Jeremia 31

1 På den samma tiden, säger Herren, skall jag vara alla Israels slägters Gud, och de skola vara mitt folk.

“At that time,” says the LORD, “I will be the God of all the families of Israel, and they will be my people.”

2 Så säger Herren: Det folk, som qvar blifvet är för svärdet, hafver funnit nåde i öknene; Israel drager bort till sina ro.

The LORD says, “The people who survive the sword found favour in the wilderness; even Israel, when I went to cause him to rest.”

3 Herren hafver mig synts i fjerran land. Jag hafver ju alltid och allstädes haft dig kär; derföre hafver jag dragit dig till mig af blotta barmhertighet.

The LORD appeared of old to me, saying, “Yes, I have loved you with an everlasting love. Therefore I have drawn you with loving kindness.

4 Nu väl, jag skall åter uppbygga dig, så att du skall uppbyggd heta, du jungfru Israel; du skall ännu med fröjd slå i trummo, och utgå i dans.

I will build you again, and you will be built, O virgin of Israel. You will again be adorned with your tambourines, and will go out in the dances of those who make merry.

5 Du skall åter plantera vingårdar på Samarie bergom; plantera skall man, och pipa dertill.

Again you will plant vineyards on the mountains of Samaria. The planters will plant, and will enjoy its fruit.

6 Ty den tiden skall ännu komma, att vaktare på Ephraims berg ropa skola: Upp, och låter oss gå upp till Zion, till Herran vår Gud.

For there will be a day that the watchmen on the hills of Ephraim cry, ‘Arise! Let’s go up to Zion to the LORD our God.’”

7 Ty så säger Herren: Roper öfver Jacob med glädje, och fröjder eder öfver hufvudet ibland Hedningarna. Roper högt, priser, och säger: Herre, hjelp dino folke, dem igenblefnom i Israel.

For the LORD says, “Sing with gladness for Jacob, and shout for the chief of the nations. Publish, praise, and say, ‘LORD, save your people, the remnant of Israel!’

8 Si, jag skall låta dem komma utu nordlandet, och vill församla dem ifrå jordenes ändar, både blinda, halta, hafvande qvinnor, och dem som nyfödt hafva, så att de skola i en stor hop hit igenkomma.

Behold, I will bring them from the north country, and gather them from the uttermost parts of the earth, along with the blind and the lame, the woman with child and her who travails with child together. They will return as a great company.

9 De skola komma gråtande och bedjande, så skall jag leda dem. Jag skall leda dem utmed vattubäcker en slätan väg, att de icke skola stöta sig; ty jag är Israels fader, så är Ephraim min förstfödde son.

They will come with weeping. I will lead them with petitions. I will cause them to walk by rivers of waters, in a straight way in which they won’t stumble; for I am a father to Israel. Ephraim is my firstborn.

10 Hörer, I Hedningar, Herrans ord, och förkunner det fjerran på öomen, och säger: Den som Israel förskingrat hafver, han varder honom ock igen församlandes, och skall taga vara uppå honom, såsom en herde på sin hjord.

“Hear the LORD’s word, you nations, and declare it in the distant islands. Say, ‘He who scattered Israel will gather him, and keep him, as a shepherd does his flock.’

11 Herren skall förlossa Jacob, och hjelpa honom utu dens mägtigas hand.

For the LORD has ransomed Jacob, and redeemed him from the hand of him who was stronger than he.

12 Och de skola komma och glädjas på Zions höjd, och skola med hopom söka intill Herrans gåfvor, nämliga till korn, must, oljo, och ung får, och oxar; så att deras själ skall varda lika som en vatturik örtegård, och skola intet mer bekymrade vara.

They will come and sing in the height of Zion, and will flow to the goodness of the LORD, to the grain, to the new wine, to the oil, and to the young of the flock and of the herd. Their soul will be as a watered garden. They will not sorrow any more at all.

13 Alltså skola, jungfrurna lustiga vara i dans: dertill unge män och gamle, den ene med den andra; ty jag skall förvandla deras ångest i glädje, och trösta dem, och fröjda dem efter deras bedröfvelse.

Then the virgin will rejoice in the dance, the young men and the old together; for I will turn their mourning into joy, and will comfort them, and make them rejoice from their sorrow.

