Apostlagärningarna 22

1 I män, bröder och fäder, hörer min ursäkt, som jag nu gör för eder.

“Men, brothers and fathers, listen to my defense before you now.”

2 Och då de hörde, att han talade på Ebreisko till dem, dessmer ljud gåfvo de honom. Och han sade:

When they heard that he spoke to them in the Hebrew language, they were even more quiet, and he said:

3 Jag är en Judisk man, född i Tarsen i Cilicien; men uppfödd här i staden vid Gamaliels fötter, granneliga lärder uti fädernas lag, hafvandes nit om Gud, såsom ock I alle i denna dag;

“I am indeed a Jew, born in Tarsus of Cilicia, but brought up in this city at the feet of Gamaliel, educated strictly according to the law of our fathers, being zealous for God, just as you all are today.

4 Och hafver förföljt denna vägen allt intill döden, bindandes och kastandes i fängelse både män och qvinnor;

I persecuted this Way to the death, binding and delivering into prisons both men and women,

5 Såsom ock öfverste Presten mig vittne är, och hele hopen af de äldsta, af hvilkom jag hade tagit bref till bröderna, och for till Damascum, att föra ock dem, som der voro, bundna till Jerusalem, att de skulle blifva näpste.

as also the high priest and all the council of elders can bear me witness. I even obtained letters from them to the brothers in Damascus, to bring those also who were there bound to Jerusalem to be punished.

6 Så hände sig, vid jag var på vägen, och kom in mot Damascum, vid middagstid, att ett stort sken af himmelen ljungade kringom mig hasteliga.

Now it happened, as I was going and approaching Damascus, about noon, suddenly a strong light from heaven shone around me.

7 Och jag föll ned på jordena, och hörde ena röst, sägandes till mig: Saul, Saul, hvi förföljer du mig?

I fell to the ground and heard a voice saying to me, ‘Saul, Saul, why are you persecuting me?’

8 Och jag svarade: Ho äst du, Herre? Sade han till mig: Jag är Jesus af Nazareth, den du förföljer.

So I answered, ‘Who are you, Lord?’ He said to me, ‘I am Jesus the Natsorean, whom you are persecuting.’

9 Och de som med mig voro, sågo skenet, och vordo förfärade; men röstena hörde de intet, hans som talade med mig.

Those who were with me indeed saw the light and were afraid, but they did not understand the voice of the One speaking to me.

10 Då sade jag: Herre, hvad skall jag göra? Då sade Herren till mig: Statt upp, och gack in i Damascum; och der skall dig sagdt varda, om allt det dig förelagdt är till att göra.

So I said, ‘What shall I do, Lord?’ And the Lord said to me, ‘Get up and go into Damascus, and there you will be told about all that has been appointed to you to do.’

11 Och efter jag såg intet, för den klarhetens skull som gick af det skenet, vardt jag ledd vid handena af mina följare, som med mig voro, och kom in i Damascum.

And since I could not see, because of the brightness of that light, I entered Damascus being led by the hand of those who were with me.

12 Och der var en gudfruktig man efter lagen, benämnd Ananias, ett godt rykte hafvandes när alla Judar, som der bodde.

Then a certain Ananias, a devout man according to the law, well spoken of by all the Jews who lived in Damascus,

13 Han kom till mig, och stod, och sade till mig: Saul, käre broder, haf din syn igen. Och i samma stundene fick jag min syn, och såg honom.

came to me, and standing by me said, ‘Brother Saul, receive your sight!’ And at that very moment I looked up at him.

14 Då sade han: Våra fäders Gud hafver beredt dig, att du skall känna hans vilja, och se den Rättfärdiga, och höra röstena af hans mun;

Then he said: ‘The God of our fathers has chosen you to know His will, and to see the Righteous One, and to hear words from His mouth.

15 Ty du skall vara honom ett vittne för alla menniskor, om det du sett och hört hafver.

For you shall be a witness for Him to all men of the things that you have seen and heard.

