Jesaja 28

1 Ve den stolta kronone, de drucknas af Ephraim, det falnade blomstret, hans lustiga härlighets, hvilket öfver den feta dalen står, deras som af vin raga.

Malaʻia ki he tatā ʻoe laukau, ki he kau konā ʻo ʻIfalemi, ʻakinautolu ʻoku hangē ko e fisiʻiʻakau mae ʻa ʻenau toulekeleka ongoongolelei! Kiate kinautolu ʻoku nofo ʻi he ʻulu ʻoe vanu kelekele moʻui ʻonautolu ʻoku konā ʻi he uaine!

2 Si! en starker och mägtiger af Herranom, såsom en hagelstorm, såsom ett skadeligit väder, såsom en vattustorm, den starkeliga infaller, skall uti landet med våld insläppt varda;

Vakai, ʻoku ʻi he ʻEiki ha tokotaha māfimafi mo mālohi, ʻo hangē ko e taufa ʻuha maka, ʻo hangē ko e afā fulikele, ʻo hangē ko e tafe hifo ʻae ngaahi vai lahi ʻoku tafe mālohi, te ne tā hifo ki he kelekele ʻaki hono nima.

3 Att den stolta kronan, och drucknas af Ephraim, skall med fötter trampad varda;

Ko e tatā ʻoe laukau, ʻae kakai konā ʻo ʻIfalemi, ʻe molomoloki ʻi he lalo vaʻe:

4 Och det falnade blomstret, hans lustiga härlighets, hvilket öfver den feta dalen står, skall varda såsom det bittida på sommaren mognas, hvilket förgås, medan man ännu ser det hänga på sina qvistar.

Pea ko e toulekeleka ongoongolelei, ʻaia ʻoku ʻi he ʻulu ʻoe vanu kelekele moʻui, ʻe hoko ia ko e fisiʻiʻakau mae, pea hangē ko e fua tupu vave ʻi he teʻeki hoko ʻae faʻahitaʻu mafana: ʻaia ʻoku toli leva ʻe ia ʻoku mamata ki ai, pea ʻi heʻene ʻi hono nima ʻoku ne kai leva ia ʻo ʻosi.

5 På den tiden skall Herren Zebaoth vara dem igenlefdom af sitt folk en lustig krona, och en härlig krans;

ʻI he ʻaho ko ia ʻe hoko ʻa Sihova ʻoe ngaahi kautau ko e tatā ongoongolelei, pea ko e pale fakasanisani, ki hono toe ʻo hono kakai,

6 Och en doms ande honom som för rätta sitter, och en starkhet dem som igenkomma af stridene till porten.

Pea ko e laumālie ʻoe fakamaau kiate ia ʻoku nofo ke fakamaau, pea ko e mālohi kiate kinautolu ʻoku fakafoki ʻae tau ki he matapā.

7 Dertill äro ock dessa galne vordne af vin, och raga af starkom dryck; ty både Prester och Propheter äro galne af starkom dryck. De äro drunknade uti vin, och raga af starkom dryck; de äro galne i Prophetien, och drabba icke rätt i domen.

Ka kuo nau hē ʻi he uaine, pea koeʻuhi ko e inu mālohi kuo nau hē mei he hala; kuo hē ʻae taulaʻeiki pea mo e palōfita ʻi he inu mālohi, ʻoku nau moʻua ki he uaine, kuo nau hē mei he hala ko e meʻa ʻi he inu mālohi; ʻoku ninimo honau mata, ʻoku nau humu ʻi he fakamaau.

8 Ty all bord äro full med spyor, och slemhet allstädes.

He ʻoku fonu ʻae ngaahi keinangaʻanga kotoa pē ʻi he lua mo e fakalielia, ko ia ʻoku ʻikai ha potu ʻoku maʻa.

9 Hvem skall han då lära vishet? Hvem skall han då låta predikan förstå? Dem afvandom af mjölkene, dem aftagnom ifrå bröstet.

Te ne ako kia hai ʻae ʻilo? Pea ko hai te ne akonakiʻi ke ne ʻilo ʻa ʻene akonaki? Ko kinautolu kuo fakamavae mei he huʻahuhu, pea kuo toʻo mei he huhu.

