Predikaren 7

1 Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.

Melhor é a boa fama do que o melhor unguênto, e o dia da morte do que o dia do nascimento de alguém.

2 Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.

Melhor é ir à casa do luto do que ir à casa do banquete, porque nela é o fim de todos os homens; e os vivos o aplicam ao seu coração.

3 Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.

Melhor é o nojo do que o riso, porque com a tristeza do rosto se encomenda o coração.

4 De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.

O coração dos sábios está na casa do luto, mas o coração dos tolos na casa da alegria.

5 Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.

Melhor é ouvir a repreensão do sábio, do que ouvir alguém a canção do tolo.

6 Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.

Porque qual o ruído dos espinhos debaixo de uma panela, tal é o riso do tolo: também isto é vaidade.

7 En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.

Verdadeiramente que a opressão faria endoidecer até ao sábio, e a peita corrompe o coração.

8 Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.

Melhor é o fim das coisas do que o princípio delas: melhor é o longânimo do que o altivo de coração.

9 Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.

Não te apresses no teu espírito a irar-te, porque a ira repousa no seio dos tolos.

10 Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.

Nunca digas: Porque foram os dias passados melhores do que estes? porque nunca com sabedoria isto perguntarias.

11 Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.

Tão boa é a sabedoria como a herança, e dela os que veem o sol tiram proveito.

12 Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.

Porque a sabedoria serve de sombra, como de sombra serve o dinheiro; mas a excelência do conhecimento é que a sabedoria dá vida ao seu possuidor.

13 Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?

Atenta para a obra de Deus; porque quem poderá endireitar o que ele fez torto?

14 I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.

No dia da prosperidade goza do bem, mas no dia da adversidade considera; porque também Deus fez a este em oposição àquele, para que o homem nada ache do que haverá depois dele.

15 Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.

Tudo isto vi nos dias da minha vaidade: há um justo que perece na sua justiça, e há um ímpio que prolonga os seus dias na sua maldade.

16 Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.

Não sejas demasiadamente justo, nem demasiadamente sábio: para que te destruirias a ti mesmo?

17 Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.

Não sejas demasiadamente ímpio, nem sejas demasiadamente louco: para que morrerias fora de teu tempo?

18 Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.

Bom é que retenhas isto, e também disto não retires a tua mão; porque quem teme a Deus escapa de tudo isto.

19 Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.

A sabedoria fortalece ao sábio, mais do que dez governadores que haja na cidade.

20 Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.

Na verdade que não há homem justo sobre a terra, que faça bem, e nunca peque.

21 Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.

Tão pouco apliques o teu coração a todas as palavras que se disserem, para que não venhas a ouvir que o teu servo te amaldiçoa.

22 Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.

Porque o teu coração também já confessou muitas vezes que também tu amaldiçoaste a outros.

23 Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.

Tudo isto inquiri com sabedoria; e disse: Sabedoria adquirirei; mas ela ainda estava longe de mim.

24 Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?

Longe está o que foi; e o profundíssimo quem o achará?

25 Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;

Eu virei o meu coração para saber, e inquirir, e buscar a sabedoria e a razão, e para saber a impiedade da estultícia e a doidice dos desvários.

26 Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.

E eu achei uma coisa mais amarga do que a morte, a mulher cujo coração são redes e laços, e as suas mãos ataduras: quem for bom diante de Deus escapará dela, mas o pecador virá a ser preso por ela.

27 Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.

Vedes aqui, isto achei, diz o pregador, conferindo uma coisa com a outra para assim achar a razão delas;

28 Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.

A qual ainda busca a minha alma, porém ainda não a achei; um homem entre mil achei eu, mas uma mulher entre todas estas não achei.

29 Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.

Vedes aqui, que isto tão somente achei: que Deus fez ao homem reto, porém eles buscaram muitas invenções.