Apostlagärningarna 10
1 Uti Cesareen var en man, benämnd Cornelius, en höfvitsman af den skaran, som het den Valske;
Khwale nu munu yumo mutava gwa Kaisalia, eilitawa Kornelio, alie imbaha va khipuga kya Khiitalia.
2 Gudelig och gudfruktig med allt sitt hus, gifvandes folkena mycken almoso, och bedjandes Gud alltid.
Ale munu va Nguluve nukhukonga Unguluve nee nyumba ya mwene yoni; ahumin'che ihela n'chuu nyingi nukhudova Unguluve eemishe gwioini.
3 Han såg uti en syn uppenbarliga, vid nionde timman på dagen, Guds Ängel inkomma till sig, och säga till sig: Corneli.
Usikhei gwa saa tisa pamusi, akhalola einyeivonelo usuhwa va Nguluve ukhwin'cha khu mwene. Usuhwa akhambula “Kolinelio!
4 Då såg han uppå honom, och vardt förfärad, och sade: Hvad äret. Herre? Då sade han till honom: Dina böner och dina almosor äro uppkomne i åminnelse för Gud.
U Kolinelio akhandola usuhwa ale nuludwan'chi uvuvaha akhan'chova “Eekhei khekhi imbaha?” Usuhwa akhambula akhata “Eiisayo n'chakho ni sawadi n'chakho khuvagan'chun'chiitogile khukianya ndulukumbuhinchoo khumiho ga Nguluve”.
5 Så sänd nu några män till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus;
Lino suha avanu ukhuluta khu Yafa ukhugega umunu yumo uviikhwilangiwa ve Simoni eilenge vii Peteli.
6 Han gästar när en, som heter Simon lädermakare, och hans hus är vid hafvet; den skall säga dig hvad du göra skall.
Itama nukhuhona ingwembe uviikhwilangiwa vei Simoni einyumba ya mwene yilikhulukanji khunyanja.”
7 Och då Ängelen, som talade med Cornelio, var bortgången, kallade han till sig två sina tjenare, och en gudfruktig krigsknekt, af dem som togo vara på honom;
Vuu usuhwa uviakhan'cho vaganave ukhuhega, uKolinelio akhavilaga avavombi va mwene vavili, nu sikhali uvii uyu ali khumwidikha Unguluve pagati pa vasikhali avakhambombelaga.
8 Och förtäljde dem allt detta, och sände dem till Joppe.
U Kolinelio akhavavula n'choni einchihumile nukhuvasuha khu Yafa.
9 På den andra dagen, då de voro på vägen, och begynte lida intill staden, gick Petrus upp i salen, till att bedja, vid sjette timman.
Ee sikhu eiyekongile usekhe gwa pamusi(pa saa sita) vuvale munjila valipakhufikha khujini, uPeteli akhatoga khukianya khudali khudova. (khukhisaya).
10 Och som han vardt hungrig, ville han få sig mat; och vid de tillredde, kom en dvale öfver honom;
Ale nei njala alondaga ei khinu kya khulya, vuavanu vitelekha eikyakhulya avone siule einyivonelo,
11 Och han såg himmelen öppen, och nederkomma till sig ett fat, såsom ett stort linnet kläde, tillhopabundet i alla fyra hörnen, nederlåtet på jorden;
akhavona khukianya khudendwikhe, nekyombo khikhwikha ndu mulenda mbaha gukhwikha pasi pakhilunga ingutu n'choni n'chuline.
12 Uti hvilko voro allahanda fyrafött djur på jorden, och vilddjur, och de som krypande äro, och de som flygande äro under himmelen.
Mugati mukyene mulale ni fikanu vyoni ifinya malune gane, haitigenda pasi nifinyela khukianya.
13 Och en röst skedde till honom: Statt upp, Petre; slagta, och ät.
Nee savuti yekhan'chova khumwene, “Sisimukha, Petro uhenje ulye.”
14 Då sade Petrus: Ingalunda, Herre; ty jag hafver aldrig ätit något menligit, eller orent.
Pu u Perto akhata, “Ate, Bwana sanigelile ukhulya eikhinu khukhoni eekhi vivi neikhin'chafu.
15 Och rösten sade andra reson till honom: Det Gud hafver rent gjort, det behöfver du icke kalla menligit.
Pu eisavuti yekhin'cha khumwene mala ya vile “Eikyasayile Unguluve usite ukhuta khivivi nu vun'chafu.”
16 Och detta skedde ock så tredje reson; och vardt fatet sedan igen upptaget i himmelen.
Eiye yekha humile mala khadatu, eikvombo khila khikha toliwa khavile khu kianya.
17 Och då Petrus begynte bekymrad varda vid sig sjelf, hvad syn detta skulle vara, som han sett hade; si, männerna, som sände voro af Cornelio, voro för dörrene, och frågade efter Simons hus;
Nu Petro ale musikhe gwa khwihanjile hanwaa pa nyivonelo n'chivonesya khekhi, pu avanu vakhava vasuhiwe nu Kornelio vakhima khu vulongolo khundiango, vakhavun'cha einjila ya khuluta khunyumba.
