2 Коринћанима 6
1 Молимо вас, пак, као помагачи да не примите узалуд благодат Божију.
Men såsom medarbetare förmana vi eder ock att icke så mottaga Guds nåd, att det bliver utan frukt.
2 Јер Он говори: У време најбоље послушах те, и у дан спасења помогох ти. Ево сад је време најбоље, ево сад је дан спасења!
Han säger ju: »Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag.» Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag.
3 Никакво ни у чему не дајете спотицање, да се служба не куди;
Härvid vilja vi icke i något stycke vara till någon anstöt, på det att vårt ämbete icke må bliva smädat.
4 Него у свему покажите се као слуге Божије, у трпљењу многом, у невољама, у бедама, у теснотама,
Fastmer vilja vi i allting bevisa oss såsom Guds tjänare, i mycken ståndaktighet, under bedrövelse och nöd och ångest,
5 У ранама, у тамницама, у бунама, у трудовима, у неспавању, у посту,
under hugg och slag, under fångenskap och upprorslarm, under mödor, vakor och svält,
6 У чистоти, у разуму, у подношењу, у доброти, у Духу светом, у љубави истинитој,
i renhet, i kunskap, i tålamod och godhet, i helig ande, i oskrymtad kärlek,
7 У речи истине, у сили Божјој, с оружјем правде и надесно и налево,
med sanning i vårt tal, med kraft från Gud, med rättfärdighetens vapen både i högra handen och i vänstra,
8 Славом и срамотом, куђењем и похвалом, као варалице и истинити,
under ära och smälek, under ont rykte och gott rykte, såsom villolärare, då vi dock äro sannfärdiga,
9 Као незнани и познати, као они који умиру и ево смо живи, као накажени, а не уморени,
såsom okända, fastän vi äro väl kända, såsom döende, men se, vi leva, såsom tuktade, men likväl icke till döds,
10 Као жалосни, а који се једнако веселе, као сиромашни, а који многе обогаћавају, као они који ништа немају а све имају.
såsom bedrövade, men dock alltid glada, såsom fattiga, medan vi dock göra många rika, såsom utblottade på allt, men likväl ägande allt.
11 Уста наша отворише се к вама, Коринћани, и срце наше распространи се.
Vi hava nu upplåtit vår mun och talat öppet till eder, I korintier. Vårt hjärta har vidgat sig för eder.
12 Вама није тесно место у нама, али вам је тесно у срцима вашим.
Ja, det rum I haven i vårt inre är icke litet, men i edra hjärtan är allenast litet rum.
13 А да ми вратите (као деци говорим), распространите се и ви.
Given oss då lika för lika -- om jag nu får tala såsom till barn -- ja, vidgen också I edra hjärtan.
14 Не вуците у туђем јарму неверника; јер шта има правда с безакоњем? Или какву заједницу има видело с тамом?
Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker?
15 Како ли се слаже Христос с Велијаром? Или какав удео има верни с неверником?
Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror?
16 Или како се удара црква Божја с идолима? Јер сте ви цркве Бога Живога, као што рече Бог: Уселићу се у њих, и живећу у њима, и бићу им Бог, и они ће бити мој народ.
Eller huru låter ett Guds tempel förena sig med avgudar? Vi äro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: »Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.»
17 Зато изиђите између њих и одвојте се, говори Господ, и не дохватајте се до нечистоте, и ја ћу вас примити,
Alltså: »Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder
18 И бићу вам Отац, и ви ћете бити моји синови и кћери, говори Господ Сведржитељ.
och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.»
