< Apostlagärningarna 22 >

1 I män, bröder och fäder, hörer min ursäkt, som jag nu gör för eder.
「兄弟たち,また父たちよ,今わたしが申し上げる弁明を聞いてください」。
2 Och då de hörde, att han talade på Ebreisko till dem, dessmer ljud gåfvo de honom. Och han sade:
彼が自分たちにヘブライ語で語りかけるのを聞くと,人々はますます静かになった。彼は言った,
3 Jag är en Judisk man, född i Tarsen i Cilicien; men uppfödd här i staden vid Gamaliels fötter, granneliga lärder uti fädernas lag, hafvandes nit om Gud, såsom ock I alle i denna dag;
「わたしは確かにユダヤ人です。キリキアのタルソスで生まれましたが,この都においてガマリエルのもとで育てられ,わたしたちの父祖たちの律法について厳格な流儀に従って教育され,今日の皆さんと同じように,神に対して熱心な者でした。
4 Och hafver förföljt denna vägen allt intill döden, bindandes och kastandes i fängelse både män och qvinnor;
わたしはこの道を迫害して,男も女も縛ってろうやに引き渡し,死に至らせたのです。
5 Såsom ock öfverste Presten mig vittne är, och hele hopen af de äldsta, af hvilkom jag hade tagit bref till bröderna, och for till Damascum, att föra ock dem, som der voro, bundna till Jerusalem, att de skulle blifva näpste.
このことについては大祭司も長老会議全体も証言してくれます。わたしはこの人たちから兄弟たちへの手紙を受け取って,ダマスカスへ旅立ったのです。そこにいる者たちをも縛り上げてエルサレムに連行し,罰するためでした。
6 Så hände sig, vid jag var på vägen, och kom in mot Damascum, vid middagstid, att ett stort sken af himmelen ljungade kringom mig hasteliga.
旅をしてダマスカスに近づいた時,真昼ごろでしたが,突然,天からの強い光がわたしの周りを照らしました。
7 Och jag föll ned på jordena, och hörde ena röst, sägandes till mig: Saul, Saul, hvi förföljer du mig?
わたしは地に倒れ,『サウロ,サウロ,なぜわたしを迫害するのか』 と自分に言う声を聞きました。
8 Och jag svarade: Ho äst du, Herre? Sade han till mig: Jag är Jesus af Nazareth, den du förföljer.
わたしは答えました,『主よ,あなたはどなたですか』。その方はわたしに言われました,『わたしはナザレのイエス,あなたが迫害している者だ』 。
9 Och de som med mig voro, sågo skenet, och vordo förfärade; men röstena hörde de intet, hans som talade med mig.
「わたしと一緒にいた者たちは,光は確かに見て恐れていたのですが,わたしに語りかけられた方の声は分かりませんでした。
10 Då sade jag: Herre, hvad skall jag göra? Då sade Herren till mig: Statt upp, och gack in i Damascum; och der skall dig sagdt varda, om allt det dig förelagdt är till att göra.
わたしは言いました,『主よ,わたしはどうすればよいのでしょうか』。主はわたしに言われました,『立ち上がって,ダマスカスに入りなさい。あなたが行なうよう定められているすべてのことが,そこであなたに告げられるだろう』 。
11 Och efter jag såg intet, för den klarhetens skull som gick af det skenet, vardt jag ledd vid handena af mina följare, som med mig voro, och kom in i Damascum.
わたしはその光の輝きのために目が見えなくなっていたので,一緒にいた者たちに手を引かれてダマスカスに入りました。
12 Och der var en gudfruktig man efter lagen, benämnd Ananias, ett godt rykte hafvandes när alla Judar, som der bodde.
そこにはアナニアという,律法に従う敬けんな人で,ダマスカスに住むすべてのユダヤ人たちからよい評判のある人がいましたが,
13 Han kom till mig, och stod, och sade till mig: Saul, käre broder, haf din syn igen. Och i samma stundene fick jag min syn, och såg honom.
この人がわたしのところに来て,そばに立ってこう言いました。『兄弟サウロよ,視力を取り戻しなさい!』 するとその時,わたしはその人が見えるようになりました。
14 Då sade han: Våra fäders Gud hafver beredt dig, att du skall känna hans vilja, och se den Rättfärdiga, och höra röstena af hans mun;
彼は言いました,『わたしたちの父祖たちの神が,ご自分のご意志を知り,義なる方を見,その口からの声を聞くよう,あなたを指名されました。
15 Ty du skall vara honom ett vittne för alla menniskor, om det du sett och hört hafver.
あなたは,自分の見聞きしたことについて,すべての人に対してその方の証人となるからです。
16 Och nu, hvad töfvar du? Statt upp, och låt dig döpa, och två af dina synder, åkallandes Herrans Namn.
さあ,何をためらうのですか。起き上がって,主の名を呼び求めてバプテスマを受け,自分の罪を洗い流しなさい』。
17 Då hände sig, att när jag var kommen igen till Jerusalem, och bad i templet, att jag vardt tagen uti ena syn;
「さて,わたしがエルサレムに帰って神殿で祈っていると,我を忘れた状態に陥り,
18 Och såg honom, sägandes till mig: Låt lida dig, och gack snarliga utu Jerusalem; ty de varda icke anammande ditt vittnesbörd om mig.