10 Ty de säga: Bjud, bjud, bjud, bjud; bida, bida, bida, bida, här litet, der litet.

He kuo ʻai ʻae fekau ki he fekau, ʻae fekau ki he fekau; ʻae ʻotu lea ki he ʻotu lea, ʻae ʻotu lea ki he ʻotu lea; ko e siʻi ʻi heni pea siʻi ʻi hena:

11 Nu väl, han skall en gång med spotskliga läppar och med ett annat tungomål tala till detta folket;

He te ne lea moʻoni ʻaki ki he kakai ni ʻae loungutu fakaleʻoleʻovale pea mo e ʻelelo kehe.

12 Hvilko nu detta predikadt varder: Så hafver man ro, så vederqvicker man de trötta, så varder man stilla; och vilja dock icke höra denna predikanen.

‌ʻAia naʻa ne pehē kiate kinautolu, Ko eni ʻae mālōlō te ke fakamālōlō ʻaki ʻae kakai ongosia; pea ko eni ʻae fakafiemālie; ka naʻa nau fakaongotuli.

13 Derföre skall dem ock Herrans ord alltså varda: Bjud, bjud, bjud, bjud; bida, bida, bida, bida, här litet, der litet; att de skola gå bort, och falla tillbaka, förkrossas, besnärde och fångne varda.

Ka naʻe ʻiate kinautolu ʻae folofola ʻa Sihova ko e fekau ki he fekau, ko e fekau ki he fekau; ko e ʻotu lea ki he ʻotu lea, ko e ʻotu lea ki he ʻotu lea; ko e siʻi ʻi heni, pea siʻi ʻi hena; koeʻuhi ke nau ʻalu ai, pea hinga fakaholomui, pea mafesifesi pea tauheleʻi, pea moʻua ai ʻakinautolu.

14 Så hörer nu Herrans ord, I bespottare, som rådande ären öfver detta folk som i Jerusalem är.

Ko ia mou fanongo ki he folofola ʻa Sihova, ʻakimoutolu ʻae kau tangata paetaku ʻoku pule ʻae kakai ni ʻoku ʻi Selūsalema.

15 Ty I sägen: Vi hafve gjort ett förbund med döden, och förvete oss med helvetet. När en flod kommer, skall hon intet drabba på oss; ty vi hafve gjort oss en falsk tillflykt, och gjort oss en bedrägelig skärm. (Sheol h7585)

Koeʻuhi kuo mou pehē, “Kuo mau fuakava mo e mate, pea kuo mau feʻofoʻofani mo heli; ʻoka hā mai ʻae tautea fakaʻauha, ʻe ʻikai aʻu mai ia kiate kimautolu: he kuo mau hūfanga ʻaki ʻae loi, pea kuo mau fufū ʻakimautolu ʻi he kākā:” (Sheol h7585)

16 Derföre säger Herren Herren alltså: Si, jag lägger i Zion en grundsten, en pröfvosten, en kostelig hörnsten, den väl grundad är. Den der tror, han skall icke förskräckas.

Ko ia ʻoku pehē ʻe he ʻEiki ko Sihova, “Vakai, ʻoku ou ʻai ʻi Saione ʻae maka tuʻunga; ʻae maka kuo ʻahiʻahiʻi, ko e fungani maka tuliki, ko e tuʻunga maʻu: ko ia ʻoku tui kiate ia ʻe ʻikai puputuʻu ia.

17 Och jag skall göra domen till ett rättesnöre, och rättfärdighetena, till en vigt. Så skall haglet drifva den falska tillflykten bort, och vatten skall föra skärmen bort;

Te u ʻai foki ʻae fakamaau ki he afo fua, mo e māʻoniʻoni ki he meʻa fakatotonu: pea ko e ʻuha maka te ne tafi ke mole ʻae hūfanga ʻoe loi, pea ʻe lōmakiʻi ʻe he ngaahi vai ʻae toitoiʻanga.

18 Att edart förbund med döden skall löst varda, och edart förvetande med helvetet skall icke bestå, och när en flod går fram, skall hon förtrampa eder. (Sheol h7585)

“Pea ʻe maumauʻi hoʻomou fuakava mo e mate, pea ʻe ʻikai tuʻu homou loto taha mo heli; ʻoka hā mai ʻae tautea fakaʻauha, ʻe toki malaki hifo ai ʻakimoutolu. (Sheol h7585)

19 Så snart hon framgår, skall hon taga eder bort. Kommer hon om morgonen, så sker det om morgonen; sammalunda, ehvad hon kommer dag eller natt; ty straffet allena lärer gifva akt uppå orden.

