Job 29

1 Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:

UJobe wasebuya ephakamisa isaga sakhe wathi:

2 Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.

Kungathi ngabe nginjengenyangeni zamandulo, njengensukwini uNkulunkulu angigcine ngazo,

3 Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;

lapho isibane sakhe sakhanya phezu kwekhanda lami; ngahamba emnyameni ngokukhanya kwakhe!

4 Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;

Njengoba nganginjalo ensukwini zokuvuthwa kwami, lapho iseluleko sikaNkulunkulu sasiphezu kwethente lami,

5 Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;

lapho uSomandla wayeseselami, labantwana bami bengiphahlile,

6 Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;

lapho ngagezisa izinyathelo zami ngolaza, ledwala langithululela imifula yamafutha!

7 Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;

Lapho ngaphuma ngaya esangweni ngidabula umuzi, ngalungisa isihlalo sami emdangeni;

8 Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;

amajaha angibona, acatsha; lamaxhegu asukuma ema;

9 Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;

iziphathamandla zayekela ukukhuluma, zabeka isandla phezu komlomo wazo;

10 Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.

ilizwi labakhulu lacatsha, lolimi lwabo lwanamathela elwangeni lwabo.

11 Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.

Lapho indlebe isizwa yangibusisa, lelihlo libona langifakazela,

12 Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.

ngoba ngakhulula umyanga okhalayo, lentandane, longelamsizi.

13 Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.

Isibusiso sobhubhayo sehlele phezu kwami, njalo ngenza inhliziyo yomfelokazi ihlabele ngentokozo.

14 Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.

Ngembatha ukulunga, kwangembesa; isahlulelo sami saba njengesembatho lomqhele.

15 Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.

Ngangingamehlo koyisiphofu, ngangizinyawo kusiqhuli.

16 Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.

Nganginguyise wabayanga, lendaba engingayaziyo ngayihlolisisa.

17 Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.

Ngasengisephula umhlathi womubi, ngamenza alahle impango emazinyweni akhe.

18 Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.

Ngasengisithi: Ngizaphela lesidleke sami, ngandise insuku njengetshebetshebe.

19 Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.

Impande zami zinabele emanzini, lamazolo alale ubusuku ogatsheni lwami.

20 Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.

Udumo lwami lutsha kimi, ledandili lami laguquka esandleni sami.

21 De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.

Bangilalela, belindele, bathulela iseluleko sami.

22 Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.

Emva kwelizwi lami kabaphendulanga, lelizwi lami lathontela phezu kwabo.

23 De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.

Bangilindela njengezulu, lomlomo wabo bawukhamisela izulu lokucina.

24 Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.

Lapho ngibahlekela, kabakholwanga, lokukhanya kobuso bami kabakuwiselanga phansi.

25 När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.

Ngakhetha indlela yabo ngahlala ngiyinhloko, ngahlala njengenkosi phakathi kweviyo, njengoduduza abalilayo.