16 Och nu, hvad töfvar du? Statt upp, och låt dig döpa, och två af dina synder, åkallandes Herrans Namn.

And now, why hesitate? Get up, be baptized and wash away your sins, invoking the name of the Lord.’

17 Då hände sig, att när jag var kommen igen till Jerusalem, och bad i templet, att jag vardt tagen uti ena syn;

“Now it happened, when I returned to Jerusalem and was praying in the temple, that I came to be in a trance

18 Och såg honom, sägandes till mig: Låt lida dig, och gack snarliga utu Jerusalem; ty de varda icke anammande ditt vittnesbörd om mig.

and saw Him saying to me, ‘Hurry up and get out of Jerusalem quickly, because they will not receive your testimony concerning me.’

19 Och jag sade: Herre, de veta sjelfve att jag drog i häktelse, och hudflängde allestäds i Synagogorna dem som trodde på dig.

So I said: ‘Lord, they know that I used to imprison and beat those believing into you, from one synagogue to another;

20 Och då dins vittnes Stephani blod utgjutet vardt, var jag ock med, och samtyckte hans död, och vaktade deras kläder som dråpo honom.

and when the blood of your witness Stephen was shed, I myself was standing there and agreeing to his murder, even guarding the clothes of those who were killing him.’

21 Och han sade till mig: Gack, ty jag vill sända dig fjerran bort till Hedningarna.

And He said to me, ‘Get going, because I will send you far away to the Gentiles.’”

22 Men de hörde honom allt intill detta ordet. Då upphofvo de sina röst, och sade: Tag bort sådana mennisko af jordene; ty det är icke tillbörligit att han skall lefva.

Well they kept listening to him until this statement, and then they raised their voice and shouted, “Rid the earth of this fellow, for it isn't fitting for him to live!”

23 Och då de så ropade, och kastade sin kläder af, och hofvo stoft upp i vädret;

As they were shouting, tearing off clothes and throwing dust into the air,

24 Lät höfvitsmannen leda honom in i lägret, och böd att han skulle huflängas och ransakas, att han måtte få veta, för hvad sak de hade så ropat på honom.

the commander ordered him to be taken into the barracks, directing that he be interrogated with lashes, in order to learn for what crime they kept shouting against him like that.

25 Och då han honom bundit hade med tåg, sade Paulus till underhöfvitsmannen, som när stod: Mågen I ock hudflänga någon Romersk man, och odömdan?

But as they stretched him out with the thongs, Paul said to the centurion who stood by, “Is it lawful for you to scourge a man who is a Roman, and uncondemned?”

26 Då underhöfvitsmannen det hörde, gick han till öfversta höfvitsmannen, och bådade honom, sägandes: Hvad vill du göra; ty denne mannen är en Romare?

Well when the centurion heard that, he went and reported to the commander saying, “Consider what you are about to do, because this man is a Roman!”

27 Då gick öfverste höfvitsmannen till honom, och sade: Säg mig, äst du ock en Romare? Då sade han: Ja.

So the commander went and said to him, “Tell me, are you a Roman?” So he said, “Yes.”

28 Då svarade höfvitsmannen: Jag hafver köpt detta borgerskapet med en stor summo. Då sade Paulus: Jag är ock födder ( en Romare ).

The commander replied, “I acquired this citizenship at considerable cost.” And Paul said, “But I was so born.”

29 Och straxt gingo de ifrå honom, som skulle hafva ransakat honom; och höfvitsmannen begynte frukta, sedan han fick veta att han var en Romare, och att han hade bundit honom.

So those who were about to interrogate him withdrew immediately; and even the commander was apprehensive when he realized that he had put chains on a Roman.

30 Dagen derefter ville han veta förvisso, för hvad sak han var beklagad af Judomen; och löste honom utu banden, och lät öfversta Presterna komma tillhopa, och hela Rådet, och lät Paulum komma fram för dem.

But the next day, desiring to know for certain why he was accused by the Jews, he freed him from the bonds and ordered the chief priests and all their council to come, and brought Paul down and set him before them.