Apostlagärningarna 22

1 I män, bröder och fäder, hörer min ursäkt, som jag nu gör för eder.

“Valukholo lwago, numwe vadada vango pulekhincha ukhwetetela khwango nivomba lino khulyume.”

2 Och då de hörde, att han talade på Ebreisko till dem, dessmer ljud gåfvo de honom. Och han sade:

Ululandamano vavile vapulikhe u-Pavuli inchova navo ikhiebrania, vakhanunala. Akhanchova,

3 Jag är en Judisk man, född i Tarsen i Cilicien; men uppfödd här i staden vid Gamaliels fötter, granneliga lärder uti fädernas lag, hafvandes nit om Gud, såsom ock I alle i denna dag;

Une nilinjahudi, nikholiwe mumbunchege uwa Tarso mukijiji ikhya Kilikia, naembile isyule mumbunchege umu, mumalunde aga Gamalieli. Namayesiwe ukhukhogana ni njila inonu incha ndagilo incha vadada veto. Une nilinamakha ga Nguluve, ndumwe uwu mulewo elelo.

4 Och hafver förföljt denna vägen allt intill döden, bindandes och kastandes i fängelse både män och qvinnor;

Navatesinche khunjila iyi mpakha ukhufwa; nikhavakhuga avagosi na vadala nukhuvavekha mubalasa.

5 Såsom ock öfverste Presten mig vittne är, och hele hopen af de äldsta, af hvilkom jag hade tagit bref till bröderna, och for till Damascum, att föra ock dem, som der voro, bundna till Jerusalem, att de skulle blifva näpste.

Untwa umbakha na vadyakhoni voni viwesya ukhunchova ukhata napatile ikhalata ukhuhuma khuvene khwajili yavalukholweto avalikhu Damesiki, une ukhuluta ukho. Yale nivagege avanu khu Yelusalemu khu njila yila yila vakhugiwe nukhutowiwa.

6 Så hände sig, vid jag var på vägen, och kom in mot Damascum, vid middagstid, att ett stort sken af himmelen ljungade kringom mig hasteliga.

Yikhahumila, unsiki navilenigenda nifikha khu Dameski, usinchi ugwa pamusi ulumuli uluvakha lukhahumila khu khyanya lukhategula ukhumulekha.

7 Och jag föll ned på jordena, och hörde ena röst, sägandes till mig: Saul, Saul, hvi förföljer du mig?

Nikhagwa pasi nukhupulikha ilimenyu ilikhumbula, 'Savuli, Savuli khikhi vukhug'alancha?'

8 Och jag svarade: Ho äst du, Herre? Sade han till mig: Jag är Jesus af Nazareth, den du förföljer.

Nikhanda, 'uve veve veni, Dada?' Akhambula, 'Une nene Yesu va Mnazaleti, uviuve vukhug'alancha.'

9 Och de som med mig voro, sågo skenet, och vordo förfärade; men röstena hörde de intet, hans som talade med mig.

Vala avelapanie nune vakhaluvona ulumuli, savakhapulikha ilimenyu lya ula uviachova nune.

10 Då sade jag: Herre, hvad skall jag göra? Då sade Herren till mig: Statt upp, och gack in i Damascum; och der skall dig sagdt varda, om allt det dig förelagdt är till att göra.

Nikhata, 'Nigakhe ndakhikhi, Dada?' Udada akhambula, 'Ima ukhigele khu Damesiki; ukhwa vunchivuliwa khila khinu ikhya khuvomba.'

11 Och efter jag såg intet, för den klarhetens skull som gick af det skenet, vardt jag ledd vid handena af mina följare, som med mig voro, och kom in i Damascum.

Sanawesye ukhulola ukhuhomana nulumlula, pwunikhuluta khu Dameski vakhayibata amavokho vala avale paninie nune.

12 Och der var en gudfruktig man efter lagen, benämnd Ananias, ett godt rykte hafvandes när alla Judar, som der bodde.

Ukhu gagana nu munu uviatambuliwa gwa Anania, ale munu aveimbite indagilo na adwadiwagwa khu Vayahudi voni avatamaga ukho.

13 Han kom till mig, och stod, och sade till mig: Saul, käre broder, haf din syn igen. Och i samma stundene fick jag min syn, och såg honom.

Akhincha khulyune, akhima khuvulogolo khulyune, akhata, 'Lukhululwagwa Savuli, ulologe.'Usekhe gula gula nilikhulola.

14 Då sade han: Våra fäders Gud hafver beredt dig, att du skall känna hans vilja, och se den Rättfärdiga, och höra röstena af hans mun;

Akhata, 'Unguluve uva dada veto akhuhalile uve unelimaye inyikho ncha mwene ukhumbona ula ugolofu, nukhupulikha ilimenyu ilikhuma mudomo gwa mwene.

15 Ty du skall vara honom ett vittne för alla menniskor, om det du sett och hört hafver.

Ulwakhuva wivasaidi va mwene khuvanu voni khunchila inchochiwene nukupulikhawe.

