Job 23

1 Y respondió Job, y dijo:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 Hoy también hablaré con amargura, y será más grave mi llaga que mi gemido.

Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

3 ¡Quién diese que le conociese, y le hallase! yo iría hasta su trono.

Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

4 Ordenaría juicio delante de él, y mi boca henchiría de argumentos.

Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

5 Yo sabría lo que él me respondería, y entendería lo que me dijese.

Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

6 ¿Pleitearía conmigo con multitud de fuerza? No: antes él la pondría en mí.

Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

7 Allí el recto disputaría con él; y escaparía para siempre de él que me condena.

Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

8 He aquí, yo iré al oriente, y no le hallaré, y al occidente, y no le entenderé.

Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

9 Si al norte él obrare, yo no le veré: al mediodía se esconderá, y no le veré.

har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

10 Mas él conoció mi camino: probóme, y salí como oro.

Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

11 Mis pies tomaron su rastro: guardé su camino, y no me aparté.

Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

12 Del mandamiento de sus labios nunca me quité: las palabras de su boca guardé más que mi comida.

Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

13 Y si él se determina en una cosa, ¿quién le apartará? Su alma deseó, e hizo.

Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

14 Por tanto él acabará lo que ha determinado de mí; y muchas cosas como estas hay en él.

Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

15 Por lo cual yo me espantaré delante de su rostro: consideraré, y temerle he.

Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

16 Dios ha enternecido mi corazón, y el Omnipotente me ha espantado.

Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

17 ¿Por qué yo no fui cortado delante de las tinieblas, y cubrió con oscuridad mi rostro?

ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.