Job 23

1 Job svarade, och sade:

Wtedy Hiob odpowiedział:

2 Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

Również dziś moja skarga jest gorzka, [choć] moje nieszczęście jest cięższe niż moje jęki.

3 Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

O gdybym wiedział, gdzie mógłbym go znaleźć, udałbym się aż do jego tronu.

4 Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

Przedstawiłbym mu [swoją] sprawę, a moje usta napełniłbym dowodami;

5 Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

Poznałbym słowa jego odpowiedzi i zrozumiałbym, co chce mi powiedzieć.

6 Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

Czy w swojej wielkiej mocy będzie się spierał ze mną? Nie, raczej sam doda mi [siły].

7 Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

Tam człowiek prawy rozprawiałby z nim, a ja na zawsze byłbym wolny od mojego sędziego.

8 Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

[Ale] oto idę prosto, a jego nie ma; cofam się, a nie dostrzegam go.

9 Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

[Idę] w lewo, gdzie on działa, a nie oglądam go; idę na prawo, a nie widzę go.

10 Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

Gdyż on zna drogę, którą kroczę; kiedy mnie doświadczy, wyjdę jak złoto.

11 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

Moja noga trzymała się jego śladu, przestrzegałem jego drogi i nie zbaczałem [z niej].

12 Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

Od przykazania jego ust nie odchodziłem; ceniłem słowa jego ust bardziej niż mój własny [pokarm].

13 Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

Lecz on jest [niezmienny], któż go odwróci? Czego bowiem jego dusza zapragnie, to uczyni;

14 Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

Bo on wykona, co postanowił o mnie; u niego jest wiele takich [przykładów].

15 Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

Dlatego drżę przed jego obliczem; gdy to rozważam, lękam się go.

16 Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

Bóg osłabił moje serce, Wszechmocny mnie zatrwożył.

17 Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.

O mało bowiem nie zginąłem od ciemności, [nie] zakrył mroku przed moim obliczem.