Job 15
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Then answered Eliphaz the Temanite, and said,
2 Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
Should a wise man utter vain knowledge, and fill his belly with the east wind?
3 Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
Should he reason with unprofitable talk? or with speeches wherewith he can do no good?
4 Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
Yea, thou castest off fear, and restrainest prayer before God.
5 Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
For thy mouth uttereth thine iniquity, and thou choosest the tongue of the crafty.
6 Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
Thine own mouth condemneth thee, and not I: yea, thine own lips testify against thee.
7 Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
[Art] thou the first man [that] was born? or wast thou made before the hills?
8 Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
Hast thou heard the secret of God? and dost thou restrain wisdom to thyself?
9 Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
What knowest thou, that we know not? [what] understandest thou, which [is] not in us?
10 Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
With us [are] both the grayheaded and very aged men, much elder than thy father.
11 Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
[Are] the consolations of God small with thee? is there any secret thing with thee?
12 Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
Why doth thine heart carry thee away? and what do thy eyes wink at,
13 Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
That thou turnest thy spirit against God, and lettest [such] words go out of thy mouth?
14 Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
What [is] man, that he should be clean? and [he which is] born of a woman, that he should be righteous?
15 Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
Behold, he putteth no trust in his saints; yea, the heavens are not clean in his sight.
16 Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
How much more abominable and filthy [is] man, which drinketh iniquity like water?
17 Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
I will shew thee, hear me; and that [which] I have seen I will declare;
18 Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
Which wise men have told from their fathers, and have not hid [it: ]
19 Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
Unto whom alone the earth was given, and no stranger passed among them.
20 En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
The wicked man travaileth with pain all [his] days, and the number of years is hidden to the oppressor.
21 Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
A dreadful sound [is] in his ears: in prosperity the destroyer shall come upon him.
22 Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
He believeth not that he shall return out of darkness, and he is waited for of the sword.
23 När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
He wandereth abroad for bread, [saying], Where [is it]? he knoweth that the day of darkness is ready at his hand.
24 Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
Trouble and anguish shall make him afraid; they shall prevail against him, as a king ready to the battle.
25 Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
For he stretcheth out his hand against God, and strengtheneth himself against the Almighty.
26 Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
He runneth upon him, [even] on [his] neck, upon the thick bosses of his bucklers:
27 Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
Because he covereth his face with his fatness, and maketh collops of fat on [his] flanks.
28 Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
And he dwelleth in desolate cities, [and] in houses which no man inhabiteth, which are ready to become heaps.
29 Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
He shall not be rich, neither shall his substance continue, neither shall he prolong the perfection thereof upon the earth.
30 Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
He shall not depart out of darkness; the flame shall dry up his branches, and by the breath of his mouth shall he go away.
31 Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
Let not him that is deceived trust in vanity: for vanity shall be his recompence.
32 Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
It shall be accomplished before his time, and his branch shall not be green.
33 Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
He shall shake off his unripe grape as the vine, and shall cast off his flower as the olive.
34 Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
For the congregation of hypocrites [shall be] desolate, and fire shall consume the tabernacles of bribery.
35 Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
They conceive mischief, and bring forth vanity, and their belly prepareth deceit.
