Псалтирь 125

1 Надеющиися на Господа, яко гора Сион: не подвижится в век живый во Иерусалиме.

En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.

2 Горы окрест его, и Господь окрест людий Своих, отныне и до века.

Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.

3 Яко не оставит Господь жезла грешных на жребий праведных, яко да не прострут праведнии в беззакония рук своих.

Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.

4 Ублажи, Господи, благия и правыя сердцем.

Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.

5 Уклоняющыяся же в развращения отведет Господь с делающими беззаконие: мир на Израиля.

Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!