Job 23

1 Job svarade, och sade:

Et Job répondit et dit:

2 Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

Maintenant ma plainte est une révolte! et pourtant la main qui me frappe, arrête de son poids l'essor de mes soupirs.

3 Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

Ah! si je savais Le trouver, et arriver jusqu'à son trône!

4 Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

J'exposerais ma cause devant Lui, et j'aurais la bouche pleine d'arguments;

5 Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

je saurais en quels termes Il me répondrait, et j'entendrais ce qu'il me dirait.

6 Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

Faut-il qu'avec la plénitude de sa puissance, Il se constitue ma partie? Non! seulement qu'il me prête attention!

7 Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

Alors ce serait un juste qui plaiderait avec Lui, et j'échapperais pour toujours à mon juge.

8 Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

Mais voici, vais-je à l'Orient; Il n'y est pas! à l'Occident; je ne l'aperçois pas!

9 Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

Agit-Il au Nord; je ne le découvre pas! S'enfonce-t-Il dans le Midi; je ne le vois pas!…

10 Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

C'est qu'il sait quelle est la voie que je suis. Qu'il me mette à l'épreuve, j'en sortirai comme l'or.

11 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

Mon pied a tenu ferme sur Ses pas, j'ai gardé sa voie, et n'ai point dévié.

12 Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

Des ordres de ses lèvres je ne m'écartai point, et je fis céder ma volonté aux paroles de sa bouche.

13 Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

Cependant Il n'a qu'une pensée: et qui l'en fera revenir? Son âme a désiré, et Il exécute:

14 Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

Oui, Il accomplira mon destin, et Il me garde nombre de maux pareils.

15 Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

Voilà pourquoi en sa présence je suis éperdu; je réfléchis, et je prends peur de Lui.

16 Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

Dieu aussi bien a brisé mon courage, et le Tout-puissant m'a effarouché;

17 Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.

car je ne suis pas muet par la crainte des ténèbres, ou parce que je m'effraie de moi-même qui suis couvert d'un sombre nuage.