Pea ʻi heʻene hā atu te mou moʻua ai; he te ne ʻalu atu ʻi he pongipongi mo e pongipongi, ʻio, ʻi he ʻaho mo e pō: pea naʻa mo ʻene ʻuʻulu mai pe ʻe tupu ai ʻae ilifia.

20 Ty sängen är för trång, så att intet öfver är, och täckenet så stackot, att man måste krympa sig derunder.

He ʻoku nounou ʻae mohenga ki he tokoto ʻi ai: pea ʻoku lausiʻi ʻae kafu ke ne fakakafu ʻaki ia.

21 Ty Herren skall uppstå lika som på de bergena Perazim, och vredgas, såsom uti Gibeons dal; på det han skall göra sitt verk vid ett annat sätt, och att han sitt arbete göra skall vid ett annat sätt.

‌ʻE tuʻu hake ʻa Sihova ʻo hangē ko ʻene ʻi he moʻunga ko Pilasimi, te ne houhau ʻo hangē ko ia ʻi he teleʻa ʻo Kipione, koeʻuhi ke ne fai ʻene ngāue, ʻa ʻene ngāue fakaofo; ke ne fakahoko ʻa ʻene ngāue, ko ʻene ngāue foʻou.

22 Så lägger nu bort edart begabberi, på det edor band icke skola hårdare varda; ty jag hafver hört en förderfvelse och afkortelse, den af Herranom, Herranom Zebaoth ske skall i allo verldene.

Ko ia ke ʻoua naʻa mou manuki, telia naʻa ngaohi homou haʻi ke mālohi: he kuo u fanongo ʻi he ʻEiki ko Sihova ʻoe ngaahi kautau, ʻe fai ʻae fakaʻauha, ʻio, kuo tuʻutuʻuni ki māmani kotoa pē.

23 Fatter med öronen, och hörer mina röst; märker åt, och hörer mitt tal.

“Mou fakatokanga, pea fanongo ki hoku leʻo; fanongo, pea fakaongo ki heʻeku lea.

24 Plöjer eller träder, eller arbetar ock en åkerman sin åker alltid till säd?

He ʻoku fakahinohino ʻae huo toho ʻe he tangata kelingoue ʻi he ʻaho kotoa pē ke tūtuuʻi? ʻOku ne langaʻi pea fakamolū ʻae ngaahi konga ʻoe kelekele?

25 Är icke så? När han hafver gjort honom jemn, så sår han deruti ärter, och kastar kummin, och sår hvete och bjugg, hvart och ett dit som han det hafva vill, och hafra på sitt rum;

‌ʻOka fakamolemole ʻae funga ʻo ia, ʻikai ʻoku ne tūtuuʻi mamaʻo ʻae ngaahi tili, pea tūtuuʻi ʻae kumino, pea ai mo e uite lelei, mo e paʻale kuo tuʻutuʻuni, pea mo e lae ʻi honau potu?

26 Alltså, tuktar ock dem deras Gud med straff, och lärer dem.

He ʻoku ako ia ke poto ʻe hono ʻOtua, pea ʻoku ne akonakiʻi ia.

27 Ty man tröskar icke ärter med slago, och låter man ej heller vagnshjulet gå öfver kummin; utan ärter slår man ut med en staf, och kummin med ett spö.

He ʻoku ʻikai haha ʻae tili ʻaki ʻae meʻa haha, pea ʻoku ʻikai fakatakamilo ʻae saliote ki he kumino; ka ʻoku tā ke ngangana ʻae tili ʻaki ʻae ʻakau, pea mo e kumino ʻaki ʻae tokotoko.

28 Man mal det till bröds, och man tröskar det icke alldeles till intet, när man med vagnshjul och hästar uttröskar det.

‌ʻOku fakavolu ʻae uite ki he mā koeʻuhi ʻoku ʻikai te ne fie haha maʻuaipē ia, pe momosi ia ʻaki ʻae teka ʻo hono saliote, pe fakavolu ia ʻaki hono kau tangata heka hoosi.

29 Detta sker ock af Herranom Zebaoth; ty hans råd är underligit, och går det härliga igenom.

‌ʻOku haʻu foki eni meia Sihova ʻoe ngaahi kautau, ʻaia ʻoku fakamanavahē ʻi he fakahinohino, pea lelei lahi ʻi he ngāue.”