Proverbios 1
1 LOS proverbios de Salomón, hijo de David, rey de Israel:
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 Para entender sabiduría y doctrina; para conocer las razones prudentes;
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 Para recibir el consejo de prudencia, justicia, y juicio y equidad;
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 Para dar sagacidad á los simples, y á los jóvenes inteligencia y cordura.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 Oirá el sabio, y aumentará el saber; y el entendido adquirirá consejo;
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 Para entender parábola y declaración; palabras de sabios, y sus dichos oscuros.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 El principio de la sabiduría es el temor de Jehová: los insensatos desprecian la sabiduría y la enseñanza.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Oye, hijo mío, la doctrina de tu padre, y no desprecies la dirección de tu madre:
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 Porque adorno de gracia serán á tu cabeza, y collares á tu cuello.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 Hijo mío, si los pecadores te quisieren engañar, no consientas.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 Si dijeren: Ven con nosotros, pongamos asechanzas á la sangre, acechemos sin motivo al inocente;
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 Hallaremos riquezas de todas suertes, henchiremos nuestras casas de despojos;
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Echa tu suerte entre nosotros; tengamos todos una bolsa:
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 Hijo mío, no andes en camino con ellos; aparta tu pie de sus veredas:
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 Porque sus pies correrán al mal, é irán presurosos á derramar sangre.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 Porque en vano se tenderá la red ante los ojos de toda ave;
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 Mas ellos á su propia sangre ponen asechanzas, y á sus almas tienden lazo.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Tales son las sendas de todo el que es dado á la codicia, [la cual] prenderá el alma de sus poseedores.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 La sabiduría clama de fuera, da su voz en las plazas:
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 Clama en los principales lugares de concurso; en las entradas de las puertas de la ciudad dice sus razones:
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 ¿Hasta cuándo, oh simples, amaréis la simpleza, y los burladores desearán el burlar, y los insensatos aborrecerán la ciencia?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Volveos á mi reprensión: he aquí yo os derramaré mi espíritu, y os haré saber mis palabras.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Por cuanto llamé, y no quisisteis; extendí mi mano, y no hubo quien escuchase;
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 Antes desechasteis todo consejo mío, y mi reprensión no quisisteis:
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 También yo me reiré en vuestra calamidad, y me burlaré cuando [os] viniere lo que teméis;
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 Cuando viniere como una destrucción lo que teméis, y vuestra calamidad llegare como un torbellino; cuando sobre vosotros viniere tribulación y angustia.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Entonces me llamarán, y no responderé; buscarme han de mañana, y no me hallarán:
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Por cuanto aborrecieron la sabiduría, y no escogieron el temor de Jehová,
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 Ni quisieron mi consejo, y menospreciaron toda reprensión mía:
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Comerán pues del fruto de su camino, y se hartarán de sus consejos.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 Porque el reposo de los ignorantes los matará, y la prosperidad de los necios los echará á perder.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 Mas el que me oyere, habitará confiadamente, y vivirá reposado, sin temor de mal.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
