Job 19

1 Potem je Job odgovoril in rekel:

Job svarade, och sade:

2 »Doklej boste mučili mojo dušo in me z besedami lomili na koščke?

Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?

3 Teh desetkrat ste me grajali. Ni vas sram, da se mi delate tujce.

I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.

4 Če je res to, da sem zašel, moja zmota ostaja z menoj.

Far jag vill, så far jag mig vill.

5 Če se boste zares povzdigovali zoper mene in zoper mene obsojali moj očitek,

Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.

6 vedite torej, da me je Bog zrušil in me obdal s svojo mrežo.

Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.

7 Glej, kričim o krivici, toda nisem slišan; na glas vpijem, toda tam ni sodbe.

Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.

8 Ogradil je mojo stezo, da ne morem mimo in postavil je temo na moje poti.

Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.

9 Oropal me je moje slave in odvzel krono iz moje glave.

Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.

10 Uničil me je na vsaki strani in odšel sem. Moje upanje je odstranil kakor drevo.

Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.

11 Prav tako je zoper mene vžgal svoj bes in me šteje kakor enega izmed svojih sovražnikov.

Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.

12 Njegova krdela so prišla skupaj in dvignila njihovo pot zoper mene in se utaborila naokoli mojega šotora.

Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.

13 Moje brate je postavil daleč od mene in moji znanci so se resnično odtujili od mene.

Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.

14 Moja žlahta je odpovedala in moji zaupni prijatelji so me pozabili.

Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.

15 Tisti, ki prebivajo v moji hiši in moje služabnice me imajo za tujca. Neznanec sem v njihovih očeh.

Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.

16 Poklical sem svojega služabnika, pa mi ni dal nobenega odgovora. Prosil sem ga s svojimi usti.

Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.

17 Moj dih je tuj moji ženi, čeprav sem prosil zaradi otrok svojega lastnega telesa.

Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.

18 Da, mladi otroci so me prezirali. Vzdignil sem se in oni so govorili zoper mene.

Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.

19 Vsem svojim bližnjim prijateljem sem se gnusil. Tisti, ki sem jih imel rad, so se obrnili zoper mene.

Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.

20 Moje kosti se lepijo na mojo kožo in na moje meso in pobegnil sem s kožo med svojimi zobmi.

Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.

21 Imejte usmiljenje z menoj, imejte usmiljenje z menoj, oh vi, moji prijatelji, kajti Božja roka se me je dotaknila.

Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.

22 Čemu me preganjate kakor Bog in niste nasičeni z mojim mesom?

Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?

23 Oh da bi bile moje besede sedaj zapisane! Oh, da bi bile natisnjene v knjigi!

Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;

24 Da bi bile vgravirane z železnim peresom in svincem v skalo na veke!

Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:

25 Kajti jaz vem, da moj odkupitelj živi in da bo na zadnji dan stal nad zemljo.

Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;

26 Čeprav po moji koži črvi uničijo to telo, bom vendar v svojem mesu videl Boga,

Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.

27 ki ga bom videl zase in moje oči bodo gledale in ne drug, čeprav je moja notranjost použita znotraj mene.

Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;

28 Toda vi bi morali reči: ›Zakaj ga preganjamo, ‹ glede na to, da je korenina zadeve najdena v meni?

Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?

29 Bojte se meča, kajti bes prinaša kaznovanja meča, da boste lahko vedeli, da je sodba.«

Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.