Job 21
1 Job svarade och sade:
Then answered Job, and said,
2 Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
Hear, O hear my speech, and let this be wherewith you give consolations.
3 Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
Bear with me that I may indeed speak: and after my speaking, then canst thou mock.
4 Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
As for me, —is against man my complaint? and if this be so, why should my spirit not be impatient?
5 Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
Turn yourselves unto me, and be astounded, and lay your hand upon your mouth.
6 När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
Yea, when I think of it, I am terrified, and shuddering seizeth hold of my flesh.
7 Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
Wherefore do the wicked live, become old, yea, grow strong in power?
8 Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
Their seed is firmly established in their presence with them. their offspring are before their eyes.
9 Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
Their houses are at peace without any dread, and no rod of God [cometh] over them.
10 Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
The bull of each one gendereth, and disappointeth not: the cow of each one calveth, and casteth not her young.
11 Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
They send forth their little ones like a flock, and their children skip about [with joy].
12 De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
They sing to the timbrel and harp, and rejoice at the sound of the pipe.
13 De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
They wear out their days in happiness, and in a moment they go down to the nether world. (Sheol h7585)
14 De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
And yet they say unto God, “Depart from us; and the knowledge of thy ways we desire not.
15 Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
What is the Almighty, that we should serve him? and what profit shall we have, if we entreat him urgently?”
16 Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
Lo, not in their hand doth their happiness rest! The counsel of the wicked be [still] far from me.
17 Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
How often is the lamp of the wicked quenched? and how often cometh over them their calamity? and doth [God] distribute their lot in his anger?
18 De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
Are they as straw before the wind, and as chaff which the stealeth away?
19 Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
Should God lay up for his children his wrong-doing? it were better that he reward him, that he might know it himself.
20 Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
His own eyes ought to see his downfall, and from the wrath of the Almighty ought he to drink.
21 Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
For what care hath he for his household after him, when the number of his months is all apportioned to him?
22 Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
Is this fitting God, who teacheth knowledge? him who judgeth those that are highest?
23 Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
That this one dieth in his full strength, being wholly at ease and quiet;
24 Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
His vessels being full of healthy fluid, and the marrow of his bones being well moistened:
25 Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
While this other dieth with an embittered soul, and hath never partaken of any happiness;
26 Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
[And yet] together they must lie down in the dust, and the worms will cover them?
27 Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
Behold, I know your thoughts, and the opinions which ye wrongfully devise against me.
28 Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
For ye say, Where is the house of the noble-minded? and where is the tent of the dwelling-places of the wicked?
29 Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
Have ye not asked the wayfarers? surely their token ye cannot disregard,
30 Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
That the bad man is reserved for the day of calamity, [that the wicked] are carried forward to the day of wrath.
31 Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
[But] who will tell him to his face of his way? and who will repay him what he hath done?
32 Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
Yea he will indeed be carried to the grave, and men will quickly think of his monument:
33 Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
Sweet are to him the clods of the valley; and after him succeedeth every man, as those that were before him are without number.
34 Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
How then will ye comfort me with vanity? and of your answers there remaineth only deception.
