Salmos 60

1 Salmo “Mictão” de Davi, de ensinamento, para o regente, conforme “Susanedute”, quando lutou contra os de Arã-Naraim e Arã-Zobá, e Joabe voltou vitorioso, tendo ferido no Vale do Sal a doze mil dos de Edom: Deus, tu nos rejeitaste, e nos quebraste; tu te encheste de ira. [Por favor], restaura-nos!

Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

2 Tu fizeste a terra tremer, [e] a abriste; cura suas rachaduras, porque ela está abalada.

Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

3 Mostraste ao teu povo coisas duras; nos fizeste beber vinho perturbador.

Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

4 Deste uma bandeira aos que te temem, para se refugiarem dos tiros de arco. (Selá)

Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

5 Para que os teus amados sejam livrados; salva-nos com tua mão direita, e responde-nos.

På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

6 Deus falou em seu santuário: Eu me alegrarei; repartirei a Siquém e medirei o vale de Sucote.

Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

7 Meu [é] Gileade, e meu [é] Manassés; e Efraim [é] a força de minha cabeça; Judá [é] meu legislador.

Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

8 Moabe [é] minha bacia de lavar; sobre Edom lançarei minha sandália; gritarei de alegria sobre a Filístia.

Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

9 Quem me levará a uma cidade fortificada? Quem me guiará até Edom?

Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

10 Não serás tu, ó Deus, que tinha nos rejeitado? Não saías tu, ó Deus, com nossos exércitos?

Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

11 Dá-nos socorro para a angústia; porque a salvação de [origem] humana é inútil.

Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

12 Com Deus faremos coisas grandiosas; e ele atropelará nossos adversários.

Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.