< Efesierbrevet 1 >
1 Paulus, Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, dem heligom som uti Epheso äro, och trognom i Jesu Christo.
2 Nåd vare med eder, och frid af Gudi, vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.
3 Välsignad vare Gud, och vårs Herras Jesu Christi Fader, den oss välsignat hafver med all andelig välsignelse, i de himmelska ting, genom Christum;
4 Såsom han oss utvalt hafver i honom, förr än verldenes grund lagder var, att vi skole vara helige och ostraffelige för honom uti kärleken;
5 Och hafver tagit oss sig sjelfvom till barn, genom Jesum Christum, efter sins viljas goda behag;
6 Sina härliga nåd till lof, genom hvilka han hafver oss täcka gjort uti honom, som kärkommen är;
7 I hvilkom vi hafvom förlossning genom hans blod, syndernas förlåtelse, efter hans nåds rikedomar;
8 Af hvilka han oss rundeliga delaktiga gjort hafver uti all visdom och klokhet;
9 Och hafver oss låtit få veta sins viljas hemlighet, efter sitt goda behag, och hafver det framhaft igenom honom;
10 Att det skulle predikadt varda, då tiden fullkomnad var; på det allting skulle sammanfattad varda i Christo, både det i himmelen och på jordene är, genom den samma;
11 Genom hvilken vi ock komne äre till arfvedelen, beskärde efter hans uppsåt, som all ting verkar efter sin egen viljas råd;
12 Att vi skole vara hans härlighet till lof, vi som tillförene hoppadoms på Christum;
13 Genom hvilken ock I hört hafven sanningenes ord, som är edor salighets Evangelium; uti hvilkom I ock, sedan I trodden, ären beseglade vordne med löftsens Helga Anda;
14 Hvilken vårt arfs pant är, till vår förlossning, att vi skulle varda hans egendom, hans härlighet till pris.
15 Derföre ock jag, efter jag hört hafver af den tro, som i eder är till Herran Jesum, och edar kärlek till all helgon;
16 Vänder jag icke åter att tacka Gud för eder, alltid tänkandes på eder i mina böner;
17 Att vårs Herras Jesu Christi Gud, härlighetenes Fader, ville gifva eder visdomsens och uppenbarelsens Anda, till sin kunskap,
18 Och upplysa edars förstånds ögon; att I förstå kunnen, hvad hopp han hafver kallat eder uti, och huru rik hans arfs härlighet är uti helgonen;
19 Och huru öfversvinneliga stor hans kraft är till oss, som trom efter hans mägtiga starkhets verkan;
20 Hvilka han verkade i Christo, då han uppväckte honom ifrå de döda, och satte honom på sin högra hand i himmelen;
21 Öfver all Förstadöme, välde, magt, Herradöme, och allt det som nämnas kan, icke allenast i denna verldene, utan ock i den tillkommande; (aiōn )
22 Och hafver all ting lagt under hans fötter, och hafver satt honom församlingene till ett hufvud öfver all ting;
23 Hvilken är hans kropp, och hans uppfyllelse, som allt i allom uppfyller.
