Salmos 22

1 Meu Deus, meu Deus, porque me desamparaste? porque te alongas do meu auxílio e das palavras do meu bramido?

En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.

2 Meu Deus, eu clamo de dia, e tu não me ouves; de noite, e não tenho sossego.

Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.

3 Porém tu és santo, o que habitas entre os louvores de Israel.

Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.

4 Em ti confiaram nossos pais; confiaram, e tu os livraste.

Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.

5 A ti clamaram e escaparam; em ti confiaram, e não foram confundidos.

Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.

6 Mas eu sou verme, e não homem, opróbrio dos homens e desprezado do povo.

Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.

7 Todos os que veem zombam de mim, arreganham os beiços e meneiam a cabeça, dizendo:

Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:

8 Confiou no Senhor, que o livre; livre-o, pois nele tem prazer.

Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.

9 Mas tu és o que me tiraste do ventre: fizeste-me esperar, estando aos peitos de minha mãe.

Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.

10 Sobre ti fui lançado desde a madre; tu és o meu Deus desde o ventre de minha mãe.

På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.

11 Não te alongues de mim, pois a angústia está perto, e não há quem ajude.

Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.

12 Muitos touros me cercaram; fortes touros de Bazan me rodearam.

Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.

13 Abriram contra mim suas bocas, como um leão que despedaça e que ruge.

De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.

14 Como água me derramei, e todos os meus ossos se desconjuntaram: o meu coração é como cera, derreteu-se no meio das minhas entranhas.

Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.

15 A minha força se secou como um caco, e a língua se me pega ao paladar: e me puseste no pó da morte.

Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.

16 Pois me rodearam cães: o ajuntamento de malfeitores me cercou, traspassaram-me as mãos e os pés.

Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.

17 Poderia contar todos os meus ossos: eles o veem e me contemplam.

Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.

18 Repartem entre si os meus vestidos, e lançam sortes sobre a minha túnica.

De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.

19 Mas tu, Senhor, não te alongues de mim: força minha, apressa-te em socorrer-me.

Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.

20 Livra-me a minha alma da espada, e a minha predileta da força do cão.

Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.

21 Salva-me da boca do leão, sim, ouviste-me, desde as pontas dos unicórnios.

Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.

22 Então declararei o teu nome aos meus irmãos: louvar-te-ei no meio da congregação.

Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.

23 Vós, que temeis ao Senhor, louvai-o; todos vós, semente de Jacob, glorificai-o; e temei-o todos vós, semente de Israel.

Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.

24 Porque não desprezou nem abominou a aflição do aflito, nem escondeu dele o seu rosto; antes, quando ele clamou, o ouviu.

Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.

25 O meu louvor virá de ti na grande congregação: pagarei os meus votos perante os que o temem.

Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.

26 Os mansos comerão e se fartarão; louvarão ao Senhor os que o buscam: o vosso coração viverá eternamente.

De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.

27 Todos os limites da terra se lembrarão, e se converterão ao Senhor: e todas as gerações das nações adorarão perante a tua face.

Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.

28 Porque o reino é do Senhor, e ele domina entre as nações.

Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.

29 Todos os que na terra são gordos comerão e adorarão, e todos os que descem ao pó se prostrarão perante ele: e ninguém poderá reter viva a sua alma.

Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.

30 Uma semente o servirá: será contada ao Senhor de geração em geração.

Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.

31 Chegarão e anunciarão a sua justiça ao povo que nascer, porquanto ele o fez.

De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.