Salmos 35

1 De David. Disputa, oh SEÑOR, con los que contra mí contienden; pelea con los que me combaten.

Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

2 Echa mano al escudo y al pavés, y levántate en mi ayuda.

Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

3 Saca la lanza, cierra contra mis perseguidores; di a mi alma: Yo soy tu salud.

drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: "Jag är din frälsning."

4 Sean avergonzados y confundidos los que buscan mi alma; vuelvan atrás, y sean avergonzados los que mi mal piensan.

Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

5 Sean como el tamo delante del viento; y el ángel del SEÑOR los acose.

Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

6 Sea su camino oscuridad y resbaladeros; y el ángel del SEÑOR el que los persiga.

Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

7 Porque sin causa escondieron para mí el hoyo de su red; sin causa hicieron hoyo para mi alma.

Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

8 Véngale el quebrantamiento sin que lo sepa, y su red que escondió lo prenda; con quebrantamiento caiga en ella.

Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

9 Y gócese mi alma en el SEÑOR; y alégrese en su salud.

Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

10 Todos mis huesos dirán: SEÑOR, ¿quién como tú, que libras al pobre del más fuerte que él, y al pobre y menesteroso del que le despoja?

Alla ben i min kropp skola säga: "HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?"

11 Se levantaron testigos falsos; me demandaron lo que no sabía;

Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

12 me devolvieron mal por bien, hasta volver solo a mi alma.

De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

13 Mas yo, cuando ellos enfermaron, me vestí de cilicio; afligí con ayuno mi alma, y mi oración se revolvía en mi seno.

Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

14 Como por mi compañero, como por mi hermano andaba; como el que trae luto por madre, enlutado me humillaba.

såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

15 Pero ellos se alegraron en mi cojera, y se juntaron; se juntaron contra mí los verdugos, y yo no lo entendía; me despedazaban, y no cesaban;

Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

16 con los lisonjeros escarnecedores truhanes, crujiendo sobre mí sus dientes.

Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

17 Señor, ¿hasta cuándo verás esto? Res-taura mi alma de sus quebrantamientos, mi vida de los leones.

Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

18 Te confesaré en grande congregación; te alabaré entre numeroso pueblo.

Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

19 No se alegren de mí mis enemigos sin por qué; ni los que me aborrecen sin causa guiñen el ojo.

Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

20 Porque no hablan paz; y contra los mansos de la tierra piensan palabras engañosas.

Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

21 Y ensancharon sobre mí su boca; dijeron: ¡Ea, ea, nuestros ojos lo han visto!

De spärra upp munnen mot mig; de säga: "Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!"

22 Tú lo has visto, oh SEÑOR; no calles: Señor, de mí no te alejes.

Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

23 Recuerda y despierta para mi juicio, para mi causa, Dios mío y Señor mío.

Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

24 Júzgame conforme a tu justicia, SEÑOR Dios mío; y no se alegren de mí.

Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

25 No digan en su corazón: ¡Ea, nuestro deseo es cumplido! No digan: ¡Lo hemos devorado!

Låt dem icke säga i sina hjärtan: "Rätt så, det gick såsom vi ville!" Låt dem icke säga: "Vi hava fördärvat honom."

26 Sean avergonzados y confundidos a una los que de mi mal se alegran; vístanse de vergüenza y de confusión los que se engrandecen contra mí.

Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

27 Canten y alégrense los que están a favor de mi justa causa, y digan siempre: Sea ensalzado el SEÑOR, que ama la paz de su siervo.

Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: "Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!"

28 Y mi lengua hablará de tu justicia; todo el día de tu loor.

Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.