14 Och jag skall göra Presternas hjerta fullt med glädje, och mitt folk skall mina gåfvor hafva tillfyllest, säger Herren.

I will satiate the soul of the priests with fatness, and my people will be satisfied with my goodness,” says the LORD.

15 Detta säger Herren: Man hörer en klagelig röst och bitterlig gråt i höjdene. Rachel begråter sin barn, och vill intet låta sig trösta öfver sin barn; ty det är ute med dem.

The LORD says: “A voice is heard in Ramah, lamentation and bitter weeping, Rachel weeping for her children. She refuses to be comforted for her children, because they are no more.”

16 Men Herren säger alltså: Låt af ditt ropande och gråtande, och dina ögons tårar; ty ditt arbete är icke förgäfves, säger Herren. De skola, igenkomma utu fiendaland.

The LORD says: “Refrain your voice from weeping, and your eyes from tears, for your work will be rewarded,” says the LORD. “They will come again from the land of the enemy.

17 Och dine efterkommande hafva mycket godt vänta, säger Herren; ty dina barn skola komma uti sitt land igen.

There is hope for your latter end,” says the LORD. “Your children will come again to their own territory.

18 Jag hafver väl hört, huru Ephraim klagar: Du hafver späkt mig, och jag är ock späkt lika som en kåt kalf. Omvänd du mig, så varder jag omvänd; ty du Herre, äst min Gud.

“I have surely heard Ephraim grieving thus, ‘You have chastised me, and I was chastised, as an untrained calf. Turn me, and I will be turned, for you are the LORD my God.

19 När jag omvänd vardt, så gjorde jag bättring; ty sedan jag lärde veta, slår jag mig uppå länderna; ty jag är på skam kommen, och blyges; ty jag måste lida det hån, som jag tillförene förtjent hafver.

Surely after that I was turned. I repented. After that I was instructed. I struck my thigh. I was ashamed, yes, even confounded, because I bore the reproach of my youth.’

20 Är icke Ephraim min älskelige son, och mitt kära barn? Ty jag kommer nu väl ihåg, hvad jag med honom talat hafver; derföre brister mig mitt hjerta för hans skull, att jag måste förbarma mig öfver honom, säger Herren.

Is Ephraim my dear son? Is he a darling child? For as often as I speak against him, I still earnestly remember him. Therefore my heart yearns for him. I will surely have mercy on him,” says the LORD.

21 Uppsätt dig åminnelsetecken, sätt dig sörjotecken, och styr ditt hjerta in uppå den rätta vägen, der du på vandra skall. Vänd om, du jungfru Israel, vänd om igen till dessa dina städer.

“Set up road signs. Make guideposts. Set your heart towards the highway, even the way by which you went. Turn again, virgin of Israel. Turn again to these your cities.

22 Huru länge vill du vända dig bort, du affälliga dotter, den jag igenhemta vill? Ty Herren skall något nytt skapa i landena; en qvinna skall omfatta en man.

How long will you go here and there, you backsliding daughter? For the LORD has created a new thing in the earth: a woman will encompass a man.”

23 Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Man skall ännu säga detta ordet i Juda land, och i dess städer, då jag deras fängelse vändandes varder: Herren välsigne dig, du rättvisones boning, du helga berg.

The LORD of Armies, the God of Israel, says: “Yet again they will use this speech in the land of Judah and in its cities, when I reverse their captivity: ‘The LORD bless you, habitation of righteousness, mountain of holiness.’

24 Och Juda, samt med alla sina städer, skola bo derinne; dertill åkermän, och de som med hjord omkringfara.

Judah and all its cities will dwell therein together, the farmers, and those who go about with flocks.

25 Ty jag skall vederqvicka de trötta själar, och mätta de bekymrada själar.

For I have satiated the weary soul, and I have replenished every sorrowful soul.”

26 Derföre vakade jag upp, och såg mig om, och hade så sött sofvit.

On this I awakened, and saw; and my sleep was sweet to me.

27 Si, den tid kommer, säger Herren, att jag skall beså Israels hus och Juda hus, både med folk och fä.

“Behold, the days come,” says the LORD, “that I will sow the house of Israel and the house of Judah with the seed of man and with the seed of animal.

