte, anch'io esporrò il mio parere;

18 Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.

mi sento infatti pieno di parole, mi preme lo spirito che è dentro di me.

19 Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.

Ecco, dentro di me c'è come vino senza sfogo, come vino che squarcia gli otri nuovi.

20 Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.

Parlerò e mi sfogherò, aprirò le labbra e risponderò.

21 Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;

Non guarderò in faccia ad alcuno, non adulerò nessuno,

22 Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.

perché io non so adulare: altrimenti il mio creatore in breve mi eliminerebbe.