Jeremia 18

1 Detta är det ord, som skedde af Herranom till Jeremia, och sade:

O KA olelo i hiki mai io Ieremia la mai o Iehova mai, i ka i ana mai,

2 Statt upp, och gack ned uti krukomakarens hus; der vill jag låta dig höra min ord.

E ku iluna, a e iho ilalo i ka hale o ka potera, a malaila e mea aku au, a e lohe oe i ka'u mau olelo.

3 Och jag gick ned i krukomakarens hus, och si, han arbetade på skifvone.

Alaila, iho aku la au ilalo i ka hale o ka potera, a aia hoi, e hana ana oia i ka hana maluna o na kaa.

4 Och krukan, som han utaf lerena gjorde, gick honom sönder i händerna; då gjorde han åter ena andra kruko, såsom honom täcktes.

A o ka ipu ana i hana'i no ka lepo, ino iho la no ia iloko o ka lima o ka potera. Alaila, hana hou iho la no oia i ipu e, e like me ka makemake o ka potera e hana.

5 Då skedde Herrans ord till mig, och sade:

Alaila, hiki mai la ka olelo o Iehova ia'u, i mai la,

6 Kan jag ock icke skicka mig, såsom denne krukomakaren, med eder af Israels huse, säger Herren? Si, såsom leret är i krukomakarens hand, så ären ock I af Israels hus i mine hand.

E ko ka hale o ka Iseraela, aole anei e hiki ia'u ke hana e like me keia potera, wahi a Iehova? Aia hoi, e like me ka lepo iloko o ka lima o ka potera, pela no oukou iloko o ko'u lima, e ko ka hale o ka Iseraela.

7 Hasteliga talar jag emot ett folk och rike, att jag det utrota, förhärja, och förderfva vill;

I ka wa a'u e olelo ai no kekahi lahuikanaka, a no kekahi aupuni, e uhuki, e wawahi, a e luku iho;

8 Men om det omvänder sig ifrå sine ondsko, den jag emot talar, så skall jag ock låta mig ångra det onda, som jag tänkte göra dem.

O kela lahuikanaka a'u i hoohewa aku ai, ina i huli lakou, mai ko lakou hewa mai, alaila, e mihi no wau i ka hewa a'u i manao ai e hana ia lakou.

9 Och hasteliga talar jag om ett folk och rike, att jag det uppbygga och plantera vill;

A i ka wa a'u e olelo ai no kekahi lahuikanaka, a no kekahi aupuni, e kukulu, a e hookupaa;

10 Men gör det illa för min ögon, så att det icke hörer mina röst, så skall jag ock låta mig ångra det goda, som jag dem lofvat hafver, att jag dem göra skulle.

Ina e hana hewa ia imua o ko'u alo, a hoolohe ole i ko'u leo, alaila, e mihi no wau i ka maikai a'u i olelo ai e hoopomaikai aku ia lakou.

11 Så säg nu till dem i Juda, och till Jerusalems inbyggare: Detta säger Herren: Si, jag bereder eder ena olycko, och tänker något emot eder; derföre vände sig hvar och en ifrå sitt onda väsende, och bättrer edart väsende och anslag.

Ano la hoi, e olelo aku oe i kanaka o ka Iuda, a i ka poe e noho la ma Ierusalema, e i aku, Ke olelo mai nei o Iehova penei, Aia hoi, ke hana nei au i ka hewa ia oukou; ke noonoo nei hoi i manao ku e ia oukou. E hoi mai oukou, ano la, o kela mea, o keia mea, mai kona aoao hewa mai, a e hoomaikai i ko oukou aoao a me ka oukou hana ana.

12 Men de sade: Der varder intet utaf; vi vilje vandra efter våra tankar, och göra hvar och en efter sins onda hjertas tycko.

I mai la lakou, Makekewa; e hele no makou mamuli o ko makou manao iho, a e hana no kela mea keia mea o makou ma ka paakiki o kona naau hewa.

13 Derföre säger Herren: Fråger dock ibland Hedningarna: Ho hafver någon tid sådant hört, att jungfrun Israel så ganska grufveliga ting gör?

Nolaila, ko olelo mai nei o Iehova penei, E ninau oukou iwaena o ko na aina e, Owai ka mea i lohe i na mea e like me ia? Ua hana no ka wahine puupaa o ka Iseraela i ka mea hoopailua loa.

