Job 4

1 Y respondió Elifaz el Temanita, y dijo:

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 Si probaremos a hablarte, serte ha molesto: ¿mas quién podrá detener las palabras?

Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?

3 He aquí, tú enseñabas a muchos, y las manos flacas corroborabas.

Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;

4 Al que vacilaba, enderezaban tus palabras: y las rodillas de los que arrodillaban, esforzabas.

dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.

5 Mas ahora que a ti te ha venido esto, te es molesto: y cuando ha llegado hasta ti, te turbas.

Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

6 ¿Es este tu temor, tu confianza, tu esperanza, y la perfección de tus caminos?

Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

7 Acuérdate ahora, ¿quién haya sido inocente, que se perdiese? ¿y en dónde los rectos han sido cortados?

Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?

8 Como yo he visto, que los que aran iniquidad, y siembran injuria, la siegan.

Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;

9 Perecen por el aliento de Dios, y por el espíritu de su furor son consumidos.

för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

10 El bramido del león, y la voz del león, y los dientes de los leoncillos son arrancados.

Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;

11 El león viejo perece por falta de presa, y los hijos del león son esparcidos.

Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.

12 El negocio también me era a mí oculto: mas mi oído ha entendido algo de ello.

Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,

13 En imaginaciones de visiones nocturnas, cuando el sueño cae sobre los hombres,

När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,

14 Un espanto, y un temblor me sobrevino, que espantó todos mis huesos.

då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

15 Y un espíritu pasó por delante de mí, que el pelo de mi carne se erizó.

En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.

16 Paróse una fantasma delante de mis ojos, cuyo rostro yo no conocí; y callando, oí que decía:

Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:

17 ¿Si será el hombre más justo que Dios? ¿Si será el varón más limpio que el que le hizo?

»Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?

18 He aquí que en sus siervos no confía; y en sus ángeles puso locura:

Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

19 ¿Cuánto más en los que habitan en casas de lodo, cuyo fundamento está en el polvo, y que serán quebrantados de la polilla?

huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;

20 De la mañana a la tarde son quebrantados, y se pierden para siempre, sin que haya quien lo eche de ver.

när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

21 ¿Su hermosura no se pierde con ellos mismos? muérense y no lo saben.

Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»