Лука 17
1 А ученицима рече: Није могуће да не дођу саблазни; али тешко ономе с кога долазе;
Och han sade till sina lärjungar: »Det är icke annat möjligt än att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!
2 Боље би му било да му се воденични камен обеси о врату, и да га баце у море, него да саблазни једног од ових малих.
För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.
3 Чувајте се. Ако ти сагреши брат твој, накарај га; па ако се покаје, опрости му.
Tagen eder till vara! Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom.
4 И ако ти седам пута на дан сагреши, и седам пута на дан дође к теби и рече: Кајем се, опрости му.
Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så skall du förlåta honom.»
5 И рекоше апостоли Господу: Дометни нам вере.
Och apostlarna sade till Herren: »Föröka vår tro.»
6 А Господ рече: Кад бисте имали вере колико зрно горушичино, и рекли бисте овом дубу: Ишчупај се и усади се у море, и послушао би вас.
Då sade Herren: »Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skullen I kunna säga till detta mullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig i havet', och det skulle lyda eder.
7 Који пак од вас кад има слугу који оре или чува стоку па кад дође из поља, каже му: Ходи брзо и седи за трпезу?
Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem från marken: 'Gå du nu strax till bords'?
8 Него не каже ли му: Уготови ми да вечерам, и запрегни се те ми служи док једем и пијем, па онда и ти једи и пиј?
Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, och fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och dricker; sedan må du själv äta och dricka'?
9 Еда ли ће он захвалити слузи том кад сврши шта му се заповеди? Не верујем.
Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev honom befallt?
10 Тако и ви кад свршите све што вам је заповеђено, говорите: Ми смо залудне слуге, јер учинисмо шта смо били дужни чинити.
Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att göra.'»
11 И кад иђаше у Јерусалим, Он пролажаше између Самарије и Галилеје.
Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen mellan Samarien och Galileen.
12 И кад улажаше у једно село сретоше Га десет губавих људи, који сташе издалека,
Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd
13 И подигоше глас говорећи: Исусе учитељу! Помилуј нас.
och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»
14 И видевши их рече им: Идите и покажите се свештеницима. И они идући очистише се.
När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.
15 А један од њих видевши да се исцели поврати се хвалећи Бога гласно,
Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst
16 И паде ничице пред ноге Његове, и захвали Му. И то беше Самарјанин.
och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Och denne var en samarit.
17 А Исус одговарајући рече: Не исцелише ли се десеторица? Где су дакле деветорица?
Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio?
18 Како се међу њима који не нађе да се врати да захвали Богу, него сам овај туђин?
Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud, utom denne främling?»
19 И рече му: Устани, иди; вера твоја поможе ти.
Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig.»
20 А кад Га упиташе фарисеји: Кад ће доћи царство Божије? Одговарајући рече им: Царство Божије неће доћи да се види;
Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,
21 Нити ће се казати: Ево га овде или онде; јер гле, царство је Божије унутра у вама.
ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder.»
22 А ученицима рече: Доћи ће време кад ћете зажелети да видите један дан Сина човечијег, и нећете видети.
Och han sade till lärjungarna: »Den tid skall komma, då I gärna skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få det.
23 И рећи ће вам: Ево овде је, или: Ено онде; али не излазите, нити тражите.
Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se här är han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter.
24 Јер као што муња сине с неба, и засветли се преко свега што је под небом, тако ће бити и Син човечији у свој дан.
Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hand dag.
25 Али Му најпре треба много пострадати, и окривљеном бити од рода овог.
Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta släkte.
26 И како је било у време Нојево онако ће бити у дане Сина човечијег:
Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar:
27 Јеђаху, пијаху, жењаху се, удаваху се до оног дана кад Ноје уђе у ковчег, и дође потоп и погуби све.
människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans.
28 Тако као што би у дане Лотове: јеђаху, пијаху, куповаху, продаваху, сађаху, зидаху;
Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde,
29 А у дан кад изиђе Лот из Содома, удари огањ и сумпор из неба и погуби све.
men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans,
30 Тако ће бити и у онај дан кад ће се јавити Син човечији.
alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras.
31 У онај дан који се деси на крову, а покућство његово у кући, нека не силази да га узме; и који се деси у пољу, тако нека се не враћа натраг.
Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset, han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är ute på marken vända tillbaka.
32 Опомињите се жене Лотове.
Kommen ihåg Lots hustru.
33 Који пође да сачува душу своју, изгубиће је; а који је изгуби, оживеће је.
Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall rädda det.
34 Кажем вам: у ону ноћ биће два на једном одру, један ће се узети а други ће се оставити;
Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.
35 Две ће млети заједно, једна ће се узети а друга ће се оставити;
Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall lämnas kvar.»
36 Два ће бити на њиви, један ће се узети а други ће се оставити.
Då frågade de honom: »Var då, Herre?» Han svarade dem: »Där den döda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig.»
37 И одговарајући рекоше Му: Где, Господе? А Он им рече: Где је стрвина онамо ће се и орлови скупити.
