Псалтирь 129

1 Множицею брашася со мною от юности моея, да речет убо Израиль:

En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

2 множицею брашася со мною от юности моея, ибо не премогоша мя.

mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

3 На хребте моем делаша грешницы, продолжиша беззаконие свое.

På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

4 Господь праведен ссече выя грешников.

Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

5 Да постыдятся и возвратятся вспять вси ненавидящии Сиона:

De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

6 да будут яко трава на здех, яже прежде восторжения изсше:

De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

7 еюже не исполни руки своея жняй, и недра своего рукояти собираяй:

ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

8 и не реша мимоходящии: благословение Господне на вы, благословихом вы во имя Господне.

och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»