Job 17
1 Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
“My spirit is consumed. My days are extinct and the grave is ready for me.
2 Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
Surely there are mockers with me. My eye dwells on their provocation.
3 Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
“Now give a pledge. Be collateral for me with yourself. Who is there who will strike hands with me?
4 Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
For you have hidden their heart from understanding, therefore you will not exalt them.
5 Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
He who denounces his friends for plunder, even the eyes of his children will fail.
6 Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
“But he has made me a byword of the people. They spit in my face.
7 Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
My eye also is dim by reason of sorrow. All my members are as a shadow.
8 Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
Upright men will be astonished at this. The innocent will stir himself up against the godless.
9 Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
Yet the righteous will hold to his way. He who has clean hands will grow stronger and stronger.
10 Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
But as for you all, come back. I will not find a wise man amongst you.
11 Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
My days are past. My plans are broken off, as are the thoughts of my heart.
12 Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
They change the night into day, saying ‘The light is near’ in the presence of darkness.
13 Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
If I look for Sheol as my house, if I have spread my couch in the darkness, (Sheol h7585)
14 Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
if I have said to corruption, ‘You are my father,’ and to the worm, ‘My mother,’ and ‘My sister,’
15 Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
where then is my hope? As for my hope, who will see it?
