Apostlagärningarna 22

1 I män, bröder och fäder, hörer min ursäkt, som jag nu gör för eder.

Boe ma, Paulus olaꞌ nae “Ama nggare no toronoo nggare! Au oꞌe nggi rena, te ae usulaꞌe ao ngga.”

2 Och då de hörde, att han talade på Ebreisko till dem, dessmer ljud gåfvo de honom. Och han sade:

Leleꞌ naa atahori hetar rena Paulus olaꞌ, nendiꞌ sira dedꞌea na. De ara nenee reuꞌ ena, fo rae rena malolole dedꞌea na. Boe ma ana olaꞌ nakandoo nae,

3 Jag är en Judisk man, född i Tarsen i Cilicien; men uppfödd här i staden vid Gamaliels fötter, granneliga lärder uti fädernas lag, hafvandes nit om Gud, såsom ock I alle i denna dag;

“Sadꞌi basa nggi bubꞌuluꞌ mae, au atahori Yahudi. Mama ngga bꞌonggi au sia kota Tarsus, sia nusaꞌ Kilikia. Te, au uꞌumoko mia Yerusalem ia. Meser monaeꞌ Gamaliel, mana nanori au. Ana nanori au basa Baꞌi Musa hohoro-lalanen, losa lutu-leloꞌ. Au o manggate tungga Lamatualain, onaꞌ basa nggi boe.

4 Och hafver förföljt denna vägen allt intill döden, bindandes och kastandes i fängelse både män och qvinnor;

Faiꞌ naa, au nda uloeꞌ oi ma uꞌusususaꞌ atahori mana tungga Yesus Dala Masodꞌa Na sa. Au lea endi se, touꞌ ma inaꞌ, risiꞌ Yerusalem, fo tao se bui rala reu. Leleꞌ naa, ruma mate boe.

5 Såsom ock öfverste Presten mig vittne är, och hele hopen af de äldsta, af hvilkom jag hade tagit bref till bröderna, och for till Damascum, att föra ock dem, som der voro, bundna till Jerusalem, att de skulle blifva näpste.

Hita malangga monaen agama Yahudi a, no malangga feaꞌ ra, o bubꞌuluꞌ saa fo au olaꞌ ia tebꞌe! Au nda ombon-koson sa. Ara mana fee au susura koasa, fo uu toꞌu atahori mana tungga Yesus ra losa kota Damsik. Sia naa, au ae toꞌu se, fo endi se Yerusalem reu. Au duꞌa ae, hela fo atahori mana maꞌetuꞌ dedꞌeat agama ra hukun se.”

6 Så hände sig, vid jag var på vägen, och kom in mot Damascum, vid middagstid, att ett stort sken af himmelen ljungade kringom mig hasteliga.

Basa ma Paulus olaꞌ nakandoo nae, “Lao esa, au lao isiꞌ Damsik, fo ae sangga atahori mana tungga Yesus ra. Mbei ma relo a namatetu ma, hai maeꞌ a losa kotaꞌ naa. Te aiboiꞌ ma, manggareloꞌ sa mia lalai a naronda neu au,

7 Och jag föll ned på jordena, och hörde ena röst, sägandes till mig: Saul, Saul, hvi förföljer du mig?

de uꞌuloli. Au rena haraꞌ esa olaꞌ nae, “He, Saulus! Taꞌo bee de ho tao doidꞌoso au taꞌo ia?’

8 Och jag svarade: Ho äst du, Herre? Sade han till mig: Jag är Jesus af Nazareth, den du förföljer.

Au memaꞌ rena haraꞌ naa, te nda ita atahori sa. Ma utane ae, ‘Malangga mana olaꞌ ia, seka?’ Haraꞌ naa, nataa nae, ‘Au ia, Yesus, atahori Nasaret, fo ho tao doidꞌosoꞌ a!’

9 Och de som med mig voro, sågo skenet, och vordo förfärade; men röstena hörde de intet, hans som talade med mig.

Atahori mana laoꞌ ro au ra o, rita manggareloꞌ naa, te nda rena haraꞌ naa sa.

10 Då sade jag: Herre, hvad skall jag göra? Då sade Herren till mig: Statt upp, och gack in i Damascum; och der skall dig sagdt varda, om allt det dig förelagdt är till att göra.

Boe ma, utaa ae, ‘Mete ma taꞌo naa, au musi taꞌo bee?’ Nafadꞌe nae, ‘Fela, fo kota rala muu leo. Losa naa fo, Au atahori ngga feꞌe nafadꞌe nggo basa saa fo musi taoꞌ ra.

