Apostlagärningarna 3
1 Så gingo Petrus och Johannes tillhopa upp i templet, vid bönestunden, som var den nionde timmen.
One day Peter and John were going up together to the temple at the hour of prayer, the ninth hour.
2 Och der var en man, ofärdig allt ifrå sine moders lif, som lät sig bära; den satte de hvar dag för dörrena åt templet, som het den sköna, att han skulle bedas almosa af dem som ingingo i templet.
And a man who was lame from his mother's womb was being carried in. Every day people would lay him at the gate of the temple called the Beautiful Gate so that he could ask for alms from those who were entering the temple courts.
3 Då han fick se Petrum och Johannem, att de ville gå in i templet, bad han dem om almoso.
When he saw Peter and John about to enter the temple courts, he began asking for alms.
4 Då såg Petrus på honom, med Johanne, och sade: Se på oss.
But Peter, along with John, looked at him intently and said, “Look at us.”
5 Då såg han på dem, förhoppandes att han skulle något få af dem.
So the man gave them his attention, expecting to receive something from them.
6 Då sade Petrus: Silfver och guld hafver jag icke; men det jag hafver, det gifver jag dig: I Jesu Christi Nazareni Namn, statt upp, och gack;
But Peter said, “I have no silver or gold, but what I do have I give to yoʋ. In the name of Jesus Christ of Nazareth, rise up and walk.”
7 Och tog honom vid högra handena, och reste honom upp; och straxt vordo hans fötter och ben stadig.
Then Peter took hold of him by the right hand and raised him up, and at once his feet and ankles were strengthened.
8 Han sprang upp, och stod, och gick, och följde dem in i templet; gick och sprang hit och dit, prisandes Gud.
Leaping up, he stood and began walking. Then he entered the temple courts with them, walking and leaping and praising God.
9 Då fick allt folket se honom, att han gick och lofvade Gud;
When all the people saw him walking and praising God,
10 Och kände honom, att han var den samme, som plägade sitta efter almoso, vid, den sköna dörrena för templet; och vordo fulle med undersamhet och förskräckelse öfver det honom vederfaret var.
they recognized him as the man who used to sit at the Beautiful Gate of the temple asking for alms. And they were filled with wonder and amazement at what had happened to him.
11 Då nu denne mannen, som ofärdig varit hade, och helbregda gjord var, höll sig intill Petrum och Johannem, lopp allt folket till dem i förhuset, som kallas Salomons, och förundrade sig.
As the lame man who had been healed clung to Peter and John, all the people ran together to them at the portico called Solomon's, utterly astonished.
12 Då Petrus, det såg, svarade han till folket: I män af Israel, hvi undren I häruppå? Eller hvi sen I på oss, lika visst som vi af vår egen kraft eller förtjenst hade det åstadkommit, att denne hafver fått sin gång?
When Peter saw this, he addressed the people: “Men of Israel, why are you amazed at this, or why are you staring at us as though by our own power or godliness we have made this man walk?
13 Abrahams, och Isaacs och Jacobs Gud, våra fäders Gud, hafver förklarat sin Son Jesum, hvilken I öfverantvardat hafven, och förnekat inför Pilatus, då han dömde, att han skulle gifvas lös.
The God of Abraham, Isaac, and Jacob, the God of our fathers, has glorified his servant Jesus, whom you delivered up and denied in the presence of Pilate, even though Pilate had decided to release him.
14 Men I förnekaden den Helga och Rättfärdiga; och båden, att mandråparen skulle gifvas eder.
Yes, you denied the Holy and Righteous One and asked for a murderer to be granted to you.
15 Och lifsens Första dråpen I. Den hafver Gud nu uppväckt ifrå de döda; till hvilket vi vittne äre;
You put to death the Author of life, whom God raised from the dead, of which we are witnesses.
16 Och hafver genom trona på hans Namn, på denna, som I sen och kännen, stadfäst sitt Namn; och tron, som är genom honom, hafver gifvit denna hans helbregda, i allas edra åsyn.
By faith in his name, his name has strengthened this man whom you see and know, and the faith that is through Jesus has given him this perfect health in the presence of you all.
17 Nu, käre bröder, vet jag väl, att I det gjort hafven af fåkunnighet, såsom ock edre öfverste.
“Now, brothers, I know that you acted in ignorance, as did your rulers also.
18 Men Gud, som genom alla sina Propheters mun föresagt hafver, att Christus skulle lida, han hafver nu så fullbordat det.
But in this way God fulfilled what he had foretold through the mouths of all his prophets, that the Christ would suffer.
19 Så bättrer eder nu, och vänder eder om, på det edra synder måga afskrapade varda;
Therefore repent and turn back so that your sins may be wiped away, that times of refreshing may come from the presence of the Lord,
20 Att vederqvickelsens tid då kommer för Herrans ansigte, när han sändandes varder den eder nu tillförene predikad är, Jesum Christum;
and that he may send Jesus, the Christ who has been appointed for you.
21 Hvilken himmelen intaga måste, till den tid att igen upprättadt varder allt det Gud sagt hafver, genom alla sina helga Propheters mun, af verldenes begynnelse. (aiōn g165)
Heaven must receive him until the time comes for the restoration of all things, which God declared by the mouth of all his holy prophets long ago. (aiōn g165)
22 Ty Moses hafver sagt till fäderna: Herren, edar Gud, skall eder uppväcka en Prophet utaf edra bröder, såsom mig; honom skolen I höra i allt det han eder sägandes varder.
For Moses said to our fathers, ‘The Lord our God will raise up for you a prophet like me from among your brothers. You must listen to everything he tells you.
23 Och det skall ske, att hvar och en själ, som icke hörer den Propheten, hon skall utkastas ifrå folket.
Every soul who does not listen to that prophet will be utterly destroyed from among the people.’
24 Och alle Propheterna, ifrå Samuel, och sedan så månge som talat hafva, hafva bådat dessa dagarna.
Indeed, all the prophets who have spoken, beginning with Samuel and continuing with those who came afterward, also proclaimed these days.
25 I ären Propheternas och förbundsens barn, det Gud hafver gjort med våra fäder, sägandes till Abraham: I dine säd skola all folk på jordene välsignad varda.
You are the sons of the prophets and of the covenant that God made with our fathers when he said to Abraham, ‘In yoʋr offspring all the families of the earth will be blessed.’
26 Eder först och främst hafver Gud uppväckt sin Son, Jesum, och sändt honom till att välsigna eder, att hvar och en af eder skulle sig omvända ifrå sine ondsko.
God raised up his servant Jesus and sent him first to you, to bless you by turning each of you from your evil ways.”
