Job 19

1 Y Job respondió y dijo:

Job svarade, och sade:

2 ¿Cuánto tiempo harás mi vida amarga, y me quebrantas con palabras?

Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?

3 Diez veces me has escarnecido; no te da vergüenza de hacerme mal.

I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.

4 Y, en verdad, si he estado en error, el efecto de mi error es solo en mí.

Far jag vill, så far jag mig vill.

5 Si se Han engrandecido contra mí, usando mi castigo como un argumento en mi contra,

Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.

6 Asegúrate de que es Dios quien me hizo mal y me tomó en su red.

Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.

7 En verdad, hago un clamor contra el hombre violento, pero no hay respuesta: grito pidiendo ayuda, pero nadie toma mi causa.

Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.

8 Mi camino está amurallado por él para que no pueda pasar, ha oscurecido mis caminos.

Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.

9 Él ha quitado mi gloria de mí, y ha quitado la corona de mi cabeza.

Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.

10 Estoy destruido por él por todos lados, y me he ido; Mi esperanza es arrancada como un árbol.

Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.

11 Su ira arde contra mí, y yo soy para él como uno de sus enemigos.

Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.

12 Sus ejércitos se juntan, hacen su camino alto contra mí y levantan sus tiendas alrededor de la mía.

Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.

13 Él ha alejado a mis hermanos de mí; Han visto mi destino y se han vuelto extraños para mí.

Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.

14 Mis relaciones y mis amigos cercanos me han abandonado, y los que viven en mi casa me sacaron de la cabeza.

Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.

15 Soy extraño para mis sirvientas, y me parece que son de otro país.

Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.

16 Ante mi clamor, mi siervo no me responde y tengo que rogarle.

Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.

17 Mi aliento es extraño para mi esposa, y desagradable para la descendencia del cuerpo de mi madre.

Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.

18 Incluso los niños pequeños no me tienen ningún respeto; cuando me levanto me dan la espalda.

Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.

19 Todos los hombres de mi círculo se alejan de mí; y los que me son queridos se vuelven contra mí.

Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.

20 Mis huesos están unidos a mi piel, y me he salido con la carne entre los dientes.

Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.

21 ¡Ten piedad de mí, ten piedad de mí, mis amigos! porque la mano de Dios está sobre mí.

Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.

22 ¿Por qué eres cruel conmigo, como Dios, porque siempre has dicho mal contra mí?

Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?

23 ¡Si tan solo mis palabras pudieran ser grabadas! ¡Si pudieran ponerse por escrito en un libro!

Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;

24 ¡Y con una pluma de hierro y plomo córtate para siempre en la roca!

Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:

25 Pero estoy seguro de que mi redentor está vivo, y que, en el futuro, tomará su lugar en la tierra;

Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;

26 Después de que los gusanos destruyan mi piel, aun en mi propia carne veré a Dios;

Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.

27 A quien veré de mi lado, y no como a nadie extraño. Mi corazón se rompe con el deseo.

Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;

28 Si dicen: ¡Como lo perseguiremos! porque la raíz del pecado está claramente en él.

Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?

29 Teme por la espada, porque la espada es el castigo por tales cosas, para que puedas estar seguro de que hay un juez.

Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.