11 Och efter jag såg intet, för den klarhetens skull som gick af det skenet, vardt jag ledd vid handena af mina följare, som med mig voro, och kom in i Damascum.

Au rena ala ma, au fela rii-rii. Te au nda ita saa sa boe, huu manggareloꞌ naa seli. De nonoo nggara toꞌu ro au kota Damsik mi.

12 Och der var en gudfruktig man efter lagen, benämnd Ananias, ett godt rykte hafvandes när alla Judar, som der bodde.

Sia naa hambu atahori sa naran Ananias. Rala na ndos, ma toꞌu nahereꞌ Baꞌi Musa hohoro-lalane nara. Basa atahori Yahudi mana leo sia kota naa, hii e ma fee hadꞌat neu e.

13 Han kom till mig, och stod, och sade till mig: Saul, käre broder, haf din syn igen. Och i samma stundene fick jag min syn, och såg honom.

Ana nema sangga au, ma olaꞌ nae, ‘Aꞌa Saul! Mulaa fo mete leo! Te aꞌa mata na nalaa ena.’ Ana olaꞌ basa ma, au botiꞌ mata ngga, ma bisa ita e.

14 Då sade han: Våra fäders Gud hafver beredt dig, att du skall känna hans vilja, och se den Rättfärdiga, och höra röstena af hans mun;

Basa ma, ana nanori au nae, ‘Lamatualain, fo hita bei-bai nara hule-oꞌe neuꞌ a, ia naa, tengga nala aꞌa ena. Aꞌa ue-tatao ma, naeni muhine malolole hihii-nanau Na. No muhine Yesus, fo mia dalahulu na, hita ingga-inggaꞌ E tae “Atahori Meumareꞌ”. Ia naa, Lamatualain soi dalaꞌ fo aꞌa rena mata ma mia Yesus.

15 Ty du skall vara honom ett vittne för alla menniskor, om det du sett och hört hafver.

Ana mana tengga nala aꞌa, fo muu mufadꞌe Dudꞌui Malole Na neu atahori sia bee-bꞌee. Aꞌa musi mufadꞌe basa saa, fo mita ma rena mia E.

16 Och nu, hvad töfvar du? Statt upp, och låt dig döpa, och två af dina synder, åkallandes Herrans Namn.

Afiꞌ muhani dodꞌoo fai. Muu fo moꞌe ara sarani aꞌa, fo dadꞌi bukti aꞌa noꞌe Lamatuaꞌ Yesus fee ambon neu basa sala-kilu mara.’”

17 Då hände sig, att när jag var kommen igen till Jerusalem, och bad i templet, att jag vardt tagen uti ena syn;

Boe ma Paulus olaꞌ nakandoo nae, “Basa ma, au baliꞌ Yerusalem uu. Faiꞌ sa, au uu hule-oꞌe mia Ume Hule-oꞌe Huuꞌ a ma, Lamatuaꞌ natudꞌu au, onaꞌ meit e.

18 Och såg honom, sägandes till mig: Låt lida dig, och gack snarliga utu Jerusalem; ty de varda icke anammande ditt vittnesbörd om mig.

Au ita Yesus. Ma Ana parenda au nae, ‘Ho musi lao hela Yerusalem ia, leo! Huu, atahori mana sia ia ra, nda nau simbo saa fo, ho munori soꞌal Auꞌ a sa.’

19 Och jag sade: Herre, de veta sjelfve att jag drog i häktelse, och hudflängde allestäds i Synagogorna dem som trodde på dig.

Te au nda simbo parendaꞌ naa sa, huu dalahulu na, malangga agama ra hii au. De utaa ae, ‘Taꞌo ia, Amaꞌ! Basa se bubꞌuluꞌ, faiꞌ naa, au lao uu sia ume hule-oꞌeꞌ sia bee-bꞌee, fo toꞌu ma poko atahori mana ramahere neu Amaꞌ.

20 Och då dins vittnes Stephani blod utgjutet vardt, var jag ock med, och samtyckte hans död, och vaktade deras kläder som dråpo honom.

Ara o rahine rae, leleꞌ ara mbia risa Amaꞌ dedenu Na, Stefanus, te au sia naa, ma au o nau boe. Au mana utatale se raduru fatu fo mbia e. Ma au mana unea badꞌu nara.’

21 Och han sade till mig: Gack, ty jag vill sända dig fjerran bort till Hedningarna.

Au fee nesenenedꞌaꞌ taꞌo naa, te Yesus parenda seluꞌ fai nae, ‘Sudꞌi boe sangga dalaꞌ mataꞌ-mataꞌ! Lao hela Yerusalem leo! Au ae denu nggo muu sia mamana dodꞌooꞌ ra, fo munori atahori nda Yahudi ra sa.’”