14 Blifver dock snön längre på stenomen i markene, då det snögar ned af Libanon; och regnvattnet förlöper icke så snart,

E haalele anei ka hau ia Lebanona no na pohaku o ke kula, e kiolaia anei na wai huihui e kahe ana mai kahi e mai?

15 Som mitt folk mig förgäter. De röka gudom, och komma förargelse åstad, utan återvändo, på sinom stigom, och gånga på otrampadom vägom;

No ka mea, ua hoopoina ko'u poe kanaka ia'u; ua kuni lakou i ka mea ala no ka lapuwale, a ua hoohina ia lakou ma ko lakou kuamoo, na kuamoo kahiko, e hele ma na kuamoo e, ma ke kuamoo i hoouka ole ia:

16 På det deras land skall till öde varda, dem till evig skam, så att den der framom går, skall sig förundra, och rista hufvudet.

I lilo ko lakou aina i neoneo, i mea hoowahawaha mau loa ia. E kahaha auauei na mea a pau e hele ae malaila, a e kunokunou i kona poo.

17 Ty jag skall, genom ett östanväder, förskingra dem för deras fiendar; jag skall visa dem ryggen, och icke anletet, då de förderfvas.

E hoopuehu aku au ia lakou imua o ka enemi, me ka makani mai ka hikina mai; e hoike aku au ia lakou i ke kua, aole i ka maka, i ka la o ko lakou popilikia.

18 Men de sade: Kommer, och låter oss gå till råds emot Jeremia; ty Presterna kunna icke fara ville i lagen, och de gamlas råd icke fela, och Propheterna kunna icke lära orätt. Kommer, och låter oss slå honom ihjäl med tungone, och passa intet uppå hvad han säger.

Alaila, olelo mai la lakou, E hele mai, e imi hala kakou no Ieremia, no ka mea, aole e haule ke kanawai i ke kahuna, aole hoi ka manao akamai i ka poe akamai, a me ka olelo hoi i ke kaula. E hele mai, e hahau kakou ia ia i ke alelo; mai hoolohe kakou i kekahi o kana mau olelo.

19 Herre, akta uppå mig, och hör mina motståndares röst.

E haliu mai oe ia'u, e Iehova, a e hoolohe i ka leo o ka poe hakaka me au.

20 Är det rätt, att man vedergäller ondt för godt? Ty de hafva grafvit mine själ ena grop. Kom dock ihåg, huru jag för dig stått hafver, så att jag talade deras bästa, och vände dina grymhet ifrå dem.

E hoihoi ia anei ka hewa no ka maikai? No ka mea, ua kohi lakou i lua no ko'u ola. E hoomanao oe i ko'u ku ana imua ou, e olelo i ka maikai no lakou, e hoohuli aku i kou inaina mai o lakou aku.

21 Så straffa nu deras barn med hunger, och låt dem i svärd falla, att deras hustrur och enkor utan barn blifva, och deras män ihjälslagne, och deras unga män i strid genom svärd dräpne varda;

Nolaila, e haawi aku oe i ka lakou keiki no ka wi, a e haawi ia lakou e make i ka ikaika o ka pahikaua. E hooneleia hoi ka lakou wahine i ka lakou keiki, a lilo lakou i wahinekanemake; e haawi hoi i ko lakou poe kanaka i ka make, a me ko lakou kanaka opiopio no ka lukuia i ka pahikaua, ma ka hoouka kaua ana.

22 Att ett rop utaf deras husom må hördt varda, huru du med hast hafver låtit krigsfolk komma öfver dem; ty de hafva grafvit ena grop till att fånga mig, och lagt ena snaro för mina fötter.

E loheia ka hea ana, mai ko lakou hale mai, i ka wa au e hoopuka mai ai i poe kaua maluna o lakou me ka hoohikilele; no ka mea, ua kohi lakou i lua, e hoopaa ia'u, a ua huna lakou i pahele no kuu mau wawae.

23 Och efter du, Herre, vetst all deras anslag emot mig, att de vilja dräpa mig; så förlåt dem icke deras missgerning, och låt deras synder icke utstrukna varda för dig; låt dem störta inför dig, och handla med dem efter dina vrede.

Aka, ua ike no oe, e Iehova, i ko lakou manao a pau ia'u, e pepehi mai ia'u. Mai kala oe i ko lakou hala, aole hoi e holoi i ko lakou hewa, mai kou alo aku; aka, e hoohiolo ia lakou imua ou. E hana oe pela ia lakou, i ka manawa o kou inaina.