Job 27

1 Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:

Job again took up his parable, and said,

2 Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;

“As God lives, who has taken away my right, the Almighty, who has made my soul bitter

3 Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;

(for the length of my life is still in me, and the spirit of God is in my nostrils);

4 Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.

surely my lips will not speak unrighteousness, neither will my tongue utter deceit.

5 Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.

Far be it from me that I should justify you. Until I die I will not put away my integrity from me.

6 Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.

I hold fast to my righteousness, and will not let it go. My heart will not reproach me so long as I live.

7 Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.

“Let my enemy be as the wicked. Let him who rises up against me be as the unrighteous.

8 Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?

For what is the hope of the godless, when he is cut off, when God takes away his life?

9 Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?

Will God hear his cry when trouble comes on him?

10 Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?

Will he delight himself in the Almighty, and call on God at all times?

11 Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.

I will teach you about the hand of God. I will not conceal that which is with the Almighty.

12 Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?

Behold, all of you have seen it yourselves; why then have you become altogether vain?

13 Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.

“This is the portion of a wicked man with God, the heritage of oppressors, which they receive from the Almighty.

14 Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.

If his children are multiplied, it is for the sword. His offspring will not be satisfied with bread.

15 Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.

Those who remain of him will be buried in death. His widows will make no lamentation.

16 Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,

Though he heap up silver as the dust, and prepare clothing as the clay;

17 Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.

he may prepare it, but the just will put it on, and the innocent will divide the silver.

18 Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.

He builds his house as the moth, as a booth which the watchman makes.

19 När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.

He lies down rich, but he will not do so again. He opens his eyes, and he is not.

20 Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;

Terrors overtake him like waters. A storm steals him away in the night.

21 Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.

The east wind carries him away, and he departs. It sweeps him out of his place.

22 Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.

For it hurls at him, and does not spare, as he flees away from his hand.

23 Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.

Men will clap their hands at him, and will hiss him out of his place.