Job 19

1 Entonces Job respondió:

Job svarade, och sade:

2 ¿Hasta cuándo afligen mi alma y me muelen con palabras?

Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?

3 Ya me insultaron diez veces. ¿No se avergüenzan de ultrajarme?

I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.

4 Si en verdad yo erré, mi error recae sobre mí.

Far jag vill, så far jag mig vill.

5 Pero si ustedes se engrandecen contra mí, y alegan mi oprobio contra mí,

Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.

6 sepan que ʼElohim me trastornó y me envolvió en su red.

Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.

7 Ciertamente grito: ¡Violencia! Y no se me escucha. Doy voces, y no hay justicia.

Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.

8 Él bloqueó mi camino para que no pase. Puso oscuridad sobre mi senda.

Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.

9 Me despojó de mi honor y quitó la corona de mi cabeza.

Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.

10 Me destroza por todos lados y perezco. Arrancó mi esperanza como un árbol.

Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.

11 Su ira se encendió contra mí. Me considera su enemigo.

Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.

12 Llegaron sus tropas unidas, se atrincheran contra mí y acamparon alrededor de mi vivienda.

Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.

13 Alejó a mis hermanos de mí. Mis conocidos, como extraños, se apartaron de mí.

Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.

14 Me fallaron mis parientes, me olvidan mis amigos.

Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.

15 Los que viven en mi casa y mis esclavas me miran como extraño. Soy forastero ante ellos.

Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.

16 Llamo a mi esclavo, y no responde. Con mi propia boca tengo que rogarle.

Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.

17 Mi aliento fue repulsivo a mi esposa y odioso ante mis propios hermanos.

Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.

18 Hasta los niños me desprecian, y al levantarme hablan contra mí.

Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.

19 Todos mis amigos íntimos me aborrecen. Los que yo amaba se volvieron contra mí.

Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.

20 Mi piel y mi carne se pegan a mis huesos, y quedé solo con la piel de mis dientes.

Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.

21 Ustedes, amigos míos, tengan compasión de mí. Porque me golpeó la mano de ʼElohim.

Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.

22 ¿Por qué me persiguen como ʼElohim, y no se sacian de escarnecerme?

Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?

23 ¡Ojalá mis palabras fueran escritas! ¡Ojalá fueran escritas en un rollo!

Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;

24 ¡Que fueran talladas con cincel de hierro y plomo para siempre en la roca!

Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:

25 Yo sé que mi Redentor vive, y al fin se levantará sobre el polvo,

Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;

26 Después de deshecha mi piel, en mi carne veré a ʼElohim,

Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.

27 a Quien veré por mí mismo. Mis ojos lo verán, y no los de otro. Mi corazón desfallece dentro de mí.

Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;

28 Porque si la raíz de mi situación está en mí mismo, entonces, ¿por qué dicen ustedes: Persigámoslo?

Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?

29 ¡Teman ustedes ante la espada! Porque llenos de ira están los castigos de la espada, para que sepan que hay un juicio.

Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.