Efesierbrevet 4

1 Så förmanar jag nu eder, jag fången i Herranom, att I vandren såsom tillbörligit är, i den kallelse, der I uti kallade ären;

Emdi shu seweblerdin, Rebning mehbusi bolghan menki, [Xudaning] silerni chaqirghan [büyük] chaqiriqigha layiq halda méngishliringlarni ötünimen,

2 Med alla ödmjukhet och saktmodighet; med tålamod, unddragandes den ene den andra i kärlekenom;

hemme ishta kemterlik we yuwash-mulayimliq bilen, sewrchanliq bilen, bir-biringlargha muhebbet ichide keng qorsaq bolup,

3 Vinnläggande eder att hålla Andans enhet genom fridsens band;

inaq-xatirjemlikning rishtisi bilen, Rohta bolghan birlikni tutushqa intilishinglarni [ötünimen].

4 En kropp, och en Ande, såsom I ock kallade ären uti ett edars kallelses hopp;

Ten birdur, Roh birdur, — xuddi chaqirilghininglarda, oxshash bir arzu-ümidke chaqirilghininglardek, —

5 En Herre, en tro, ett dop, en Gud, och allas våra Fader;

Reb birdur, iman-étiqad birdur, chömüldürülüsh birdur,

6 Hvilken är öfver eder alla, genom eder alla, och i eder alla.

hemmining Xuda’Atisi birdur; U bolsa hemmidin üstün turghuchi, hemmini yürgüzgüchi we hemmimizning ichide Bolghuchidur.

7 Men hvarjom och enom af oss är gifven nåd, efter Christi gåfvos mått.

Shundaqtimu hazir herbirimizge Mesihning iltipatining ölchimi boyiche shepqet teqdim qilin’ghandur;

8 Derföre säger han: Han är uppstigen i höjden, och hafver fört fängelset fånget, och hafver gifvit menniskomen gåfvor.

shunga, muqeddes kitabta [Xuda] éytqinidek: — «U yuqirigha kötürüldi, [Insanlarni] tutqun qilghuchilarni U Özi esir qilip élip ketti, Hem insanlargha iltipatlarni teqdim qildi».

9 Men det han uppfaren är, hvad är det annat än han for först härned, uti de nedersta jordenes rum?

Emdi «kötürülgen» zat bolsa, [awwal] yerning tégige chüshken zatning Özi emesmu?

10 Den der nederfor, han är ock den der uppfor öfver alla himlar, på det han skulle all ting uppfylla.

Chüshken zat bolsa barliq ershlerdin yuqirigha kötürülgenning del Özidur; kötürülüshining meqsiti, alemning barliqini toldurushtin ibaret;

11 Han hafver ock somliga satt till Apostlar, somliga till Propheter, somliga till Evangelister, somliga till herdar och lärare;

Shunga, bezilerni rosullar, bezilerni peyghemberler, bezilerni xush xewerchiler, bezilerni baqquchi we yaki telim bergüchiler qilip teyinligen del Özidur.

12 Att de helige skola skickelige vara till ämbetsens verk, genom hvilket Christi lekamen må uppbyggd varda:

Bularning meqsiti muqeddes bendilerni xizmet wezipisige, jümlidin Mesihning ténini qurup chiqishqa qorallandurup kamaletke yetküzüshtin ibaret;

13 Tilldess att vi alle kommom till ena tro, och Guds Sons kunskap, och vardom en fullkommen man, den der är uti Christi fullbordiga ålders mått;

wezipe hemmimizning étiqadta hem Xudaning Oghlini toluq tonushta birlikke kélishimizgiche, kamil adem bolup yétiship chiqishimizghiche, — yeni Mesihning mukemmel jewhiri gewdilen’gen qeddi-qamet ölchimige yétishimizgiche dawamlashturulmaqta;

14 På det vi icke mer skolom vara barn, och låta oss beveka och omföras af allahanda lärdomsväder, genom menniskors skalkhet och illfundighet, med hvilka de falla till, att de måga bedraga oss.

shundaq bolghanda, yene gödek balilardin bolmay, ademlerning quwluqidin oylap chiqqan aldamchi niyet-pilanliri bilen, ularning hiyle-neyringidin chiqqan telimatining dolqunliridin urulup, uning herxil shamilida uyaq-buyaqqa uchurulup ketmeymiz;

15 Men varom rättsinnige i kärlekenom, och växom till i all stycke i honom, som hufvudet är, Christus;

eksiche, méhir-muhebbet ichide turup heqiqetke bérilip ish körüp, béshimiz bolghan Mesihke baghlinishta her jehettin ösüp yétilidighan bolimiz;

16 Af hvilkom hele kroppen tillhopafogas, och en lem hänger intill den andra genom all ledamöten, der den ene tjenar dem andra, efter det verk som hvar lem hafver i sitt mått, och gör att kroppen växer sig sjelf till förbättring, genom kärleken.

