Predikaren 3

1 All ting hafva sin tid, och allt det man företager under himmelen hafver sina stund.

Tudo tem o seu tempo determinado, e todo o propósito debaixo do céu tem o seu tempo:

2 Födas hafver sin tid, dö hafver sin tid; plantera hafver sin tid, upprycka det som planteradt är hafver sin tid.

Há tempo de nascer, e tempo de morrer: tempo de plantar, e tempo de arrancar o que se plantou:

3 Dräpa hafver sin tid, läka hafver sin tid; nederbryta hafver sin tid, bygga hafver sin tid.

Tempo de matar, e tempo de curar: tempo de derribar, e tempo de edificar:

4 Gråta hafver sin tid, le hafver sin tid; klaga hafver sin tid, dansa hafver sin tid.

Tempo de chorar, e tempo de rir: tempo de prantear, e tempo de saltar:

5 Förkasta sten hafver sin tid, församia sten hafver sin tid; famntaga hafver sin tid, hafva famntag fördrag hafver sin tid.

Tempo de espalhar pedras, e tempo de ajuntar pedras: tempo de abraçar, e tempo de afastar-se de abraçar:

6 Uppsöka hafver sin tid, borttappa hafver sin tid; behålla hafver sin tid, bortkasta hafver sin tid.

Tempo de buscar, e tempo de perder: tempo de guardar, e tempo de deitar fora:

7 Sönderrifva hafver sin tid, sammansömma hafver sin tid; tiga hafver sin tid, tala hafver sin tid.

Tempo de rasgar, e tempo de coser: tempo de calar, e tempo de falar:

8 Älska hafver sin tid, hata hafver sin tid; strid hafver sin tid, frid hafver sin tid.

Tempo de amar, e tempo de aborrecer: tempo de guerra, e tempo de paz.

9 Man arbete huru man vill, så kan man intet mer uträtta.

Que vantagem tem o trabalhador daquilo em que trabalha?

10 Deraf såg jag den mödo, som Gud menniskomen gifvit hafver, att de deruti skola plågade varda.

Tenho visto o trabalho que Deus deu aos filhos dos homens, para com ele os afligir.

11 Men han gör all ting väl i sinom tid, och låter deras hjerta ängslas derom, huru det gå skall i verldene; ty menniskan kan dock icke finna uppå det verk, som Gud gör, hvarken begynnelse eller ända.

Tudo fez formoso em seu tempo: também pôs o século no coração deles, sem que o homem possa descobrir a obra que Deus fez desde o princípio até ao fim.

12 Derföre märkte jag, att intet är bättre deruti, än att vara glad, och fara väl med sig i sina dagar.

Já tenho advertido que não há coisa melhor para eles do que alegrar-se e fazer bem na sua vida;

13 Ty hvar och en menniska, som äter och dricker, och är vid ett godt mod i allt sitt arbete, det är en Guds gåfva.

Como também que todo o homem coma e beba, e goze do bem de todo o seu trabalho: isto é um dom de Deus.

14 Jag märker, att allt det som Gud gör, det består alltid; man kan intet lägga dertill, eller taga derifrå; och sådant gör Gud, på det att man skall frukta honom.

Sei eu que tudo quanto Deus faz isso durará eternamente: nada se lhe deve acrescentar, e nada dele se deve diminuir; e isto faz Deus para que haja temor diante dele.

15 Hvad Gud gör, det blitver så, och hvad han göra vill, det måste ske; ty han tänker dertill, och fullföljer det.

O que houve de antes ainda o há agora: e o que há de ser, já foi; e Deus pede conta do que passou.

16 Ytterligare såg jag under solene domaresäte, der var ett ogudaktigt väsende; och rättvisones säte, der voro ogudaktige.

Vi mais debaixo do sol, no lugar do juízo, que havia ali impiedade, e no lugar da justiça que ali havia impiedade.

17 Då tänkte jag i mitt hjerta: Gud måste döma den rättfärdiga och den ogudaktiga; ty allt det man företager, hafver sin tid, och all verk.

Eu disse no meu coração: Deus julgará o justo e o ímpio; porque ali será o tempo para julgar de todo o intento e sobre toda a obra.

18 Jag sade i mitt hjerla om menniskors väsende: Skulle Gud utvälja dem, och låter det dock synas som de voro fä?

Disse eu no meu coração acerca do estado dos filhos dos homens, que Deus lhes declararia; e eles o veriam, que eles são como as bestas em si mesmos.

19 Ty menniskone går såsom fä; såsom det dör, så dör ock hon, och hafva alle enahanda anda; och menniskan hafver intet mer än fä; ty allt är fåfängelighet.

Porque o que sucede aos filhos dos homens, isso mesmo também sucede às bestas, e o mesmo sucede a eles ambos: como morre um, assim morre o outro; e todos tem o mesmo fôlego, e a vantagem dos homens sobre as bestas não é nenhuma, porque todos são vaidade.

20 Allt far till ett rum; allt är gjordt af stoft, och varder till stoft igen.

Todos vão para um lugar: todos foram feitos do pó, e todos voltarão ao pó

21 Ho vet, om menniskones ande far uppåt, och fänadens ande nederåt, under jordena?

Quem adverte que o fôlego dos filhos dos homens sobe para cima, e que o fôlego das bestas desce para baixo da terra?

22 Derföre säger jag, att intet är bättre, än att en menniska är glad i sitt arbete; ty det är hennes del. Ty ho vill dertill komma henne, att hon ser hvad efter henne ske skall?

Assim que tenho visto que não há coisa melhor do que alegrar-se o homem nas suas obras, porque essa é a sua porção; porque quem o levará a ver o que será depois dele