< Первая книга Царств 1 >

1 И бысть человек от Армафем Сифы, от горы Ефремли, и имя ему Елкана сын Иеремииль, сына Илиина, сына Фокеля в Насиве от Армафема от горы Ефремли:
I Ramataim-Sofim, i Efraims bergsbygd, levde en man som hette Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit.
2 и сему две жены (быша): имя единей Анна и имя вторей Феннана: и бяху Феннане дети, Анне же не бяше отрочате.
Han hade två hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna. Och Peninna hade barn, men Hanna var barnlös.
3 И восхождаше человек от дне до дне из града своего Армафема покланятися и жрети Господу Богу Саваофу в Силом. И тамо бе Илий и два сына его Офни и Финеес, жерцы Господни.
Den mannen begav sig år efter år upp från sin stad för att tillbedja och offra åt HERREN Sebaot i Silo, där Elis båda söner, Hofni och Pinehas, då voro HERRENS präster.
4 И бысть день, и пожре Елкана и даде Феннане жене своей и сыном ея и дщерем ея части:
En dag offrade nu Elkana. Och han plägade giva sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin andel av offret;
5 Анне же даде часть едину, яко не бе ей чада, обаче Анну любляше Елкана паче Феннаны. И Господь затвори ложесна ея:
men åt Hanna gav han då en dubbelt så stor andel, ty han hade Hanna kär, fastän HERREN hade gjort henne ofruktsam.
6 занеже не даде ей Господь чада по скорби ея и по сетованию оскорбления ея, и сетоваше сего ради, яко затвори Господь утробу ея не дати ей чада.
Men hennes medtävlerska plägade, för att väcka hennes vrede, mycket retas med henne, därför att HERREN hade gjort henne ofruktsam.
7 Тако творяше от года до года, внегда приходити ей в дом Господень: (укоряше ея тако, ) и сетоваше, и плакаше, и не ядяше.
För vart år, så ofta hon hade kommit upp till HERRENS hus, gjorde han på samma sätt, och den andra retades då med henne på samma sätt. Och nu grät hon och åt intet.
8 И рече ей Елкана муж ея: Анна. И рече ему: се, аз, господи. И рече ей: что ти есть, яко плачешися? И почто не яси? И почто биеши сердце твое? Несмь ли аз тебе добрее паче десяти чад?
Då sade hennes man Elkana till henne: »Hanna, varför gråter du? Varför äter du icke? Varför är du så sorgsen? Är jag icke mer för dig än tio söner?
9 И воставши Анна по ядении их в Силоме, и ста пред Господем. Илий же жрец седяше на престоле, при празе двери храма Господня.
En gång när de hade ätit och druckit i Silo hände sig, medan prästen Eli satt på sin stol vid dörren till HERRENS tempel, att Hanna stod upp
10 И та умиленна душею, и помолися Господу и плачущи проплака,
och i sin djupa bedrövelse begynte bedja till HERREN under bitter gråt.
11 и обеща обет Господу, глаголющи: Адонаи Господи Елои Саваоф, аще призирая призриши на смирение рабы Твоея и помянеши мя, и даси рабе Твоей семя мужеско, то дам е пред Тобою в дар до дне смерти его: и вина и пиянственнаго не испиет, и железо не взыдет на главу его.
Och hon gjorde ett löfte och sade: HERRE Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och tänka på mig och icke förgäta din tjänarinna, utan giva din tjänarinna en manlig avkomling, så vill jag giva denne åt HERREN för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.»
12 И бысть егда умножи молящися пред Господем, Илий же жрец смотряше на уста ея.
När hon nu länge så bad inför HERREN och Eli därvid gav akt på hennes mun
13 И та глаголаше в сердцы своем, токмо устне ея двизастеся, а глас ея не слышашеся: и мняше ю Илий пияну сущу.
-- Hanna talade nämligen i sitt hjärta; allenast hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes icke -- då trodde Eli att hon var drucken.
14 И рече ей Илий: доколе пияна будеши? Отими вино твое и иди от места Господня.
Därför sade Eli till henne: »Huru länge skall du bete dig såsom en drucken? Laga så, att ruset går av dig.»
15 И отвеща Анна и рече: ни, господи: жена в жесток день аз есмь, вина и пиянства не пих, но изливаю пред Господем душу мою:
Men Hanna svarade och sade: »Nej, min herre, jag är en hårt prövad kvinna; vin och starka drycker har jag icke druckit, men jag utgöt nu min själ för HERREN.
