< Hebreos 10 >

1 PORQUE la ley, teniendo la sombra de los bienes venideros, no la imagen misma de las cosas, nunca puede, por los mismos sacrificios que ofrecen continuamente cada año, hacer perfectos á los que se allegan.
Ty lagen hafver skuggan af det tillkommande goda, och icke sjelfva varelsen. Årliga måste man offra alltid enahanda offer, och kan icke göra dem fullborda, som det offra;
2 De otra manera cesarían de ofrecerse; porque los que tributan [este] culto, limpios de una vez, no tendrían más conciencia de pecado.
Annars hade det återvändt offras; efter de, som så offra, hade sedan intet samvet haft af synder, när de hade ena reso varit rene gjorde;
3 Empero en estos [sacrificios] cada año se hace conmemoración de los pecados.
Utan dermed sker en åminnelse på synderna hvart år;
4 Porque la sangre de los toros y de los machos cabríos no puede quitar los pecados.
Ty omöjeligit är genom oxablod och bockablod borttaga synder.
5 Por lo cual, entrando en el mundo, dice: Sacrificio y presente no quisiste; mas me apropiaste cuerpo:
Derföre, då han kommer i verldena, säger han: Offer och gåfvor hafver du icke velat; men kroppen hafver du mig beredt.
6 Holocaustos y [expiaciones] por el pecado no te agradaron.
Bränneoffer och syndoffer behaga dig icke.
7 Entonces dije: Heme aquí (en la cabecera del libro está escrito de mí) para que haga, oh Dios, tu voluntad.
Då sade jag: Si, jag kommer; i bokene är skrifvet om mig, att jag skall göra din vilja, o Gud.
8 Diciendo arriba: Sacrificio y presente, y holocaustos y [expiaciones] por el pecado no quisiste, ni te agradaron, (las cuales cosas se ofrecen según la ley, )
Tillförene, då han sade: Offer och gåfvor, bränneoffer och syndoffer hafver du icke velat; icke behaga de dig heller, hvilke efter lagen offras;
9 Entonces dijo: Heme aquí para que haga, oh Dios, tu voluntad. Quita lo primero, para establecer lo postrero.
Då sade han: Si, jag kommer, till att göra, o Gud, din vilja. Der tager han det första bort, att han det andra insätta skall;
10 En la cual voluntad somos santificados por la ofrenda del cuerpo de Jesucristo [hecha] una sola vez.
I hvilkom vilja vi helgade ärom ena reso, genom Jesu Christi kropps offer.
11 Así que, todo sacerdote se presenta cada día ministrando y ofreciendo muchas veces los mismos sacrificios, que nunca pueden quitar los pecados:
Och hvar och en Prest är insatt, att han dageliga skall sköta Gudstjensten, och ofta offra enahanda offer, hvilka aldrig kunna borttaga synder.
12 Pero éste, habiendo ofrecido por los pecados un [solo] sacrificio para siempre, está sentado á la diestra de Dios,
Men denne, då han hade offrat ett offer för synderna, det evinnerliga gäller, sitter han på Guds högra hand;
13 Esperando lo que resta, hasta que sus enemigos sean puestos por estrado de sus pies.
Och väntar nu, tilldess hans ovänner lagde varda, honom till en fotapall.
14 Porque con una sola ofrenda hizo perfectos para siempre á los santificados.
Ty med ett offer hafver han evinnerliga fullkomnat dem, som helige varda.
15 Y atestíguanos lo mismo el Espíritu Santo; que después que dijo:
Det betygar oss ock den Helge Ande; ty då han tillförene sagt hade:
16 Y este es el pacto que haré con ellos después de aquellos días, dice el Señor: Daré mis leyes en sus corazones, y en sus almas las escribiré;
Det är det Testamentet som jag dem göra vill, efter de dagar, säger Herren: Jag vill gifva min lag i deras hjerta, och i deras sinne vill jag skrifva dem;
17 [Añade]: Y nunca más me acordaré de sus pecados é iniquidades.
Och deras synder och orättfärdighet vill jag icke mer ihågkomma.
18 Pues donde hay remisión de éstos, no hay más ofrenda por pecado.
Der nu sådana förlåtelse är, der är icke mer offer för synder.
19 Así que, hermanos, teniendo libertad para entrar en el santuario por la sangre de Jesucristo,
Efter vi nu hafve, käre bröder, frihet till att ingå uti det helga, genom Jesu blod;
20 Por el camino que él nos consagró nuevo y vivo, por el velo, esto es, por su carne;
Hvilken han oss beredt hafver till en ny och lefvande väg, genom förlåten, det är, genom sitt kött;
21 Y [teniendo] un gran sacerdote sobre la casa de Dios,
Och hafvom en öfversta Prest öfver Guds hus;
22 Lleguémonos con corazón verdadero, en plena certidumbre de fe, purificados los corazones de mala conciencia, y lavados los cuerpos con agua limpia.
