Romanos 12

1 Así que, hermanos, os ruego por las misericordias de Dios que presentéis vuestros cuerpos en sacrificio vivo, santo, agradable a Dios, que es vuestro culto racional.

Så förmanar jag nu eder, käre bröder, vid Guds barmhertighet, att I utgifven edor lekamen till ett offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, edra skäliga Gudstjenst.

2 Y no os conforméis a este siglo; mas transformáos por la renovación de vuestro entendimiento, para que experimentéis cual sea la voluntad de Dios, la buena, agradable y perfecta. (aiōn g165)

Och håller eder icke efter denna verldena; utan förvandler eder med edars sinnes förnyelse, att I mågen förfara hvad Guds gode, behaglige och fullkomlige vilje är. (aiōn g165)

3 Digo pues, por la gracia que me es dada, a cada uno de los que están entre vosotros, que no piense de si mismo más elevadamente de lo que debe pensar; sino que piense discretamente, cada uno conforme a la medida de fe que Dios le repartió.

Ty jag säger, igenom den nåd som mig gifven är, hvarjom och enom af eder, att ingen hålle mer af sig, än honom bör hålla; utan hålle sig så, att der är måtta med, efter som Gud hafver utdelat hvarjom och enom trones mått.

4 Porque de la manera que en un cuerpo tenemos muchos miembros, empero todos los miembros no tienen el mismo oficio:

Ty såsom vi uti en lekamen hafve många lemmar, men alle lemmar hafva icke allt samma ämbete;

5 Así nosotros siendo muchos, somos un mismo cuerpo en Cristo, y cada uno, miembros los unos de los otros.

Så äre vi nu månge en lekamen i Christo, men inbördes äre vi hvarsannars lemmar;

6 De manera que teniendo diferentes dones según la gracia que nos es dada, si de profecía, sea conforme a la medida de la fe;

Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den nåd som oss gifven är. Hafver någor Prophetiam, så vare hon ens med trone.

7 O si de ministerio, en servir; o el que enseña, en enseñar;

Hafver någor ett ämbete, så akte han derpå; lärer någor, så akte han på lärona.

8 O el que exhorta, en exhortar; el que reparte, hágalo en simplicidad; el que preside, en solicitud; el que hace misericordia, en alegría.

Förmanar någor, så akte han på förmaningen; gifver någor, så gifve uti enfaldighet; regerar någor, så regere med omsorg; gör någor barmhertighet, så göre det med fröjd.

9 El amor sea sin fingimiento: aborreciendo lo malo, llegándoos a lo bueno.

Kärleken vare utan skrymtan; hater det onda, blifvandes vid det godt är.

10 Amándoos los unos a los otros con amor de hermanos; en la honra prefiriéndoos los unos a los otros.

Varer hvar med annan vänlige, uti broderlig kärlek; den ene förekomme den andra med inbördes heder.

11 En los quehaceres no perezosos: ardientes en espíritu: sirviendo al Señor:

Varer icke tröge uti det I hafven för händer; varer brinnande i Andanom; skicker eder efter tiden.

12 Gozosos en la esperanza: sufridos en la tribulación: constantes en la oración:

Varer glade i hoppet; tålige i bedröfvelse; håller på bedja.

13 Comunicando a las necesidades de los santos: siguiendo la hospitalidad.

Deler edart till de heligas nödtorft; herberger gerna.

14 Bendecíd a los que os persiguen: bendecíd, y no maldigáis.

Taler väl om dem som gå efter edart argasta; taler väl, och önsker dem icke ondt.

15 Regocijáos con los que se regocijan; y llorád con los que lloran.

Glädjens med dem som glade äro; och gråter med dem som gråta.

16 Sed entre vosotros de un mismo ánimo: no altivos, mas acomodándoos a los humildes: no seáis sabios acerca de vosotros mismos.

Ens till sinnes med hvarannan; håller icke mycket af eder sjelfva; utan håller eder lika vid dem som ringa äro; håller eder icke sjelfva för kloka,

17 No paguéis a nadie mal por mal: aplicándoos a hacer lo bueno delante de todos los hombres.

Görer ingom ondt för ondt; vinnlägger eder om det som ärligit är, inför hvar man.

18 Si se puede hacer, en cuanto es en vosotros, tenéd paz con todos los hombres.

Om möjeligit är, så mycket som till eder står, så hafver frid med alla menniskor.

19 No os venguéis a vosotros mismos, amados; antes, mas bien, dad lugar a la ira; porque escrito está: Mía es la venganza: yo pagaré, dice el Señor.

Hämnens eder icke sjelfve, käre vänner; utan låter ( Guds ) vrede hafva rum; ty det är skrifvet: Min är hämnden, jag skall vedergällat, säger Herren.

20 Así que si tu enemigo tuviere hambre, dále de comer: si tuviere sed, dále de beber: que en haciendo esto, ascuas de fuego amontonarás sobre su cabeza.

Om nu din ovän hungrar, så gif honom mat; törster han, så gif honom dricka; när du det gör, så församlar du glödande kol på hans hufvud.

21 No seas vencido de lo malo; antes vence con bien el mal.

Låt dig icke öfvervunnen varda af det onda; utan öfvervinn det onda med det goda.