Jó 4
1 Então Elifaz o temanita respondeu, dizendo:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Se tentarmos falar contigo, ficarás incomodado? Mas quem poderia deter as palavras?
Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 Eis que tu ensinavas a muitos, e fortalecias as mãos fracas;
Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
4 Tuas palavras levantavam aos que tropeçavam, e fortificavas os joelhos que desfaleciam.
dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
5 Mas agora [isso] que aconteceu contigo, tu te cansas; e quando [isso] te tocou, te perturbas.
Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
6 Por acaso não era o teu temor [a Deus] a tua confiança, e a integridade dos teus caminhos tua esperança?
Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
7 Lembra-te agora, qual foi o inocente que pereceu? E onde os corretos foram destruídos?
Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
8 Como eu tenho visto, os que lavram injustiça e semeiam opressão colhem o mesmo.
Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
9 Com o sopro de Deus eles perecem, e pelo vento de sua ira são consumidos.
för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
10 O rugido do leão, a voz do leão feroz, e os dentes dos leões jovens são quebrantados.
Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
11 O leão velho perece por falta de presa, e os filhotes da leoa se dispersam.
Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
12 Uma palavra me foi dita em segredo, e meu ouvidos escutaram um sussurro dela.
Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
13 Em imaginações de visões noturnas, quando o sono profundo cai sobre os homens,
När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
14 Espanto e tremor vieram sobre mim, que espantou todos os meus ossos.
då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
15 Então um vento passou por diante de mim, que fez arrepiar os pelos de minha carne.
En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
16 Ele parou, mas não reconheci sua feição; uma figura estava diante de meus olhos, e ouvi uma voz quieta, [que dizia]:
Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
17 Seria o ser humano mais justo que Deus? Seria o homem mais puro que seu Criador?
»Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
18 Visto que ele não confia em seus servos, e considera seus anjos como loucos,
Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
19 Quanto mais naqueles que habitam em casas de lodo, cujo fundamento está no pó, e são esmagáveis como a traça!
huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
20 Desde a manhã até a tarde são despedaçados, e perecem sempre, sem que ninguém perceba.
när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
21 Por acaso sua excelência não se perde com eles mesmos? Eles morrem sem sabedoria.
Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»
