Psalmi 146

1 Hvalite Gospoda. Hvali Gospoda, oh moja duša.

Halleluja. Lofva Herran, min själ.

2 Medtem ko živim, bom hvalil Gospoda; medtem ko imam kakršen koli obstoj, bom prepeval hvalnice svojemu Bogu.

Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

3 Svojega trdnega upanja ne polagaj v prince niti v človeškega sina, v katerem ni pomoči.

Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

4 Njegov dih gre dalje, vrača se k svoji zemlji; na ta isti dan propadejo njegove misli.

Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

5 Srečen je tisti, ki ima za svojo pomoč Jakobovega Boga, katerega upanje je v Gospodu, njegovemu Bogu,

Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

6 ki je naredil nebo in zemljo, morje in vse, kar je tam notri, ki na veke ohranja resnico,

Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

7 ki izvršuje sodbo za zatiranega, ki daje hrano lačnemu. Gospod osvobaja jetnike,

Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

8 Gospod slepim odpira oči, Gospod dviguje tiste, ki so sklonjeni, Gospod ljubi pravične,

Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

9 Gospod varuje tujce in podpira osirotelega in vdovo, toda pot zlobnih postavlja na glavo.

Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

10 Gospod bo kraljeval na veke, celó tvoj Bog, oh Sion, vsem rodovom. Hvalite Gospoda.

Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.