22 Men de hörde honom allt intill detta ordet. Då upphofvo de sina röst, och sade: Tag bort sådana mennisko af jordene; ty det är icke tillbörligit att han skall lefva.

Atahori hetar rena Paulus olaꞌ nae Lamatuaꞌ denu e nisiꞌ atahori feaꞌ ra ena ma, ara nda nau rena e sa ena. Basa se ramanasa, ma nggasi randaa rae, “Afiꞌ rena atahori ia fai! Misa e leo! Ana nda nandaa nasodꞌa sa ena.”

23 Och då de så ropade, och kastade sin kläder af, och hofvo stoft upp i vädret;

Atahori naa ra nggasi taꞌo naa ma, ara olu badꞌu nara, ma ao afu de nggari ata neu, huu ramanasa seli ena.

24 Lät höfvitsmannen leda honom in i lägret, och böd att han skulle huflängas och ransakas, att han måtte få veta, för hvad sak de hade så ropat på honom.

Malangga a nita atahori ramue fai ma, ana denu soldꞌadꞌu ra rendi Paulus nisiꞌ mamana neneaꞌ. Basa ma, ana denu se filo e, naa fo Paulus nataa nae eni tao salaꞌ saa, losa atahori Yahudi ra rae tao risa e.

25 Och då han honom bundit hade med tåg, sade Paulus till underhöfvitsmannen, som när stod: Mågen I ock hudflänga någon Romersk man, och odömdan?

Ara paꞌa Paulus fo rae filo e ma, ana natane baliꞌ soldꞌadꞌu naa nae, “Tungga mana parenda Roma atoran na, bee ka ndaa? Mete ma atahori sa mana naꞌena hak atahori Roma hambu dedꞌeat, hei musi tao taꞌo bee? Hei popoko miꞌihuluꞌ e, do, hei paresaꞌ miꞌihuluꞌ e?”

26 Då underhöfvitsmannen det hörde, gick han till öfversta höfvitsmannen, och bådade honom, sägandes: Hvad vill du göra; ty denne mannen är en Romare?

Soldꞌadꞌu naa rena nala ma, ana neu sangga malangga na lai-lai. Ana nafadꞌe nae, “Amaꞌ! Atahori ia, naꞌena hak atahori Roma! Dadꞌi amaꞌ nae tao saa neu e?”

27 Då gick öfverste höfvitsmannen till honom, och sade: Säg mig, äst du ock en Romare? Då sade han: Ja.

Malangga a rena nala ma, ana neu natane Paulus nae, “Oi ho muꞌena hak atahori Roma? Naa, tebꞌe do?” Paulus naselu nae, “Tebꞌe! Au toꞌu hak naa.”

28 Då svarade höfvitsmannen: Jag hafver köpt detta borgerskapet med en stor summo. Då sade Paulus: Jag är ock födder ( en Romare ).

Boe ma malangga a nae, “Au o taꞌo naa boe. Au bae nae na seli, fo bisa hambu hak naa.” Te Paulus nataa fai, nae “Au naa, nda bae saa-saa sa boe. Eniꞌ a mama ngga bꞌonggi au, au toꞌu hak naa ena. Ama ngga o toꞌu hak naa boe.”

29 Och straxt gingo de ifrå honom, som skulle hafva ransakat honom; och höfvitsmannen begynte frukta, sedan han fick veta att han var en Romare, och att han hade bundit honom.

Ara rena Paulus toꞌu hak atahori Roma ma, soldꞌadꞌu ra raꞌadꞌedꞌeaꞌ. Ara nda rambarani filo ma paresaꞌ e sa ena. Malangga a nahine nae eni tao salaꞌ nalena-langga atoran ena, huu eni paꞌa Paulus ena. Naa de, ana namatau.

30 Dagen derefter ville han veta förvisso, för hvad sak han var beklagad af Judomen; och löste honom utu banden, och lät öfversta Presterna komma tillhopa, och hela Rådet, och lät Paulum komma fram för dem.

Mbilaꞌ neu ma, malangga a feꞌe nae sangga dedꞌeat a huu-pata na taꞌo bee. De ana denu soldꞌadꞌu nara reu roꞌe basa malangga mana nggero dedꞌeat agama Yahudi ra, fo raꞌabꞌue. Boe ma, ana denu reu sefi Paulus papaꞌa na, fo rendi e nisiꞌ basa atahori naa ra mata nara.