18 Och kallade de en ut, och sporde, om Simon, som ock kallades Petrus, var der till herberge.
Vakhilanga nukhuvun'cha ukhuta ndavi Simoni uviikhwelangwile Peteli akhatamaga pala.
19 Och vid Petrus tänkte på synena, sade Anden till honom: Si, der äro tre män, som söka efter dig.
Usikhe ugwa u Peteli vuisaga pa nyevonelo, Umepo akhachova nave, “Lola avanu vadatu vikhukhulonda.
20 Så statt nu upp, och stig ned, och gack med dem, intet tviflandes; ty jag hafver sändt dem.
Sisimukha wikhe pasi ulutage navo. Usite ukhudwada ukhuluta navo, pakhuva nevasuhile.”
21 Så steg Petrus ned till männerna, som sände voro af Cornelio till honom, och sade: Si, jag är den som I söken; för hvad sak ären I komne?
U Peteli akhikha pasi nukhunchova navo une nene mukhundonda khekhi mwin'chile?”
22 Svarade de: Cornelius, den höfvitsmannen, som är en rättfärdig och gudfruktig man, och hafver vittnesbörd af allt Judiska folket, hafver fått befallning af en helig Ängel, att han skulle kalla dig uti sitt hus, och höra ord af dig.
Umbaha yumo eilitawa vi Kornelio, umunu vavu yelweli inogwa ukhumwimikha Unguluve, na vanu vikhun'chova vunonu ikhilunga kyoni eikyakiyahudi, avali ule nusuhwa va Nguluve ukhunyumba ya mwene, pu apuliheonchi eikhulonguva ukhuhuma khuliuve.”
23 Då kallade han dem in, och behöll dom der till herberges. Dagen derefter for Petrus med dem; och några bröder af Joppe följde honom.
U Peteli akha vakalibisya ukhwingela mugati nukhutama paninie nave. Vukhilu akhasisi mukha alukhuheta paninie na valukololule vadebe ukhuhuma khu Yafa vakhalongo n'chana nave.
24 Och den andra dagen kommo de in uti Cesareen; och Cornelius förbidde dem, och hade kallat tillhopa sina fränder, och sina bästa vänner.
Eisikhu ei yekongile vakhin'cha khu Kaisaria. Nu Kornelio alikhu vagulila; pu avei langile avalukololwe navamanyani vamwene avalipipi.
25 Och då dertill kom, att Petrus skulle ingå, gick Cornelius emot honom, och föll ned för hans fötter, och tillbad honom.
Usikhei u Peteli ingile mugati u Kornelio akha kalibisya nukhwinama pasi pamalunde ga mwene nukhue muleimikha.
26 Men Petrus reste honom upp, sägandes: Statt upp; jag är ock en menniska.
Pu u Peteli akhamwinula nukhun'chova ukhuta nayune neilimu.”
27 Och som han hade talat med honom, gick han in, och fann der många, som församlade voro;
akhasikhe Upeteli ein'chova nave, akhaluta mungati akhavona avame vei vungani n'che pupanei.
28 Och sade till dem: I veten, att icke plägar lofligit vara, att en Judisk man må umgå eller komma till någon främmande; men Gud hafver mig undervist, att jag inga mennisko skall räkna menliga eller orena.
Akhavavula yumwe mwei vene mulumanyile ukhuta indagilo n'cha khiei yahudi ukhwi vungani pu panei nukhugendelanila nu munu yuywa savakhikolo eikhi pakhuva u Nguluve ambonisye une ukhuta sani nogiwa ukhumwilanga umuntu vivoni ukhuta imbivi ewo ichafu.
29 Derföre är jag ock otvifvelakteligen kommen, sedan jag vardt kallad af eder. Så frågar jag eder nu, för hvad sak hafven I kallat mig?
Kyvu ngave nin'chile khesita khuben'cha, vunei suhiwe khujili ya in'chi nevavun'che khekhi musuhiwe khuujili yango.”
30 Då sade Cornelius: Fyra dagar sedan fastade jag intill denna stunden, och bad i mitt hus vid nionde timman; och si, en man stod för mig i skinande kläder;
Ukornelio akhata, “Isikhu nne in'chilutile, usikhei ndugu nulikhwesaya usikhei gwa saa tisa pamusi mugati munyumba yango; Nikhavona umunu aimile afualile eimienda eimivalafu,
31 Och sade: Corneli, din bön är hörd, och Gud hafver tänkt uppå dina almosor.
Akhambula “Kornelio inyesayo n'chakho n'chifikhe pamiho ga Nguluve, nei sawadi n'chakho khuva lemilwe nchivile vukumbuhincho khuvulongolo khwa Nguluve.
32 Så sänd nu några till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus; han gästar uti Simons lädermakares hus, utmed hafvet; när han kommer, skall han tala med dig.
Pu lino suha umunu khu Yafa akah mweilange umunu yumo eilitawa vei Simoni in'che khulive eilitawa eilengeve Peteli. uvei itama khung'ona Ngulembe yumo eilitawa vei Simoni einyumba ya mwene yeilekhulukanji khuu nyanja.