Så låt oss framgå med ett sannskyldigt hjerta, uti en fullkomlig tro, bestänkte i hjertan ifrån ett ondt samvet, och tvagne om kroppen med rent vatten.
23 Mantengamos firme la profesión de nuestra fe sin fluctuar; que fiel es el que prometió:
Och låt oss hålla hoppsens bekännelse ovikliga; ty han är trofast, som det lofvat hafver.
24 Y considerémonos los unos á los otros para provocarnos al amor y á las buenas obras;
Och låt oss akta på oss inbördes, till att uppväcka till kärlek och goda gerningar;
25 No dejando nuestra congregación, como algunos tienen por costumbre, mas exhortándonos; y tanto más, cuanto veis que aquel día se acerca.
Icke öfvergifvandes vår församling, såsom somlige för sed hafva; utan förmaner eder inbördes, och det dess mer, att I sen huru dagen nalkas.
26 Porque si pecáremos voluntariamente después de haber recibido el conocimiento de la verdad, ya no queda sacrificio por el pecado.
Ty om vi sjelfviljande syndom, sedan vi förstått hafve sanningen, då står oss intet offer igen för synderna;
27 Sino una horrenda esperanza de juicio, y hervor de fuego que ha de devorar á los adversarios.
Utan en förskräckelig domsens förbidelse, och eldsens nit, som motståndarena förtära skall.
28 El que menospreciare la ley de Moisés, por el testimonio de dos ó de tres testigos muere sin ninguna misericordia:
Ho som bryter Mosi lag, han måste dö utan barmhertighet, efter tu eller tre vittne.
29 ¿Cuánto pensáis que será más digno de mayor castigo, el que hollare al Hijo de Dios, y tuviere por inmunda la sangre del testamento, en la cual fué santificado, é hiciere afrenta al Espíritu de gracia?
Huru mycket större näpst, menen I, förtjenar den som Guds Son förtrampar, och Testamentsens blod såsom orent aktar, genom hvilket han helgad är, och försmädar nådenes Anda?
30 Sabemos [quién] es el que dijo: Mía es la venganza, yo daré el pago, dice el Señor. Y otra vez: El Señor juzgará su pueblo.
Ty vi kännom den som sade: Hämnden är min; jag skall vedergällat, säger Herren; och åter: Herren skall döma sitt folk.
31 Horrenda cosa es caer en las manos del Dios vivo.
Det är gräseligit falla uti lefvandes Guds händer.
32 Empero traed á la memoria los días pasados, en los cuales, después de haber sido iluminados, sufristeis gran combate de aflicciones:
Men kommer ihåg de framledna dagar, i hvilkom I upplyste voren, och stoden en stor törning i bedröfvelsen;
33 Por una parte, ciertamente, con vituperios y tribulaciones fuisteis hechos espectáculo; y por otra parte hechos compañeros de los que estaban en tal estado.
Endels, då I sjelfve, genom hädelse och bedröfvelse, ett vidunder vorden; och endels, då I sällskap haden med dem, som det så går.
34 Porque de mis prisiones también os resentisteis conmigo, y el robo de vuestros bienes padecisteis con gozo, conociendo que tenéis en vosotros una mejor sustancia en los cielos, y que permanece.
Ty I hafven delaktige varit af de bedröfvelser, som af minom bojom gingo, och med fröjd lidit edra ägodelars försköfling, vetandes att I när eder sjelfva bättre och blifvande ägodelar hafven i himmelen.
35 No perdáis pues vuestra confianza, que tiene grande remuneración de galardón:
Så kaster icke nu bort edra tröst, som en stor lön hafver.
36 Porque la paciencia os es necesaria; para que, habiendo hecho la voluntad de Dios, obtengáis la promesa.
Ty tålamodet är eder behof; på det I mågen göra Guds vilja, och få det som lofvadt är.
37 Porque aun un poquito, y el que ha de venir vendrá, y no tardará.
Ty ännu en liten tid, så kommer den som komma skall, och fördröjer icke.
38 Ahora el justo vivirá por fe; mas si se retirare, no agradará á mi alma.
Men den rättfärdige skall lefva af tron; och hvilken sig undandrager, han skall icke behaga mine själ.
39 Pero nosotros no somos tales que nos retiremos para perdición, sino fieles para ganancia del alma.
Men vi ärom icke de, som oss undandrage till förtappelse; utan af dem som tro, och frälsa själena.

< Hebreos 10 >