Job 31
1 Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.
U A hana au i berita me kuu mau maka; A no ke aha la au e nana aku ai i ke kaikamahine?
2 Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?
A heaha ka haawina a ke Akua mai luna mai? Heaha hoi ka hooilina a ka Mea mana mai kahi kiekie mai?
3 Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?
Aole anei he make no ka poe pono ole? A me ka luku no ka poe hana hewa?
4 Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?
Aole anei ia i ike i ko'u mau aoao, A i helu hoi i kuu mau kapuwai a pau?
5 Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?
Ina ua hele au ma ka wahahee, Ina ua lalelale kuu wawae i ka hoopunipuni;
6 Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.
E kaupaonaia au ma ke kaupaona pono, I ike ai ke Akua i kuu oiaio.
7 Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,
Ina ua kapae kuu hele ana mai ke ala aku, A ua hele kuu naau mamuli o ko'u mau maka, Ina ua pili ke kina i kuu mau lima;
8 Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.
Alaila e lulu no au, a na hai e ai; A e uhukiia kuu mea ulu.
9 Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,
Ina ua hoowalewaleia ko'u naau e ka wahine, Ina ua hoohalua au ma ka puka o ko'u hoalauna;
10 Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;
Alaila e kaapalaoa ka'u wahine na hai, A e kulou na mea e maluna ona.
11 Ty det är en last och en missgerning för domarena.
No ka mea, he hewa nui no ia, A he lawehala no ia imua o na lunakanawai.
12 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
No ka mea, he ahi ia e hoopau ana, a i ka make, A e uhuki no ia i ka'u mea loaa a pau.
13 Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
Ina ua hoowahawaha au i ka hoopono ana i ka'u kauwakane a me ka'u kauwawahine, Ia lakou i hoopaapaa pu ai me au;
14 Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
Heaha ka'u e hana aku ai ke ku mai ke Akua? A ke hookolokolo mai ia, heaha ka'u e olelo aku ai ia ia?
15 Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
Aole anei ka mea nana au i hana iloko o ka opu i hana hoi ia ia? I hana hoi oia ia maua iloko o ka opu hookahi?
16 Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
Ina ua hoole au i ka makemake o ka poe ilihune, A ua hoonawaliwali i na maka o ka wahinekanemake;
17 Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?
A ina ua ai au i ka'u wahi ai iki, owau wale no, A i ai ole hoi ka mea makua ole ia mea;
18 Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
(No ka mea, mai kuu wa opio mai, ua ulu pu ia me au me he makuakane la, A mai ka opu mai o ko'u makuwahine ua alakai au ia ia: )
19 Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
Ina ua ike au i ka mea e make ana i ke kapa ole, A i ka mea ilihune me ka mea uhi ole;
20 Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
Ina ua hoomaikai ole kona puhaka ia'u, A ua pumahana ole ia i ka hulu o ka'u poe hipa;
21 Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
Ina ua kau aku au i kuu lima maluna o ka mea makua ole, I ka manawa a'u i ike ai i kuu kokua ma ka ipuka:
22 Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
Alaila e haule iho kuu lima mai ka poohiwi aku, A e haki kuu lima mai ka iwi poohiwi aku.
23 Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
No ka mea, he mea weliweli ia'u ka hoopai ana o ke Akua, A no kona kiekie aole loa au i hoomanawanui.
24 Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?
Ina ua hoonoho au i ke gula i mea e lana'i kuu manao, Ina olelo aku au i ke gula maikai, Oia kuu mea e palele ai;
25 Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?
Ina ua olioli au no ka nui o kuu waiwai, A no ka mea nui a kuu lima i loaa'i;
26 Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?
Ina ua ike au i ka la i kona lilelile ana, A i ka mahina i kona hele aiai ana;
27 Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?
A ua hoowalewale malu ia ko'u naau, I honi ai kuu lima i kuu waha;
28 Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.
He hewa no hoi ia i ka lunakanawai; No ka mea, ua hoole aku au i ke Akua maluna.
29 Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?
Ina ua olioli au i ka make ana o ka mea inaina mai ia'u, A ua hauoli au i ka loaa ana o ka hewa ia ia:
30 Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
Aole! aole au i ae aku i kuu waha e hana hewa, Ma ke noi aku i ka hooino maluna o kona uhane.
31 Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
Ina i olelo ole mai na kanaka o kuu halelewa, Ina e loaa ia makou kona io! aole makou e maona.
32 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
Aole i moe mawaho ka malihini, Ua wehe ae no au i ko'u puka no ka mea hele.
33 Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
Ina ua uhi au i kuu hala e like me ka ke kanaka, I ka huna ana i kuu hewa iloko o kuu poli;
34 Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
Alaila e hoohilahilaia au imua o ka aha nui, A na ka wahawaha o na ohana e hooweliweli ia'u, A noho malie no au, a hele ole iwaho o ka puka.
35 Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
Ina hoi e hoolohe mai kela ia'u! Eia hoi kuu hoailona, e ekemu mai ka Mea mana ia'u! A e kakau kuu enemi i ka palapala hoopii!
36 Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
He oiaio e kau aku au ia mea maluna o ko'u poohiwi, E nakii au ia me he leialii la maluna o'u.
37 Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
E hai aku hoi au ia ia i ka heluna o kuu mau kapuwai; Me he alii la, e hookokoke aku au ia ia.
38 Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
Ina e uwe kuu aina no'u, A o na auwaha hoi ona e kanikau mai;
39 Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
Ina ua ai au i kona hua me ke kala ole, A ua hoomake paha i na haku ona;
40 Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.
E hoouluia ka laau oioi no ka palaoa, A o ka zizania no ka bale. Ua pau ka olelo a Ioba.
