Proverbios 17

1 MEJOR es un bocado seco, y en paz, que la casa de contienda llena de víctimas.

En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.

2 El siervo prudente se enseñoreará del hijo que deshonra, y entre los hermanos partirá la herencia.

En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.

3 El crisol para la plata, y la hornaza para el oro: mas Jehová prueba los corazones.

Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.

4 El malo está atento al labio inicuo; [y] el mentiroso escucha á la lengua detractora.

En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.

5 El que escarnece al pobre, afrenta á su Hacedor: y el que se alegra en la calamidad, no quedará sin castigo.

Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.

6 Corona de los viejos son los hijos de los hijos; y la honra de los hijos, sus padres.

De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.

7 No conviene al necio la altilocuencia: ¡cuánto menos al príncipe el labio mentiroso!

Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.

8 Piedra preciosa es el cohecho en ojos de sus dueños: á donde quiera que se vuelve, da prosperidad.

Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.

9 El que cubre la prevaricación, busca amistad: mas el que reitera la palabra, aparta al amigo.

Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.

10 Aprovecha la reprensión en el entendido, más que si cien veces hiriese en el necio.

Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.

11 El rebelde no busca sino mal; y mensajero cruel será contra él enviado.

Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.

12 Mejor es se encuentre un hombre con una osa á la cual han robado sus cachorros, que con un fatuo en su necedad.

Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.

13 El que da mal por bien, no se apartará el mal de su casa.

Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.

14 El que comienza la pendencia es [como] quien suelta las aguas: deja pues la porfía, antes que se enmarañe.

Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.

15 El que justifica al impío, y el que condena al justo, ambos á dos son abominación á Jehová.

Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.

16 ¿De qué sirve el precio en la mano del necio para comprar sabiduría, no teniendo entendimiento?

Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?

17 En todo tiempo ama el amigo; y el hermano para la angustia es nacido.

En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.

18 El hombre falto de entendimiento toca la mano, fiando á otro delante de su amigo.

Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.

19 La prevaricación ama el que ama pleito; y el que alza su portada, quebrantamiento busca.

Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.

20 El perverso de corazón nunca hallará bien: y el que revuelve con su lengua, caerá en mal.

Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.

21 El que engendra al necio, para su tristeza [lo engendra]: y el padre del fatuo no se alegrará.

En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.

22 El corazón alegre produce buena disposición: mas el espíritu triste seca los huesos.

Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.

23 El impío toma dádiva del seno, para pervertir las sendas del derecho.

Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.

24 En el rostro del entendido [aparece] la sabiduría: mas los ojos del necio [vagan] hasta el cabo de la tierra.

En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.

25 El hijo necio es enojo á su padre, y amargura á la que lo engendró.

En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.

26 Ciertamente no es bueno condenar al justo, ni herir á los príncipes que hacen lo recto.

Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.

27 Detiene sus dichos el que tiene sabiduría: de prudente espíritu es el hombre entendido.

En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.

28 Aun el necio cuando calla, es contado por sabio: el que cierra sus labios es entendido.

Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.