16 Och nu, hvad töfvar du? Statt upp, och låt dig döpa, och två af dina synder, åkallandes Herrans Namn.

Basi sasa kwa nini unasubiri? Ukhasukhe inogwa nchakho, wilagage ilitawa lya mwene.'

17 Då hände sig, att när jag var kommen igen till Jerusalem, och bad i templet, att jag vardt tagen uti ena syn;

Avile akhiliwikhe khu Yerusalemu, navile nikhyisaya mutembile, ikhahumila nigogilwe injonsi.

18 Och såg honom, sägandes till mig: Låt lida dig, och gack snarliga utu Jerusalem; ty de varda icke anammande ditt vittnesbörd om mig.

Nikhambona akhambula, 'Ulwu huma mu Yerusalemu nambivi, ulwakhuva savakhidikhe ukhulumbiliela khwakho ukhuhusu une.'

19 Och jag sade: Herre, de veta sjelfve att jag drog i häktelse, och hudflängde allestäds i Synagogorna dem som trodde på dig.

Nikhata, 'Dada, vavo avene valumanyile navakhugile mubalasa nukhuvatova vala avaisaya mtembile.

20 Och då dins vittnes Stephani blod utgjutet vardt, var jag ock med, och samtyckte hans död, och vaktade deras kläder som dråpo honom.

Nu nkhisa ugwa Stefano usaidi vaka une, naemile pawipi nukhwidikha nilikhulidilila imienda g'avala avambuda.'

21 Och han sade till mig: Gack, ty jag vill sända dig fjerran bort till Hedningarna.

Pwu akhambula, 'Lutaga, ulwakhuva une nikhukhusuha ulute khuvutali khuva nyapanji.'”

22 Men de hörde honom allt intill detta ordet. Då upphofvo de sina röst, och sade: Tag bort sådana mennisko af jordene; ty det är icke tillbörligit att han skall lefva.

Avanu vakhatavula anchove ilimenyu ili. Pwu vakhategula ukhupwata nukhuta, “mung'enche umunu uyu mkhilunga: ulwakhuva sio lweli atamage.”

23 Och då de så ropade, och kastade sin kläder af, och hofvo stoft upp i vädret;

Vavile vipwata nukhutaga imienda giavo nukhutaga ulufumbe khukhyanya,

24 Lät höfvitsmannen leda honom in i lägret, och böd att han skulle huflängas och ransakas, att han måtte få veta, för hvad sak de hade så ropat på honom.

usikhali umbakha akhalamula u-Pavuli vag'elikhe munyumba. Akhalagela avunchiwoge khunu itoviwa ifibokho, umwene alumanye ukhuta khekhi vikhupwatela vule vule.

25 Och då han honom bundit hade med tåg, sade Paulus till underhöfvitsmannen, som när stod: Mågen I ock hudflänga någon Romersk man, och odömdan?

Vavile vakhugile nemilegekhe, u-Pavuli akambola ula uakida uveaemile pawipi numwene, “Pwu! lweli khulyumwe ukhutova umunu bila ya kug'ega?”

26 Då underhöfvitsmannen det hörde, gick han till öfversta höfvitsmannen, och bådade honom, sägandes: Hvad vill du göra; ty denne mannen är en Romare?

U akida avileapolikhe amamenyu aga, akhaluta khusikhali umbakha nukhumbula, “Winogwa ukhugakha dakhekhi? Ulwakhuva umunu uyu ni mrumi.”

27 Då gick öfverste höfvitsmannen till honom, och sade: Säg mig, äst du ock en Romare? Då sade han: Ja.

Usikhali umbakha akhincha akhambula, “Umbule uve ulimunu vakhu Roma?” U-Pavuli akhanda, “Ena.”

28 Då svarade höfvitsmannen: Jag hafver köpt detta borgerskapet med en stor summo. Då sade Paulus: Jag är ock födder ( en Romare ).

Usikhali umbakha akhanda, “Nakhominche indalama inyigi pwagapata uvulaia.” Pwu u-Pavuli akhambula, “Une nilindumi ukhuholiwa.”

29 Och straxt gingo de ifrå honom, som skulle hafva ransakat honom; och höfvitsmannen begynte frukta, sedan han fick veta att han var en Romare, och att han hade bundit honom.

Avale tayali ukhuluta khukhumbunuha vakhaliga vakhandekha vakhegula gala. Nu sikhali akhadwada avile alumayile uPavuli Mrumi, ulwakhuva akhugiwe.

30 Dagen derefter ville han veta förvisso, för hvad sak han var beklagad af Judomen; och löste honom utu banden, och lät öfversta Presterna komma tillhopa, och hela Rådet, och lät Paulum komma fram för dem.

Ikhegono ikhyakogile, usikhali umbaha akhanogwa ukhulumanya uwayelweli inogwa incha Vuyuta ukhusu u-Pavuli. Pwu akhasodula indegekhe akhalagila avatwa na vakhegi voni vagane. Akhagega u-Pavuli pasi, akhambikha pagati pavene.