Job 20
1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:
Then Zophar the Naamathite answered,
2 Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
“Therefore my thoughts answer me, even by reason of my haste that is in me.
3 Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
I have heard the reproof which puts me to shame. The spirit of my understanding answers me.
4 Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
Don’t you know this from old time, since man was placed on earth,
5 Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
that the triumphing of the wicked is short, the joy of the godless but for a moment?
6 Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
Though his height mount up to the heavens, and his head reach to the clouds,
7 Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
yet he will perish forever like his own dung. Those who have seen him will say, ‘Where is he?’
8 Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
He will fly away as a dream, and will not be found. Yes, he will be chased away like a vision of the night.
9 Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
The eye which saw him will see him no more, neither will his place see him any more.
10 Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
His children will seek the favor of the poor. His hands will give back his wealth.
11 Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
His bones are full of his youth, but youth will lie down with him in the dust.
12 Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
“Though wickedness is sweet in his mouth, though he hide it under his tongue,
13 Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
though he spare it, and will not let it go, but keep it still within his mouth,
14 Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
yet his food in his bowels is turned. It is cobra venom within him.
15 De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
He has swallowed down riches, and he will vomit them up again. God will cast them out of his belly.
16 Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
He will suck cobra venom. The viper’s tongue will kill him.
17 Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
He will not look at the rivers, the flowing streams of honey and butter.
18 Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
He will restore that for which he labored, and will not swallow it down. He will not rejoice according to the substance that he has gotten.
19 Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
For he has oppressed and forsaken the poor. He has violently taken away a house, and he will not build it up.
20 Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
“Because he knew no quietness within him, he will not save anything of that in which he delights.
21 Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
There was nothing left that he didn’t devour, therefore his prosperity will not endure.
22 Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
In the fullness of his sufficiency, distress will overtake him. The hand of everyone who is in misery will come on him.
23 Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
When he is about to fill his belly, God will cast the fierceness of his wrath on him. It will rain on him while he is eating.
24 Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
He will flee from the iron weapon. The bronze arrow will strike him through.
25 Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
He draws it out, and it comes out of his body. Yes, the glittering point comes out of his liver. Terrors are on him.
26 Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
All darkness is laid up for his treasures. An unfanned fire will devour him. It will consume that which is left in his tent.
27 Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
The heavens will reveal his iniquity. The earth will rise up against him.
28 Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
The increase of his house will depart. They will rush away in the day of his wrath.
29 Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
This is the portion of a wicked man from God, the heritage appointed to him by God.”