16 не даждь рабы твоея во дщерь погибели, яко от множества глумления моего и от множества сетования моего истаях даже доселе.
Anse icke din tjänarinna för en ond kvinna, ty det är mitt myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala ända till denna stund.»
17 И отвеща Илий и рече к ней: иди с миром, Бог Израилев да даст ти все прошение твое, еже просила еси от Него.
Då svarade Eli och sade: »Gå i frid. Israels Gud skall giva dig vad du har utbett dig av honom.»
18 И рече Анна: обрете раба твоя благодать пред очима твоима. И иде жена в путь свой, и вниде во обитель свою, и яде с мужем своим и пи, и лице ея не испаде ктому.
Hon sade: »Låt din tjänarinna finna nåd för dina ögon.» Så gick kvinnan sin väg och fick sig mat, och hon såg sedan icke mer så sorgsen ut.
19 И утреневаша заутра, и поклонишася Господу, и идоша путем своим. И вниде Елкана в дом свой во Армафем и позна Елкана жену свою Анну: и помяне ю Господь, и зачат.
Bittida följande morgon, sedan de hade tillbett inför HERREN, vände de tillbaka och kommo hem igen till Rama. Och Elkana kände sin hustru Hanna, och HERREN tänkte på henne,
20 И бысть во время дний, и роди Анна сына и нарече имя ему Самуил: и рече: яко от Господа Бога Саваофа испросих его.
Och Hanna blev havande och födde en son, när tiden hade gått om; denne gav hon namnet Samuel, »ty», sade hon, »av HERREN har jag utbett mig honom.»
21 И взыде человек Елкана и весь дом его в Силом пожрети жертву дний и обеты своя и вся десятины земли своея.
När sedan mannen Elkana med hela sitt hus begav sig upp för att offra åt HERREN sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer,
22 Анна же не взыде с ним, яко рече мужеви своему: дондеже взыдет отроча, и аще отдою е, тогда явится лицу Господню и пребудет тамо до века.
gick Hanna icke med ditupp, utan sade till sin man: »Jag vill vänta, till dess att gossen har blivit avvand, då skall jag föra honom med mig, för att han må ställas fram inför HERRENS ansikte och sedan stanna där för alltid.»
23 И рече ей Елкана муж ея: твори благое пред очима твоима, седи дондеже отдоиши е: но да утвердит Господь (слово твое), изшедшее из уст твоих. И седе жена, и млеком питаше сына своего, дондеже отдои его.
Hennes man Elkana sade till henne: »Gör vad du finner för gott; stanna, till dess du har avvant honom; må HERREN allenast uppfylla sitt ord.» Så stannade då hustrun hemma och gav sin son di, till dess hon skulle avvänja honom.
24 И взыде с ним в Силом, егда отдои его, с телцем трилетным и с хлебы и со ефи муки пшеничны и мехом вина: и внидоша в дом Господень в Силом, и отроча с ними.
Men sedan hon hade avvant honom, tog hon honom med sig ditupp, jämte tre tjurar, en efa mjöl och en vinlägel; så förde hon honom in i HERRENS hus i Silo. Men gossen var ännu helt ung.
25 И приведоша е пред Господа: и закла отец его жертву, юже творяше от дний на дни Господеви: и приведоша отроча, и закла телца. И приведе Анна мати отроча ко Илию
Och de slaktade tjuren och förde så gossen fram till Eli.
26 и рече: во мне, господи, да живет душа твоя, господине мой, аз жена стоявшая пред тобою, о сем помолитися Господу:
Och hon sade: »Hör mig, min herre; så sant du lever, min herre, jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till HERREN.
27 о отрочати сем молихся, и даде ми Господь прошение мое, еже просих у Него:
Om denne gosse bad jag; nu har HERREN givit mig vad jag utbad mig av honom.
28 и аз отдаю е Господеви во вся дни живота его на служение Господеви. И поклонися тамо Господеви.
Därför vill ock jag nu giva honom tillbaka åt HERREN; så länge han lever, skall han vara given åt HERREN.» Och de tillbådo där HERREN. Namnet Samuel är sammansatt av två hebreiska ord som betyda höra och Gud. Se Avvänja i Ordförkl.

< Первая книга Царств 1 >