Uningdin pütkül ten, ezaliri bir-birige jipsilashturulup, ozuqluq teminligüchi herbir öge arqiliq bir-birige tutashturulup, herbir ezaning özige xas ölchen’gen wezipini ötishi bilen barghanche östürülüp, muhebbet ichide öz-özini qurup chiqishqa ishlimekte.

17 Så säger jag nu, och betygar det i Herranom, att I icke mer vandren såsom de andre Hedningar vandra, i deras sinnes fåfängelighet;

Shunga shuni éytimenki, Rebte uni tapilaymenki, yat ellerningkidek, yeni ularning öz oy-pikirlirining bimenilikide mangghinidek méngiwermeslikinglar kérek;

18 Hvilkas förstånd förmörkradt är, och de bortkomne ifrå det lif som af Gudi är, genom den fåvitsko som i dem är, och genom deras hjertas blindhet;

ular qelbining qattiqliqidin kélip chiqqan bilimsizlik tüpeylidin, Xudaning hayatidin ada-juda qilinip, chüshenchisi qarangghuliship ketken,

19 Hvilke, sedan de vordo förstockade, gåfvo de sig sjelfva uti otukt, till att bedrifva all orenlighet, samt med girighet.

ar-nomusni tashliwétip, nepsaniyetchiliki awup herxil iplasliqlarni yürgüzüshke, keyp-sapagha bérilgen.

20 Men I hafven icke så lärt Christum;

Emma siler bolsanglar, Mesihni shundaq yolda öginip tonughan emessiler —

21 Om I annars honom hört hafven, och uti honom lärde ären, huru ett rättsinnigt väsende är i Jesu.

(heqiqetning Eysada bolghinidek, uni heqiqeten anglighan, uningda ögitilgen bolsanglar) —

22 Så lägger nu bort ifrån eder den gamla menniskan, der I förra med umgingen, hvilken genom lustar i villfarelse sig förderfvar;

démek, ilgiriki turmushunglargha xas bolghan, aldamchi arzu-heweslerge egiship özini bulghighuchi «kona adem»ni séliwétip,

23 Och förnyer eder i edar sinnes anda;

oy-zéhninglarning rohida yéngilinip,

24 Och ikläder eder den nya menniskona, den efter Gud skapad är, i sannskyldiga rättfärdighet och helighet.

Xudaning oxshashliqigha asasen, heqiqettin chiqqan heqqaniyliqta we pak-muqeddeslikte yaritilghan «yéngi adem»ni kiyiwélishinglar kérektur.

25 Derföre, lägger bort lögnen, och taler sanningen, hvar och en med sin nästa; efter vi ärom inbördes lemmar.

Shuning bilen yalghanchiliqni séliwétip, herbirimiz öz yéqinlirimiz bilen heqiqetni sözlisheyli; chünki biz bir-birimizge nisbeten bir tenning ezaliridurmiz.

26 Vredgens och synder icke; låter icke solena gå ned öfver edra vrede.

«Achchiqlininglar, emma gunah qilmanglar»; ghezipinglar kün patquche dawam étiwermisun;

27 Gifver ock icke lastarenom rum.

yaki Iblisqa héch orun qoyup bermenglar.

28 Den der stulit hafver, han stjäle icke mer; utan heldre arbete med sina händer det godt är; på det han något skall hafva dela med den som nödtorftig är.

Oghri ikkinchi oghriliq qilmisun; eksiche u méhnet qilip ikki qoligha tayinip halal ish qilsunki, hajiti bolghanlarghimu bölüp bergüdek öz tapqini bolsun.

29 Intet ohöfviskt tal gånge utaf edar mun; utan det nyttigt är till förbättring, der det behöfves; att det må dem, som det höra, till tacka vara.

Aghzinglardin héchqandaq iplas söz chiqmisun, peqet anglighuchilargha shepqet yetsun üchün, éhtiyajqa uyghun we ademni qurup chiqidighan sözlerni éytinglar.

30 Och bedröfver icke Guds Helga Anda, der I med beseglade ären till förlossningenes dag.

Xudaning Muqeddes Rohigha azab bermengler; chünki siler Uning bilen hör-nijat küni üchün möhürlen’gensiler;

31 All bitterhet och grymhet, och vrede, och rop, och hädelse vare långt ifrån eder, samt med alla ondsko.

özünglardin herqandaq öch-adawet, achchiq-ghezep, qehr, jédel-majiralar, til-ahanet hemde herxil qara niyetlerni néri qilinglar;

32 Men varer inbördes till hvarannan vänlige, godhjertige; och förlåter den ene dem andra, såsom ock Gud genom Christum hafver förlåtit eder.

bir-biringlargha méhriban, yumshaq dilliq bolup, Xuda Mesihte silerni kechürüm qilghinidek bir-birininglarni kechürüm qilinglar.