28 Och som jag öfver dem vakat hafver, till att upprycka, sönderrifva, omkullslå, förderfva, och till att plåga; så skall jag ock vaka, öfver dem, till att uppbygga och plantera, säger Herren.

It will happen that, like as I have watched over them to pluck up and to break down and to overthrow and to destroy and to afflict, so I will watch over them to build and to plant,” says the LORD.

29 På den samma tiden skall man intet mer säga: Fäderna hafva ätit sura vindrufvor, och barnens tänder äro ömma vordna;

“In those days they will say no more, “‘The fathers have eaten sour grapes, and the children’s teeth are set on edge.’

30 Utan hvar och en skall dö för sina missgerning; och hvilken menniska, som sura vindrufvor äter, honom skola hans tänder ömma varda.

But everyone will die for his own iniquity. Every man who eats the sour grapes, his teeth will be set on edge.

31 Si, den tid kommer, säger Herren, då skall jag göra ett nytt förbund med Israels hus, och med Juda hus;

“Behold, the days come,” says the LORD, “that I will make a new covenant with the house of Israel, and with the house of Judah,

32 Icke sådant, som det förra förbundet var, det jag med deras fäder gjorde, då jag tog dem vid handena, att jag skulle föra dem utur Egypti land; hvilket förbund de intet hållit hafva, och jag måste tvinga dem, säger Herren;

not according to the covenant that I made with their fathers in the day that I took them by the hand to bring them out of the land of Egypt, which covenant of mine they broke, although I was a husband to them,” says the LORD.

33 Utan detta skall vara förbundet, som jag skall göra med Israels hus, efter denna tiden, säger Herren. Jag skall gifva min lag uti deras hjerta, och skrifva dem uti deras sinne; och de skola vara mitt folk, så vill jag vara deras Gud.

“But this is the covenant that I will make with the house of Israel after those days,” says the LORD: “I will put my law in their inward parts, and I will write it in their heart. I will be their God, and they shall be my people.

34 Och ingen skall lära den andra, icke en broder den andra, och säga: Känn Herran; utan de skola alle känna mig, både små och stora, säger Herren; ty jag vill förlåta dem deras missgerningar, och aldrig komma deras synder mer ihåg.

They will no longer each teach his neighbour, and every man teach his brother, saying, ‘Know the LORD;’ for they will all know me, from their least to their greatest,” says the LORD, “for I will forgive their iniquity, and I will remember their sin no more.”

35 Detta säger Herren, som gifver solena dagenom till ett ljus, och månan och stjernorna, efter deras lopp, nattene till ljus; den som rörer hafvet, att dess böljor fräsa; Herren Zebaoth är hans Namn.

The LORD, who gives the sun for a light by day, and the ordinances of the moon and of the stars for a light by night, who stirs up the sea, so that its waves roar— the LORD of Armies is his name, says:

36 När denna ordningen afkommer för mig, säger Herren, så skall ock Israels säd återvända, så att det icke mer skall vara ett folk för mig.

“If these ordinances depart from before me,” says the LORD, “then the offspring of Israel also will cease from being a nation before me forever.”

37 Detta säger Herren: Om man kan mäla himmelen ofvantill, och utransaka jordenes grund, så skall jag ock förkasta hela Israels säd, för allt det som de göra, säger Herren.

The LORD says: “If heaven above can be measured, and the foundations of the earth searched out beneath, then I will also cast off all the offspring of Israel for all that they have done,” says the LORD.

38 Si, den tid kommer, säger Herren, att Herrans stad skall uppbyggd varda, ifrå Hananeels torn allt intill hörnaporten.

“Behold, the days come,” says the LORD, “that the city will be built to the LORD from the tower of Hananel to the gate of the corner.

39 Och rättesnöret skall gå derifrå länger ut, allt intill den högen Gareb, och vända sig inåt Goath.

The measuring line will go out further straight onward to the hill Gareb, and will turn towards Goah.

40 Och hele dödodalen, och askoplatsen, samt med hela dödåkrenom, allt intill Kidrons bäck, intill hörnet af hästaportenom österut, skall varda helig Herranom, så att det aldrig mer skall omkullrifvet eller afbrutet varda.

The whole valley of the dead bodies and of the ashes, and all the fields to the brook Kidron, to the corner of the horse gate towards the east, will be holy to the LORD. It will not be plucked up or thrown down any more forever.”