その方がわたしにこう言われるのを見ました。『急いで,エルサレムから早く出て行きなさい。わたしについてのあなたの証言を人々は受け入れないからだ』 。
19 Och jag sade: Herre, de veta sjelfve att jag drog i häktelse, och hudflängde allestäds i Synagogorna dem som trodde på dig.
わたしは言いました,『主よ,わたしがどの会堂でもあなたを信じる人たちをろうやに入れたり,打ちたたいたりしていたことを,みんなが知っています。
20 Och då dins vittnes Stephani blod utgjutet vardt, var jag ock med, och samtyckte hans död, och vaktade deras kläder som dråpo honom.
あなたの証人ステファノの血が流された時,わたしもそばに立っていて,彼の死刑に同意しており,彼を殺した者たちの外衣の番をしていたのです』。
21 Och han sade till mig: Gack, ty jag vill sända dig fjerran bort till Hedningarna.
「その方はわたしに言われました,『出かけて行きなさい。わたしはあなたをここから遠く異邦人たちのもとに遣わすからだ』 」。
22 Men de hörde honom allt intill detta ordet. Då upphofvo de sina röst, och sade: Tag bort sådana mennisko af jordene; ty det är icke tillbörligit att han skall lefva.
人々はそれまで彼の話を聞いていたが,ここに至ると声を張り上げて言った,「こんなやつは地上から除いてしまえ。生かしておくには及ばない!」
23 Och då de så ropade, och kastade sin kläder af, och hofvo stoft upp i vädret;
人々がわめき立て,外衣を放り投げ,ちりを空中にまき散らしたりしたので,
24 Lät höfvitsmannen leda honom in i lägret, och böd att han skulle huflängas och ransakas, att han måtte få veta, för hvad sak de hade så ropat på honom.
司令官は彼を兵営に引き入れるように命じ,人々が彼に対してあれほど叫び立てるのはどんな罪のためなのかを知るために,彼をむち打って取り調べるよう言いつけた。
25 Och då han honom bundit hade med tåg, sade Paulus till underhöfvitsmannen, som när stod: Mågen I ock hudflänga någon Romersk man, och odömdan?
彼らが彼を皮ひもで拘束していると,パウロはそばに立っていた百人隊長に尋ねた,「ローマ人で,しかも有罪判決も受けていない者をむち打つことが,あなた方には許されているのか」。
26 Då underhöfvitsmannen det hörde, gick han till öfversta höfvitsmannen, och bådade honom, sägandes: Hvad vill du göra; ty denne mannen är en Romare?
百人隊長はそれを聞くと,司令官のもとに行って報告した,「何ということをなさるのです。あの男はローマ人なのです!」
27 Då gick öfverste höfvitsmannen till honom, och sade: Säg mig, äst du ock en Romare? Då sade han: Ja.
司令官はやって来て彼に尋ねた,「わたしに言ってくれ。あなたはローマ人なのか」。 彼は言った,「そうです」。
28 Då svarade höfvitsmannen: Jag hafver köpt detta borgerskapet med en stor summo. Då sade Paulus: Jag är ock födder ( en Romare ).
司令官は答えた,「わたしはかなりの値段でこの市民権を手に入れたのだ」。 パウロは言った,「それでも,わたしは生まれながらのローマ人です」。
29 Och straxt gingo de ifrå honom, som skulle hafva ransakat honom; och höfvitsmannen begynte frukta, sedan han fick veta att han var en Romare, och att han hade bundit honom.
彼を取り調べようとしていた者たちは,すぐに彼から身を引いた。そして司令官も,彼がローマ人だと分かると,彼を縛らせたことで恐れた。
30 Dagen derefter ville han veta förvisso, för hvad sak han var beklagad af Judomen; och löste honom utu banden, och lät öfversta Presterna komma tillhopa, och hela Rådet, och lät Paulum komma fram för dem.
それでも翌日,彼がユダヤ人たちから告訴された理由についての真相を知りたいと思い,彼の鎖を解き,祭司長たちと最高法院全体の招集を命じ,パウロを連れ下りて彼らの前に立たせた。

< Apostlagärningarna 22 >