33 Så sände jag ock straxt till dig, och du gjorde väl att du kom. Så äre vi nu här alle för Gudi, till att höra allt det dig af Gudi befaldt är.
Zingatia: Mmstari huu, “Nu mwene veikhwincha in'chova numwe,” haumo kwenye maandiko ya kale.
34 Då öppnade Petrus sin mun, och sade: Nu förnimmer jag i sanning, att när Gudi är intet anseende till personen;
uPeteli akhadundula undomo gwa mwene nukhun'chova “Lweli, niedikhe ukhuta Unguluve in'chila vapendelelo.
35 Utan i allahanda folk den som fruktar honom, och gör rättfärdigheten, han är honom täck.
Ukhuva khila munu uviikhumwidikha nukhuvomba imbombo n'cha lweli ikhwiidekhiwa khumwene.
36 I veten väl om det talet, som Gud utsändt hafver till Israels barn, bebådandes frid genom Jesum Christum, hvilken är Herre öfver allt;
Ulumanyile ukhuta ee khulongungwi yeihumile khuvanya Isilaeli, vuipulisya eilimenyu lya lunon'chehen'cho lwa Kilisiti uviuyu vii Daada va voni-
37 Om hvilket tal beryktadt är öfver hela Judiska landet, och först begynt af Galileen, efter den döpelsen som Johannes predikade;
yumwe mwevene mulumanyile eilele humile eilihumile khu Yudea yoni leitengulie khu Galilaya, palwon'cho ulu an'chovaga uYohani.
38 Huru Gud hafver smort Jesum af Nazareth med den Helga Anda, och kraft; hvilken vandrade omkring, görandes väl, och hjelpandes allom som besatte voro af djefvulen; ty Gud var med honom.
ee khulongwi yeilekhundonda uYesu Kelisiti uvi Unguluve abakhile umono khuunjila ya Mepo Umbalan'che na makha. Akhaluta akhavomba inonu nukhuponwa voni avatesiwe nu setano, pakhuva Unguluve ale panie nave.
39 Och vi äre vittne till allt det han gjort hafver, i Judiska landet, och i Jerusalem; den dråpo de, och hängde på träd.
Ufye tulivasaidi vambombo n'choni inchi vombikhe khu khilunga kya khu Vuyahudi nakhu Yelusalemu- uyu vei Yesu uvivabudile nukhutulikha mubikhi.
40 Denna hafver nu Gud uppväckt på tredje dagen, och låtit honom varda uppenbar;
Umunu uyu Unguluve an'chusin'che eisikhu ya datu nukhupa ukhumanyikha,
41 Icke allo folkena, utan oss, som Gud tillförene till vittne utvalt hade; vi, som åtom och druckom med honom, sedan han var uppstånden ifrå de döda.
syoo khuvanu voni khuvasaidi avahaliwe nu Nguluve. - yufye twiivene twaalile nave tukhanywa nave vusan'chukhile ukhuma khu vufye.
42 Och han böd oss, att vi skulle predika för folket, och vittna, att han är den som af Gudi tillskickad är, till en domare öfver lefvande och döda.
Atulagile ukhulumbilila khu vanu nukhusuhudila ukhuta uyu vi uyu Unguluve ang'alile vandamunchi vavumi navafuile.
43 Honom bära alle Propheterna vittnesbörd, att hvar och en som tror på honom, han skall få syndernas förlåtelse genom hans Namn.
Ukhugendela umwene avasuhwa voni van'chova, khila munu uvei ukhwedikha ukhugendela umwene ipokhela uvusyekhilo wa mbivi ukhugendela eilitawa lya mwene.”
44 Vid Petrus ännu talade dessa orden, föll den Helge Ande på alla dem som talet hörde.
Vu uPeteli ikhwendelela ukhunchova n'chii, Umepo Umbalan'che akhadiga khuvoni avavapulihin'chaga eilimenyu lya mwene.
45 Och de trogne af omskärelsen, som med Petro komne voro, förundrade sig att den Helga Andas gåfva vardt ock utgjuten öfver Hedningarna;
Avanu vala avihusikha neikhepuga kya viidikhi na vasaiule- vala voni avavin'chile nu Peteli- valikhuswiga pakhikungilwa kya Mepo Umbalan'che uviadudeliwe khu vanyapanji.
46 Ty de hörde dem tala med tungomål, och prisa Gud.
Pakhuva vapulikhe avanya panji ava vinchova einjovele eiyinge nukhu mwidikha Unguluve. U Peteli akhata(akhanchova),
47 Då svarade Petrus: Kan någor förbjuda, att desse icke döpas i vatten, som fått hafva den Helga Anda, så väl som vi?
“Khuli munu vivnoni iwesya ukhusigila amagasi avanu vasite ukhwon'chiwa, Avanu ava vapokhile Umepo Umbalan'che ndufye?”
48 Och så lät han döpa dem i Herrans Namn. Och de bådo honom, att han skulle blifva när dem i några dagar.
Puu akhavaluhusu vonchiwe khulitawa lya Yesu Kelisiti. Puvakhadova atame navo isikhu ndebe.
